FrågaPROCESSRÄTTÖvrigt20/11/2020

Vad krävs för att polisen ska kunna använda tvångsmedel

Hej!

I min förundersökning, misstänkt för ringa narkotikabrott, står det att jag legitimerat mig med passfoto, men det är fel, ingen bad om min legitimation alls. När jag lämnade drogtest på hälsocentralen tog polisen muggen med urin varpå läkaren frågar om hon ska ID märka testet, varpå polisen säger "nej det behövs inte", läkaren protesterar men polisen vidhåller att det är onödigt. Ingen bad om min legitimation där heller vare sig före eller efter att jag lämnade provet. Polisen tar muggen, ställer den i polisbilen och kör hem mig. Är det verkligen hållbart i en ev rättegång? Inget blodprov togs heller.

Två månader senare får jag veta att provet var positivt, jag vet inte ens hur jag fått i mig substansen då jag aldrig ens varit i närheten av droger! Jag är otroligt chockad.

Polisen ställde dessutom frågor till min 10åriga son - han var inne i huset och pappan och jag var utanför, då frågade polisen honom ett flertal frågor så sonen är nu jätterädd och ledsen att han ska ha svarat "fel", är det verkligen okej av polisen att göra så?

Polisen sade dessutom till mitt ex, pappan till barnet, att "här ska inga barn vara för det finns narkotika här" - vilket de ju inte ens hade bevis för. De gjorde husrannsakan och pappan kom förbi av en slump, varpå polisen uttalar sig så, vilket kändes väldigt oproffsigt.

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Kroppsbesiktning

Först och främst bör en grundläggande regel i regeringsformen uppmärksammas. I 2 kap 6 § regeringsformen föreskrivs att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppslig angrepp. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation och liknande intrång. Begränsning av det skydd som uppställs får endast ske genom lag. Sådana lagregler finns bla i rättegångsbalkens kapitel om straffprocessuella tvångsmedel.

Bestämmelser om kroppsbesiktning finns i 28 kap RB. I 28:12 RB föreskrivs att den som är skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas för de ändamål som anges i 28:11 RB. Med kroppsbesiktning avses enligt paragrafens andra stycke undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. För att en person skall anses vara skäligen misstänkt för ett brott krävs att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den gärning som misstanken avser (se t.ex. JO 1992/93 s. 204 och 1993/94 s. 101). Omständigheter som grundar skälig misstanke vid eget bruk av narkotika skulle exempelvis kunna vara: koncentrationssvårigheter, plocka med händerna, blodsprängda ögon, och pupillreaktioner på olika ljusinfall. Allmänt vedertagna uppfattningar om en viss person är inte tillräckligt.

Det finns regler kring hur ett urinprov ska hanteras. Av rikspolisstyrelsens författningssamling finns föreskrifter och allmänna råd om provtagning vid misstanke om bruk av narkotika (RPSFS 2006:1) Författningen innehåller bestämmelser om urin- och blodprovtagning i samband med misstanke om bruk av narkotika och drograttfylleri. (1§)

Provtagningen ska enligt 5 § RPSFS 2006:1 utföras med stor noggrannhet. Under provtagningen skall den misstänkte övervakas på ett sådant sätt att det inte uppstår risk för manipulation eller annan påverkan som kan minska provets tillförlitlighet. En urinprovstagning bör utföras i enlighet med avsnitten 1 och 2 i bilaga 1 för att uppfylla kravet på noggrannhet.

Före provtagning

1.1. Det bör finnas såväl administrativa rutiner, med tillgång till blanketter och provtagningsutrustning, som rutiner för förvaring av prover under den tid som proverna förvaras vid polismyndigheten.

1.2. Den misstänktes identitet bör vara fastställd vid provtagningstillfället. Kan identiteten inte genast fastställas, ges urin- och eller/ blodprovet en särskiljande beteckning. Denna beteckning anges även i avrapporteringen och o begäran om analys. Fastställs identiteten efter provtagningstillfället ersätts den särskiljande beteckningen med identietsuppgifterna.

1.4. Provtagaren informerar den misstänkte om syftet med drogtestet samt rutinerna för detta.

2.2 Provtagaren antecknar uppgifter om den misstänktes identitet, datum och tidpunkt för provtagningen samt skriver sin namnteckning på etiketterna och applicerar dessa dels på provtagningsbägaren, dels på provrören. Penna med vattenfast bläck bör användas.

Efter provtagning

3.3 Vid ett positivt sållningsprov och vid misstanke om drograttfylleri - kontrolleras uppgifterna på provrörens etiketter avseende den misstänktes identitet, provtagningsdatum- och tidpunkt och provtagarens namnteckning, varefter rören placeras i transporthylsorna, - fylls protokollsblanketten i så noggrant som möjligt, - anges på protokollsblanketten, i fältet Sållningsprov narkotika, att provet är positivt och kryssmarkeras de substanser som gett ett positivt utslag samt fylls analysbegäran i, - sätts en kopia av protokollsblanketten in i en särskild pärm som bör förvaras på en plats, som beslutas av polismyndigheten, så att regelbundna granskningar av testresultaten kan göras, och - läggs transporthylsorna med provrör och RKA:s exemplar av protokollblanketten i ett förtryckt kuvert som klistras igen och förseglas med förseglingstejp.

Slutsats: alltså borde polisen ha identifierat urinprovet och följt de regler som fastställts.

Prata med barnet

Polisen ska normalt sett kunna ställa frågor till barnen, men detta ska ske under ordnade former. Hos polisen finns förhörsledare som är utbildade för att förhöra barn. Förhöret ska planeras och genomföras utan risk för att barnet tar skada. Vårdnadshavaren ska kunna följa med till förhöret om barnet är under 15 år, förutsatt att han eller hon inte är misstänkt för brottet och om det kan ske utan att utredningen påverkas negativt. Vårdnadshavaren ska finnas före och efter förhöret men får inte alltid sitta med i förhörsrummet. Om barnet har ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare bör den personen däremot vara med. Förhör med barn får inte vara mer ingående än omständigheterna kräver. För att få en fullständig beskrivning av vad som har hänt är det dock oftast bra att förhöra barnet flera gånger. Förhöret är till för att säkra bevis, men det kan också vara positivt för barnet att få berätta vad som hänt. (det finns mer att läsa om detta här)

Slutsats: polisens agerande kan ifrågasättas

Husrannsakan

Här bör man återigen uppmärksamma regeln i 2:6 regeringsformen som säger att var och en är skyddad mot husrannsakan och liknande intrång. Denna regel kan begränsas med stöd av andra regler i rättegångsbalken om straffprocessuella tvångsmedel. Vad gäller husrannsakan finns det en regel i 28:1 RB som säger att om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Lagrummet måste förstås på så sätt att det krävs skälig misstanke mot viss person att genomföra en husrannsakan. Alltså det måste finnas en konkret misstanke om att brottet kan ha begåtts i hemmet.

Slutsats: man får inte göra en husrannsakan utan skälig misstanke.

Jag hoppas att du fick svar på din fråga

Aya AlwanRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Processrätt och Övrigt? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo