FrågaSTRAFFRÄTTBrott mot frihet och frid, 4 kap. BrB03/06/2022

Vilke straff för våld mot sin partner?

Om en person separerat från ett destruktivt förhållande. Kvinnan gör polisanmälan på att mannen gjort följande. • Vält ett bord över kvinnan så kvinnan fick uppsöka sjukvård pga stukad arm • Skrikit och kastat saker samt gjort illa kvinnan genom att slå henne och försökt köra över henne med bil • Tvingat kvinnan till sex inom förhållandet Läkare gjorde en orosanmälan Soc genomförde att mannen inte får bo med kvinna och barn och mannen får bara träffa barn 1 dag i veckan under uppsikt av annan person. Mannen var denna period under test och inkörning av medicinering mot ADHD & Epilepsi Blir det något straff för mannen och vad? Mannen har även vapen då han jagar så dessa omhändertas av polis? Mycket tacksam för svar.

Lawline svarar

  

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag tolkar det som att du undrar, givet ovan angivna händelser och omständigheter, om mannen kan dömas för något brott, vilket straff det kan bli och om vapen som han har kan bli omhändertagna.

Vilka brott kan bli aktuella

Utifrån din beskrivning ovan, kan jag tänka mig att flera olika brott kan ha begåtts. Våldet som du beskriver kan uppfylla kraven för brottet misshandel (3 kap. 5§ brottsbalken), då han tillfogat henne kroppsskada och smärta. Att slå, kasta saker, välta ett bord på någon eller köra på någon skulle uppfylla dessa objektiva krav. Beroende på vilka skador som uppstått, om de varit livsfarliga eller väldigt svåra, eller om mannen visat särskilt hänsynslöshet eller råhet, kan de även rubriceras som grov misshandel (3 kap. 6§ 1st brottsbalken). Om han försökt köra över henne med bil utan att hon faktiskt blev träffad, kan detta utgöra brottet försök till grov misshandel, eller om man kan påvisa att han var likgiltig inför att hon kunde dött, även försök till mord. Att bli påkörd av en bil skulle kunna orsaka sådana livsfarliga skador som förutsätts för att uppfylla kraven för försök till grov misshandel, och kan också vara ett uttryck för särskild hänsynslöshet och råhet, beroende på omständigheterna kring händelsen. 

Att tilltvinga sig samlag utan att hon medverkar frivilligt, utgör brottet våldtäkt (6 kap. 1§ brottsbalken). Frivilligheten måste bestå under hela den sexuella handlingen. Även passivitet kan bedömas som våldtäkt, det ska inte per automatik tolkas som samtycke. Då jag inte vet mer om händelsen kan jag inte säga så mycket om bedömningen i det fallet, men utgångspunkten är helt enkelt att om han varit likgiltig inför att hon inte ville, utgör det brottet våldtäkt, och om han var oaktsam inför risken att hon inte ville, kan det bedömas som oaktsam våldtäkt (6 kap. 1a§ brottsbalken).

Om dessa typer av gärningar utgör ett led av en upprepad kränkning av en persons integritet och om gärningarna är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, och begångna av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med, eller som man bor eller har bott med under äktenskapsliknande förhållanden, kan man dömas för brottet grov kvinnofridskränkning (4 kap. 4a§ brottsbalken). Man tittar då på helheten av gärningarna, dess sammanhang och förhållande till varandra, och ser om de skett inom närtid av varandra. Ju allvarligare gärningar, ju färre krävs för att det ska anses upprepat. Denna brottsrubricering har skapats för att just fånga upp upprepat våld i hemmet mot kvinnor, och har en skärpande karaktär då man gör en bedömning av helheten och då straffskalan för detta brott är högre än om man hade dömts för varje enskilt brott för sig.

På objektiva grunder, beroende på hur ofta dessa gärningar inträffar och liknande omständigheter, skulle alltså de objektiva rekvisiten kunna uppfyllas för brottet grov kvinnofridskränkning. 

Det krävs dock att man kan bevisa att detta har hänt, och det brukar vara svårt om ord bara står mot ord. Bra är då om man har sparat bilder, journalanteckningar från läkarbesök, vittnesuppgifter som kanske själv sett någon händelse eller vänner eller familj som kvinnan berättat om händelserna för eller liknande, som kan stödja hennes berättelse. Även orosanmälningar och Soc-utredningar kan ge stöd åt hennes berättelse. 

Vilket straff?

Om han skulle dömas för de ovan angivna händelserna separat, beror det såklart på hur man rubricerar dessa gärningar. Denna bedömning kan jag inte göra helt säkert eftersom jag inte vet så mycket om omständigheterna. För händelser där man kastat saker, bord, eller slagit henne torde de bedömas som misshandel, troligtvis av normalgraden, då det inte verkar ha uppstått svåra eller livshotande skador eller skett med särskild råhet. Straffskalan för misshandel av normalgrad är fängelse från 14 dagar till två år (3 kap. 5§ brottsbalken). Under dessa omständigheter, deras relation och givet att hon också stukat armen, skulle det föranleda ett lite strängare straffvärde än normalfallet, men torde hamna på några månaders fängelse för varje händelse. Beroende på hur försöker att köra på henne skulle bedömas, alltså om man kan visa att han försökte att döda henne, eller bara skada henne, kan straffet påverkas. Om det bedöms som försök till mord, är straffskalan som utgångspunkt fängelse 10-18 år för mord, men för försök kan man komma under straffskalan (23 kap. 1§ brottsbalken). Jag kan tyvärr inte uttala mig mer precist om var på straffskalan det skulle hamna, då det förutsätter mer kunskap om omständigheterna, men troligtvis handlar det i alla fall om årtal snarare än månader. Även om gärningen inte skulle bedömas som försök till mord, utan i stället försök till grov misshandel, är straffskalan 1,5 år till 6 års fängelse (3 kap 6§ brottsbalken). Även då finns det alltså utrymme att komma under straffskalan, men sammantaget kan man ändå komma upp i ganska höga straffvärden troligtvis mer än ett år i alla fall. 

Vad gäller våldtäktsbrott så är straffet för uppsåtlig våldtäkt fängelse 2-6 års fängelse, och för oaktsam våldtäkt 14 dagar till 4 år. Var på skalan man hamnar beror delvis på hur samlaget gått till, exempelvis om det skett fysiskt våld, tvång eller liknande, samt vilket uppsåt han bedöms ha haft. 

Om domstolen skulle bedöma att gärningarna skett så upprepat och ägnats att kränka hennes självkänsla, är straffskalan för grov kvinnofridskränkning 1-6 år, men då tas inte alltid grova brott så som våldtäkt, grov misshandel eller försök till mord med, utan de bedöms utanför brottet grov kvinnofridskränkning eftersom deras straffskalor är högre. 

Sammantaget är det väldigt svårt för mig att säga om, och till vad han skulle kunna dömas för, men utifrån det du skrivit, givet att allt kan bevisas, så skulle jag gissa på att straffet rimligtvis hamnar på några års fängelse, och hur många år beror främst på hur gärningarna bedöms och rubriceras. Vid dessa brottstyper och under dessa omständigheter, finns en stark presumtion för att just fängelse väljs som påföljd och inte en skyddstillsyn eller villkorlig dom. Skulle han dömas för allt detta skulle jag alltså tro att påföljden skulle bli fängelse. Beroende på hur medicineringen och hans sjukdomar har påverkat honom, kan det dock beaktas i bedömningen kring hans uppsåt, och även straffet i förmildrande riktning.

Vad händer med hans vapen?

För att inneha skjutvapen krävs tillstånd (2 kap. 1§ vapenlagen). Tillstånd kan återkallas av Polismyndigheten om innehavaren bland annat är olämplig att inneha skjutvapen, eller förutsättningarna för tillståndet inte längre finns (6 kap. 1§ vapenlagen). Polisen kan också omhänderta vapen om det finns en risk för att vapnet missbrukas, eller om det är sannolikt att tillståndet att inneha vapen kan komma att återkallas (6 kap. 4§ vapenlagen). Olämplighet att inneha skjutvapen kan föreligga om man använt vapen vid brott eller brustit i sin vapenhantering eller förvaring. Utöver dessa omständigheter, kan man också förlora tillståndet om man döms för annan allvarlig brottslighet som inte nödvändigtvis har med vapeninnehavet att göra, eller om man på annat sätt brister i omdöme, laglydnad och pålitlighet. Man gör alltså en samlad bedömning i varje enskilt fall. Vapen har återkallats när man döms för våldsbrott, eller upprepad mindre allvarlig brottslighet, eller om man har nykterhetsproblem. Även psykiska eller fysiska sjukdomar som gör innehavaren olämplig, kan föranleda återkallelse. 

Det finns alltså utrymme för att tänka sig att han skulle förlora sitt vapentillstånd och att hans vapen omhändertas, dels om han skulle dömas för dessa brott, men eventuellt även beaktat hans sjukdomssituation och en samlad bild av hans lämplighet.  

Sammanfattning och råd

Sammantaget, beaktat den information jag fått, skulle mannen i din fråga kunna dömas för flera olika brott. Döms han för samtliga gärningar du räknar upp, skulle det troligtvis bli fängelse i några år, hur många beror helt och hållet på omständigheter vid gärningstillfällena, rubriceringen och hans uppsåt. Det är en bedömning endast en domstol kan göra i slutändan. Det största problem i dessa sammanhang är tyvärr oftast att bevisa det som har hänt, då det oftast saknas annan bevisning är parternas egna versioner. Det är då bra om kvinnan har tagit foton av sina skador, dokumenterat händelserna och berättat för någon om det som kan komma och vittna om detta. Även läkares journalanteckningar och Soc orosanmälan kan utgöra stöd för hennes historia. Finns detta, är det ett ganska bra bevisläge skulle jag säga. 

Vad gäller vapeninnehavet, är det troligt att om han skulle bli dömd för dessa brott, att han skulle förlora sina vapen. Även innan dess kan polismyndigheten omhänderta dem om han framstår som allmän olämplig, beaktat kanske både Soc-utredningen, hans sjukdomsutredning och liknande. 

Slutligen vill jag såklart råda denna kvinna till att polisanmäla honom om det inte redan är gjort. Jag har förståelse för att det inte alltid är det bästa för kvinnor i dessa situationer, så det är såklart en bedömning hon själv får göra. Om en polisanmälning har gjorts, borde hon om hon inte redan har fått det, begära ett målsägandebiträde som kan hjälpa henne genom processen. När utredningen är klar redovisas den till åklagaren som bedömer om bevisningen räcker för att åtala. 

Jag beklagar denna situation och hoppas verkligen att hon får upprättelse, och att hon får det bättre. Om ni har fler frågor är ni välkomna att återkomma till mig på sara.pedersen@lawline.se 

Bästa hälsningar, 

Sara PedersenRådgivare