VTZ
Är "findom" financial domination lagligt? Dvs betala någon för att bli förnedrad
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB).
Din ärendebeskrivning är dock extremt kort varför den här utredningen kommer att bli ganska så generellt avfattad. Vidare kommer det antas att inte är fråga om köp av sexuella tjänster med inslag av förnedring (riktat mot köparen) utan endast betalning mot just förnedring. Någon närmare beskrivning av den tänkte förnedringen har du inte heller lämnat, vilket naturligtvis försvårar ärendehanteringen ytterligare. Men följande kan i vart fall anföras utifrån den begränsade information som finns tillgänglig.
Allmänna hållpunkter
Det du beskriver skulle kunna vara brottsligt och närmast tillhands ligger nog brottet ofredande. I 4 kap. 7 § BrB sägs att den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Till brottet ofredande hänförs handlingar som att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fönstertitta, mobba och/eller annat dylikt (uppräkningen är inte uttömmande). För att det ska vara fråga om ett brott i lagens mening måste den utsatte (Y) vara medveten om och uppfatta det störande eller hänsynslösa beteendet. Högsta domstolen (HD) uttalade i avgörandet NJA 2008 s. 946 att två personer som i smyg och ovetandes hade blivit filmade av en tredje person när de hade haft samlag inte hade blivit utsatta för något ofredande. I det här fallet kommer ju Y i egenskap av köpare i allra högsta grad vara närvarande under ”akten” och därmed uppfatta gärningspersonens (X) agerande. För att det ska röra sig om ett brott krävs vidare att X handlat med uppsåt, dvs. med avsikt.
Enligt 1 kap. 2 § 1 st. BrB gäller nämligen att en gärning ska, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen. Det måste alltså röra sig om ett medvetet handlande från X:s sida i syfte att uttryckligen ofreda just Y. Och så verkar ju onekligen vara fallet här. Detta innebär i klartext att förövaren, dvs. X, måste befunnit sig i ett medvetet tillstånd. Dock utesluter inte handlingar i överilning eller i affekt att uppsåt kan föreligga, men reflexmässiga sådana betraktas i regel aldrig som uppsåtliga. Uppsåtet ska täcka samtliga rekvisit, alltså uppfylla samtliga krav (förutsättningar), i det aktuella straffbudet och i det här fallet i bestämmelsen som reglerar brottet ofredande i 4 kap. 7 § BrB. I praktiken innebär ovanstående att X behöver förstå (åtminstone haft s.k. likgiltighetsuppsåt till) att dennes handlande motsvarar brottsbeskrivningen och närmare bestämt det som följer av lagtexten gällande brottet ofredande. Utan att det ska bli alltför många teknikaliteter kan så här långt sägas att X naturligtvis kommer att vara medveten om sitt eget agerande varför uppsåtsbedömningen inte heller torde bli särskilt svår.
I grunden betyder allt detta att X som erhåller någon form av betalning för att på ett icke-sexuellt sätt förnedra Y kommer att göra sig skyldig till brott.
Undantag - Samtycke - Vad gäller?
I 24 kap. 7 § BrB anges att en gärning som någon (X) begår med samtycke från den (Y) mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig (min kursivering).
Samtycke ifrån brottsoffret utesluter med andra ord straffansvar, dvs. då är det inte fråga om något brott, men det förutsätter som sagt att gärningen inte är oförsvarlig. Av lagtexten går det alltså inte utläsa vilka brott som omfattas av samtyckesregleringen utan här är den springande punkten begreppet ”oförsvarlig”, dvs. försvarlighetsbedömningen. Generellt brukar sägas att man exempelvis kan samtycke till en ringa misshandel och att gränsen går mellan just ringa misshandel och misshandel av normalgraden. Till grov misshandel eller uppsåtligt dödande går det aldrig att samtycke till rättsligt, se avgörandet NJA 1979 s. 802. Ett dödande på begäran som är verkligt menat har således inte ansvarsfriande verkan.
I rättsfallet NJA 1993 s. 553 friades den åtalade med hänvisning till att det i målet rörde sig om en ömsesidig misshandel mellan två pojkar (två skolpojkar hade bestämt sig för att slåss och därigenom samtyckt till att misshandla varandra). HD ansåg att samtycket renderade ansvarsfriande verkan så länge det inte var fråga om annat än att tillfoga varandra smärta och ringare övergående skador. I lagkommentaren till brottsbalken uttalas följande. I HD-fallet NJA. 2013 s. 397 hade några gymnasieelever i en skolas lokaler bundit en annan elev med tejp till händer och fötter så att han inte har kunnat röra sig m.m, vilket bedömdes som ett ofredande på grund av de förnedrande inslagen. De tilltalade åberopade ansvarsfrihet på grund av den ofredade elevens samtycke, men här slog HD fast att de måste ha förstått att samtycket inte var frivilligt eller allvarligt menat.
I anslutning till det nyss sagda ska framhållas att det, förutom att gärningen inte får vara oförsvarlig (exempelvis utgöra en grov misshandel), krävs följande för att det ska vara fråga om ett giltigt samtycke: 1. Att den som berörs av gärningen har samtyckt till den, 2. Att samtycket har lämnats före eller senast vid gärningstillfället och ska omfatta hela gärningen, 3. Att samtycket har lämnats av en behörig person, 4. Att personen har förstått innebörden av gärningen som han eller hon samtyckt till, 5. Att samtycket har lämnats frivilligt med insikt om de relevanta förhållandena och 6. Att samtycket är allvarligt menat.
Vad gäller i det här fallet?
Vad som gäller vid financial domination i allmänhet, men även mer specifikt i just det här fallet, är omöjligt att svara på. Det torde av uppenbara skäl helt och hållet bero på innehållet och vilka förnedrande handlingar som faktiskt kommer att utövas mot ”köparen”. Mot den bakgrunden går det knappast att lämna någon annan form av redogörelse än den som följer av framställningen ovan.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område samt i vissa offentligrättsliga ärenden och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
