Vad krävs för att åklagare ska göra sig skyldig till falskt åtal eller obefogat åtal?

Question

Utifrån att åklagaren måste kunna förvänta sig att bevisningen räcker till för en fällande dom, hur troligt är det att följande kan vara grovt obefogat åtal?

Den misstänkte har åtalats för köp av sexuell tjänst. Denne har bokat två möten med en kvinna. Polis hävdar att ett möte avbokats och ett möte genomförts. Kvinnan har i förhör sagt att den misstänkte genomfört sexköp, oklart varför. FUP hänvisar till en inkomplett chatt där den misstänkte bokat två möten. Inget om något genomfört möte.

Den misstänkte nekades advokat i inledande förhör. Efter väckt åtal har den misstänkte förklarat att denne bokat två möten som avbokats och visat den kompletta chatten där denne också avbokar andra mötet.

Kvinnan kommer inte att närvara vid rättegång. Åklagare saknar således bevisning och vittne. Den enda och viktigaste indicier i fallet är att den misstänkte avbokat ett liknande möte. I andra liknande fall krävs att personen tas på bar gärning för att leda till fällande dom. Den misstänktes advokat tror på friande dom.

Åklagare bör inte med kompletterande bevisning samt information att vittne inte närvarar vid rättegång på objektiva grunder kunna anta att detta kommer att leda till fällande dom. Trots detta har åklagaren inte omprövat åtalsbeslut. Då detta är ett vanärande brott så kan det ev. vara befogat att åklagaren i större utsträckning än normalt omprövar åtalsbeslut. Finns det en möjlighet att åklagaren gör sig skyldig till grovt obefogat åtal?

Tackar vänligast på förhand.

Answer 1

Hej,

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag tolkar din fråga som att den gäller bevisvärdering i brottmål och om åklagaren har gjort sig skyldig till ”falskt åtal” eller ”obefogat åtal”. 

Jag vill också betona att juridiken utgör tolkningar av gällande rätt – säkerligen går det att komma fram till olika svar. Men jag ska försöka förklara hur jag tänker, men det betyder inte att alla tänker likadant.

Bestämmelsen som du syftar på återfinns i 15 kap 5 § BrB (brottsbalken) och inkluderar två olika brott – falskt åtal och obefogat åtal. Jag kommer att gå igenom dessa var för sig. Det som är gemensamt för dessa brott är att båda förutsätter uppsåt – dvs en avsikt att begå gärningen (i detta fallet att en oskyldig ska dömas för brott).

Falskt åtal – 1 st

Falskt åtal finns i tre olika svårighetsgrader – ringa brott, brott av normalgraden och grovt brott.

För att en ska anses vara skyldig till brottet krävs att (1) man väcker åtal mot oskyldig och (2) att man gör det med uppsåt att få den oskyldiga fälld till ansvar.

I svensk rätt är det i huvudsak åklagare som har rätt att väcka åtal, och i fåtal fall även målsägande. Det innebär att brottet kan begås av en begränsad krets av personer.

Rekvisit (1) tar alltså sikte på att åtal väcks mot någon som inte har begått något brott. Det är inte samma sak som att den misstänkte frias från åtalet. För att rekvisitet ska anses vara uppfyllt måste det vara klarlagt att den åtalade inte har begått brottet alls dvs. att brottet aldrig har skett.

Rekvisit (2) innebär det som man i straffrätten brukar kalla för ”överskjutande uppsåt”. Förenklat kan man säga att gärningsmannen ska ha ett uppsåt som sträcker sig längre än att avse att den åtalade fälls.

Obefogat åtal – 2 st

Obefogat åtal förekommer endast i en svårighetsgrad, till skillnad från falskt åtal.

För att en ska anses vara skyldig till brottet krävs att (1) man väcker åtal och (2) att man väcker åtal utan att ha sannolika skäl till det.

När det gäller detta brott är det avgörande om det vid tidpunkten för åtalet inte finns en viss grad av sannolikhet att åtalet kan leda till en fällande dom. Dessa ”sannolika skäl” föreligger om den som väcker åtal har anledning att räkna med en fällande dom. Om bedömningen av sannolikheten för fällande dom är beroende av värdering av bevisningen och det finns skäl för både en fällande och en friande dom, kan ett obefogat åtal vara svårt att göra gällande.

Råd

Som jag ser det är det en väldigt hög tröskel för att en åklagare ska göra sig skyldig till något av ovanstående brott. Åklagare har absolut åtalsplikt, vilket innebär att om de ser att det finns tillräckligt med bevisning för en fällande dom, så har de en skyldighet att väcka åtal. Om åklagaren har bestämt sig för att väcka åtal så finns det troligtvis bevisning som talar för en fällande dom. Att försvaret å sin sida inte håller med åklagaren utan tror på en friande dom, är inget konstigt eftersom dess uppgift är att motbevisa åklagarens påståenden. Sedan är det upp till domstolen att värdera den bevisning som framkommit av båda sidor och avgöra om det blir en friande eller fällande dom.

Jag hoppas att det gav dig tillräckligt med svar på din fråga!

Om du har fler frågor om ditt ärende är du välkommen att höra av dig till mig på [e-mail], så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig ytterligare.

Du är även välkommen att höra av dig på nytt genom våra betaltjänster eller ordinarie byråverksamhet.

Med vänlig hälsning,