Vem får ta hand om hunden?

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Den här typen av fråga är vanlig bland hundägare, men tyvärr finns det inte lagar som specifikt tar sikte på vårdnaden av en hund. I juridiska termer behandlas hunden som lösöre – en sak med ett ekonomiskt värde. Det betyder att juridiska svar på den här frågan sällan stämmer överens med hur man som hundägare känner för sin hund. Jag kommer dock försöka besvara din fråga utifrån regler som reglerar avtal och ägande i avtalslagen (AvtL) och lagen om samäganderätt. Eftersom det rör skötseln av en hund kommer jag också hänvisa till djurskyddslagen.

Vem har rätt till hunden?

Precis som med annan egendom är det den som äger hunden som har rätt att bestämma över den och skyldighet att ta han om den. Det som avgör om du och/eller ditt ex har rätt till hunden avgörs alltså utifrån vem av er som är ägaren. En stark princip i svens rätt är att avtal ska hållas och är giltiga oavsett vilken form de har, AvtL 1 §. Det betyder att även ett muntligt eller ett osignerat, skriftligt avtal är bindande. Eftersom ni har kommit överens om att du överlät en andel om 50 % av hunden till ditt ex, så är ni bundna av det och ni är att anse som delägare.

När två eller flera personer kommer överens om att de ska äga andelar av ett objekt kan de samtidigt komma överens om hur de ska utöva sin respektive beslutsrätt. Om du och ditt ex kom överens om att ni skulle ha hunden hos er vissa perioder, dela på kostnader, att en av er fick sköta vissa frågor angående hunden eller liknande, så är den överenskommelsen fortfarande bindande. Ni ska då fortsätta följa det avtalet eller gemensamt komma överens om nya villkor.

Har ni ingen överenskommelse, så regleras ägandeförhållandena av lagen om samäganderätt. Utgångspunkten för delägare är att ingen delägare ensam får förfoga över objektet - i det här fallet er hund - utan den andres godkännande. Om någon delägare är förhindrad att godkänna en åtgärd som snabbt måste vidtas för egendomens bevarande - t ex om er hund behöver akut veterinärvård, så får den andra delägaren ändå besluta om åtgärden (2 §). Den juridiska lösningen som erbjuds när ägare inte kan komma överens och det hindrar förvaltningen av objektet är att god man får sköta förvaltningen, eller att objektet säljs på offentlig auktion (3 § och 5 §). När frågan gäller en hund, så är detta självklart inte bra lösningar för hunden eller för hundens ägare.

Fastställa ägareOm någon anser sig ha bättre rätt till någonting, så kan personen i en process yrka på att domstol ska fastställa att hen är den rätte ägaren till saken. Detta kan göras även angående en hund. En sådan process skulle dock inte ta sikte på vad hunden mår bäst av, utan vem som har äganderätt till hunden. Det som avgöra är ofta bevisningen. Eftersom du står som ägare i alla papper och köpte hunden själv, så har du en bevisfördel om du skulle yrka på att du är ensam ägare. Det skulle vara svårt för ditt ex att motbevisa, då ni inte kan hitta det dokument som visar att ni har en överenskommelse om delat ägande. Dock talar faktumet att du skaffade hunden när ni levde tillsammans, att ni delar på alla kostnader och att ni båda haft hunden hos er för att ni är delägare. Med den bevisningen skulle domstolen sannolikt fastställa att ni äger hunden med samäganderätt, vilket inte löser samarbetsproblemet.

Skyldighet som djurägareI Djurskyddslagen står stadgat att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande (2 §). De ska få vara i en god miljö och leva på ett sätt som låter dem bete sig så som är naturligt för dem (4 §). De som ansvarar för ett djur ska alltså ta ansvar för att djuret mår bra, får den skötsel det behöver och får leva i en miljö som främjar dess välmående och naturliga beteende. Djuret får inte lida någon skada till följd av konflikter mellan dess ägare.

SammanfattningErt avtal om delat ägande är giltigt, även om det inte finns kvar något dokument som kan bevisa det. En rättsprocess angående vem som äger hunden och därmed har rätt att bestämma över hunden skulle på grund av bevisläget sannolikt sluta med att domstolen fastställer att ni är delägare med lika rätt. Har ni i samband med överenskommelsen om delägande även bestämt hur ni ska ta beslut, var hunden ska vara mm så är det avtalet giltigt tills ni kommer överens om något annat. Har ni inte bestämt något tidigare, så måste ni ta alla beslut som har med hunden att göra gemensamt. De juridiska lösningar som erbjuds när delägare hamnar i konflikt är inte lämpade för att lösa konflikter som handlar om husdjur. Avslutningsvis kan sägas att om ditt ex vill förändra hur ni fattar beslut, hur ni tar hand om hunden mm, så krävs alltså att ni pratar om det och kommer överens om en lösning som ni båda är villiga att godkänna. Så länge ni inte kommer överens om någon lösning är det rimligt att ni fortsätter att ta hand om hunden på samma villkor som tidigare. Tänk på att hunden inte får bli lidande av att du och ditt ex har en konflikt, utan försök nå en kompromiss som båda kan vara nöjda med och som gör att hunden får den omvårdnad den behöver.

Jag hoppas att du och ditt ex kan komma överens och hitta en lösning som ni båda är bekväma med.

Vänliga hälsningar,