Varför väljer åklagare att inte väcka åtal?
Hej!
Min vän har dömt en man för att ha köpt sex av henne. Hon hade spelat in ett samtal med honom där han erkände allt. Åklagaren lade ner fallet trots att det fanns bevis nog för att han skulle kunna bli dömd. Varför kunde hon göra så?
Lawline svarar
Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Reglerna om det här hittar du i Rättegångsbalken (RB).
Hur går åklagarens arbete till när det finns ett misstänkt brott?
Det första steget är att en förundersökning inleds. Syftet med en förundersökning är egentligen att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet samt att ge åklagaren tillräckligt med material och underlag för att kunna bedöma om åtal ska väckas eller inte (23:2). För att åklagaren ska välja att väcka åtal ska hen ha tillräckligt med bevis för att visa dels att ett brott har begåtts och dels vem som har begått brottet, eller i praktiken att den som är misstänkt ska kunna dömas för brottet.
När förundersökningen är klar finns alltså två alternativ. Det första alternativet är att åklagaren anser att det finns tillräckligt med bevisning för att ett framgångsrikt åtal ska kunna ske. I så fall väcker hen åtal genom att upprätta en stämningsansökan så att saken tas till domstol. För de allra flesta brott finns en absolut åtalsplikt, vilket innebär att åklagaren måste väcka åtal om hen bedömer att det finns tillräckligt med bevisning (20:6).
Det andra alternativet är att åklagaren anser att det inte finns tillräckligt med bevisning för en fällande dom för brottet och då läggs förundersökningen ner. En nedlagd förundersökning kan återupptas om ny bevisning kommer fram.
Vad kan vara anledningen till att åklagaren väljer att inte väcka åtal?
Det handlar som sagt om bevisning. Bedömer åklagaren att det inte finns tillräckligt med bevisning för att väcka åtal så läggs förundersökningen ner. Utan fler omständigheter i fallet är det tyvärr jättesvårt att säga varför åklagaren har gjort den här bedömningen utifrån den bevisning som finns. Bevisvärdering är komplicerat och utan fler omständigheter är det som sagt därför svårt att säga vad bevisningen kan ha fallit på.
Rent allmänt kan det dock sägas att det ska ganska mycket till för att någon ska dömas i ett brottmål. Det beror på att rättssystemet bygger på den så kallade oskyldighetspresumtionen, vilken innebär att den som är anklagad för brott ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen lagligen har fastställts. Domstolarna brukar uttrycka det här högt ställda beviskravet som att den tilltalades skuld ska "vara ställd utom allt rimligt tvivel" för att man ska kunna meddela en fällande dom. Enbart ett erkännande brukar inte räcka för en fällande dom, utan det krävs mer bevisning som pekar i samma riktning. Sammanfattningsvis krävs det alltså väldigt stark bevisning för att det ska kunna bli fråga om en fällande dom, och med andra ord också för att åklagaren ska välja att väcka åtal.
Vad kan du och din vän göra?
Är din vän missnöjd med åklagarens beslut finns en möjlighet att begära överprövning. Det gör din vän genom att skriva en begäran som är tydlig och fullständig. Den skickas eller lämnas sedan till den åklagarkammare där beslutet har fattats. Du hittar mer information om överprövning av åklagarens beslut på Åklagarmyndighetens hemsida här.
Hoppas att det här var till hjälp! Återkom gärna om du skulle ha fler frågor.
Med vänlig hälsning,
