Vård enligt LVU - Vad gäller?
Hej! Den 26/10-2022 skrev min syster, hennes sambo och jag 3 st generalfullmakter som gäller deras 3 barn som sträcker sig fram till 2030. Den kommer en socialkonsult med poliseskort och hämtar barnen och LVUar dom. Jag har nu kämpat i 7 månader för att barnen ska bli placerade i sitt nätverk, vilket vi vart lovade från början. Men sen valde socialtjänsten att helt ignorera oss. Barnen var vid den tidpunkten 7 år, 3 år och 4 månader. Varav 7-åringen är autistisk och har inget tal. Föräldrarna får läsa på 1177 att den nu 8-årige pojken medicineras för att kunna sova och den 3-åriga flickan inte vill äta och beter sig apatiskt. Efter omhändertagandet splittrade dom på alla 3 barnen. Har jag någon som helst juridisk rätt med mina generalfullmakter undrar jag? Föräldrarna har skrivit på som fullmaktsgivare och jag som fullmaktstagare och det står att det gäller 1 barn (med namn och personnummer) per generalfullmakt.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Det är för mig ovisst vad som har manifesterats i fullmakterna, men det korta svaret på din faktiska (och enda) fråga lyder att du har rätt att företräda barnen på det sätt som medges i fullmakterna. Att du har äger rätt att företräda barnen får dock egentligen ingen bäring på den rättsliga bedömningen avseende ett omhändertagande med stöd av LVU. Detsamma gäller vårdnadshavare. Om rekvisiten i lagen, dvs. förutsättningarna, är uppfyllda kan barn vårdas enligt LVU och detta alldeles oavsett vårdnadshavarnas inställning, se 1 § LVU.
Gissningsvis är det inte fullmakterna som är det centrala (för du äger, såvitt jag förstår, redan rätt att föra barnens talan) utan om beslutet om vård enligt LVU är (var) korrekt. Din ärendebeskrivning är ganska kortfattad och därutöver bereder den vissa tolkningssvårigheter. Exakt vad som har legat till grund för vården känner jag inte heller till. Mot den bakgrunden kommer nedan utredning att bli ganska så generellt avfattad.
Allmänna hållpunkter
I 1 § 1 st. LVU sägs att insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL). Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. I samma bestämmelse, i andra stycket, anges vidare att den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt denna lag (dvs. LVU), om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Endast när behövlig vård inte kan lösas på frivillig väg enligt SoL ska LVU tillämpas, se prop. 1989/90:28 s. 106. Notera också att samtliga åtgärder med stöd av både SoL och LVU ska anordnas med hänsyn till den unges intresse, jfr 1 kap. 2 § och 5 kap. 1-3 a §§ SoL.
Beredande av vård - Vad gäller?
Precis som tidigare påpekats känner jag inte till vad som har föranlett den nu uppkomna situationen och därmed på vilken grund vården har beslutats. Men följande kan anföras.
I 2 § LVU anges att vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Med fysisk misshandel avses främst brotten misshandel och grov misshandel, jfr 3 kap. 5-6 §§ brottsbalken. Och i lagkommentaren uttalas att det ska röra sig om tillfogande av kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försättande av den unge i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Resonemang kring gärningsmannens avsikter görs dock ej eftersom det är den föreliggande och för den unge konkreta risksituationen som bör vara avgörande för ingripandet. Med psykisk misshandel åsyftas inte enskilda händelser utan snarare en relation och ett förhållningssätt som bl.a. hindrar utvecklingen av en positiv självbild hos barnet, exempelvis barn som upplevs negativt av föräldrarna och som hela tiden blir känslomässigt avvisade, barn som kränks, hotas med att bli övergivna och/eller som terroriseras.
Begreppet ”otillbörligt utnyttjande” likställs i princip med sexuellt utnyttjande, men även om barnet exempelvis påtvingas ett betungande kroppsarbete. Uttrycket ” brister i omsorgen” träffar en rad olika situationer. I lagkommentaren nämns följande. Misskötsel i fråga om hygien, kläder och mat samt underlåtenhet att ge barnet behövlig sjukvård eller behandling. Bristande omsorg kan även bestå i att barnets behov av känslomässig trygghet allvarligt eftersätts och vara en följd av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna eller av djupgående konflikter mellan dem. Från praxis kan Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) avgöranden RÅ 2008 ref. 55 och HFD 2012 not. 31 nämnas. Med ”annat förhållande i hemmet” avses t.ex. missförhållanden som är hänförliga till en sambo till vårdnadshavaren och med kravet på påtaglig risk menas konkreta fakta, alltså ej lösa antaganden, eller annorlunda uttryckt: En påvisbar och allvarlig risk. Att avlägsna eller hypotetiska risker inte kan läggas till grund för vård slog HFD fast i RÅ 2009 ref. 64.
Av 3 § 1 st. LVU följer den andra grunden enligt vilken vård kan beredas med stöd av den aktuella lagen och däri framgår att vård också ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Med tanke på barnens låga ålder misstänker jag att ”LVU-beslutet” har tagits med stöd av 2 § varför den här bestämmelsen, dvs. 3 § LVU, lämnas därhän. I 4 § 1 st. LVU stadgas sedan att beslut om vård med stöd av lagen meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden. Vidare ska framhållas att socialnämnden ska besluta att vården ska upphöra när vård med stöd av lagen inte längre behövs, men märk väl att socialnämnden inte får besluta att vård enligt 2 § ska upphöra förrän de omständigheter som föranlett vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt, se 21 § LVU. Se även prop. 1979/80:1 s. 587 och prop. 1989/90:28 s. 117 f. Oavsett vilket reagerar jag på den medicinering du nämner. För mig veterligen kan ingen tvångsmedicinering ske inom ramen för ett omhändertagande enligt LVU. Notera även att socialnämnden är skyldig att fortlöpande pröva om vården fortfarande behövs, vilket ska ske var sjätte månad, se 13 § LVU.
Notis: HFD styr rättspraxis på förvaltningsrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar har refererat som börjar på "RÅ".
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det egentligen svårt att göra en adekvat bedömning. Det är sannolikt mycket som behöver utredas och utifrån din ärendebeskrivning går det, vilket också nämndes inledningsvis, endast att leverera en ganska allmänt hållen utredning. Vi kan höras på telefon om ett sådant intresse finns (se separat mail).
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig med författande av kravbrev, domstolsinlagor, svaromål och/eller annat utlåtande och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så skulle önskas. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
