FrågaFORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTTUtmätning02/01/2019

Vilken egendom tillhör gäldenären vid en utmätning?

Hej!

Vid utmätningssammanhang, hur vet jag vilken egendom som tillhör gäldenären? Jag blev hänvisad till utsökningsbalken 4:17-4:19, men förstår inte riktigt paragraferna.

Detsamma gäller 4:20 och 4:22, hur används dessa i ovanstående paragrafer? Jag skulle rent allmänt säga att 4:19 1st och 4:20 passar ihop i de flesta fallen, och 4:19 2st med 4:22, är detta korrekt?

God fortsättning!

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Huvudregeln som regleras i fjärde kapitlet 17 § Utsökningsbalken (UB) säger att egendomen får utmätas om det framgår att gäldenären är ägaren. Man tar då hjälp av 18 och 19 §§ för att undersöka om gäldenären faktiskt är ägare eller om det är någon annan som faktiskt är ägare. Dessa två senare paragrafer används där med bara när det är oklart vem som faktiskt är ägare och gäller enbart lös egendom, alltså inte fast egendom så som fastigheter.

Gäldenären ses som ägare om denne har egendomen i sin besittning, vilket betyder att gäldenären har den i sin ägo. Det kan vara att egendomen står hemma hos gäldenären för att den ska räknas som gäldenärens egendom. Om det däremot går att bevisa att egendomen tillhör någon annan spelar det ingen roll att gäldenären har egendomen i sin besittning. Ett bevis kan t.ex. vara ett kvitto som den "riktige" ägaren har hemma (fjärde kapitlet 18 § UB).

Vidare i fjärde kapitlet 19 § UB regleras enbart situationer gällande makar och samboende som varaktigt bor tillsammans. Här säger paragrafen att om det inte finns något bevis på att gäldenären INTE äger egendomen ska egendomen räknas som gäldenärens egendom. Det kan t.ex. vara ett gift par som gemensamt köpt en TV och sedan slängt kvittot. Då anses TV:n vara gäldenärens egendom. Gällande Lagen om samäganderätt räcker det oftast med en skriftlig handling för att egendomen ska räknas som gemensam.

Andra stycket berättar för oss att även om egendomen är gemensamt ägd får den utmätas ändå, men då MÅSTE det framgå att egendomen tillhör gäldenären. Här gäller alltså inte det som står i första stycket, där allt i hushållet blir gäldenärens egendom om inget annat sägs eller visas.

Om Kronofogden redan utmätt egendom eller bestämt vilken egendom som ska utmätas kommer fjärde kapitlet 20 § UB in i bilden. Om tredje man, vilket både kan vara person som gemensamt äger egendomen eller någon som är den "riktige" ägaren till egendomen, anser sig ha bättre rätt till egendomen kan Kronofogden ge den här personen möjlighet att väcka talan mot gäldenären. Så man kan se detta som en form av konsekvensparagraf till de tre föregående paragraferna.

Sist har vi om egendom inte kan utmätas på grund av de tidigare paragraferna men som troligtvis är gäldenärens egendom ändå. Denna egendom får utmätas, men med förbehåll för tredje mans rätt. Jag kan tänka mig att ett exempel på detta är om två personer precis har skilt sig och gäldenären har flyttat från hushållet de bodde i. Egendomen var gemensam, men det går inte att visa på att den var det med t.ex. kvitto. Gäldenären har där med inte egendomen i besittning men bodde i hushållet förut. Troligtvis är gäldenären där med delägare till egendomen.

Sammanfattning

Avslutningsvis vill jag nämna din sista fråga gällande hur du parat ihop paragraferna. Som jag skrivit längre upp så är 17 § huvudregeln och 18 och 19 §§ hjälpregler om det är oklart vem som faktiskt är ägare.

20 § är en form av konsekvensparagraf och även en hjälpparagraf för tredje man om denne faktiskt äger egendomen som ska bli eller har blivit utmätt.

Slutligen är 22 § en undantagsparagraf om inte de ovanstående slår in eller kommer åt gäldenären. Se mitt exempel längre upp!

Hoppas du fick svar på din fråga!

Med vänliga hälsningar

Lawline RådgivareRådgivare