Vart går gränsen för förtal som brott?
Om man ska ställa upp i en intervju och berätta sin historia om psykisk och fysisk misshandel under uppväxten, får man då nämna vilken relation förövaren var till en själv då? T.ex min "pappa/mamma/farbror", men att man inte nämner namnet på personen. Eller kan man bli åtalad för förtal då?
Det som har hänt, är sant, men det finns ingen dom på det då det har gått för många år och är preskriberat.
Vill inte riskera att bli åtalad för något.
Tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Du undrar om du kan riskera att blir åtala för förtal om du berättar om det du varit med om under din uppväxt och nämner de släktingar som varit inblandade. Förtal regleras i 5 kap 1 § brottsbalken. Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms då till förtal. Dock ska det inte dömas till ansvar om det var försvarligt att lämna uppgiften och uppgiften var sann.
Jag tolkar det som att allt du tänker berätta i din intervju är sant. Det gör dock inte i sig att rekvisiten för brottet inte är uppfyllda. För att det inte ska vara fråga om förtal måste det ha varit försvarligt att lämna uppgiften. Huruvida det är försvarligt att du lämnar information i intervjun om hur du blev behandlad av släktingar i din uppväxt måste avgöras genom en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Hänsyn ska då tas till hur allvarliga uppgifterna som lämnas är, till vem uppgiften lämnas och i vilket syfte uppgiften lämnas.
Även om det troligen skulle anses försvarligt att du lämnat uppgifterna i ditt fall, vill du inte bli åtalad. För att undvika detta skulle jag välja att inte publicera mitt eget eller de andras namn i intervjun. På det sättet lämnas ingen uppgift som kan riskera att leda till andras missaktning av en viss person. Då har inget förtal skett garanterat.
Hoppas mitt svar hjälpt dig!
