Vad kan en anhörig till en avliden genom brott begära i skadestånd?
Hej, min mamma omkom i en olycka i december 2020. Hon blev påkörd när hon gick på en gångbana och omkom direkt. Nu är utredningen klar och föraren blir åtalad för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik. Polisen menar att vi som efterlevande bör yrka på skadestånd. Vad är isf en rimlig skälig summa? Finns det några rättsfall att referera till?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag vill börja med att beklaga sorgen. Jag kan dessvärre inte ge något direkt svar på vilken summa som kan anses skälig när anhöriga till en avliden person ska begära skadestånd eftersom summan är lite beroende på vad ni vill ha ersättning för. Men jag ska försöka besvara din fråga så gott som möjligt genom att ange vad en anhörig till avliden kan kräva i skadestånd. Möjlighet för anhörig att kräva skadestånd i samband med dödsfall regleras i 5 kap. 2 § Skadeståndslagen (SKL)
Anhöriga har rätt att kräva skadestånd för begravningskostnader
Om en personskada har lett till döden kan skadestånd krävas för begravningskostnader, vilket kan sägas omfatta skäliga kostnader som vanligtvis brukar uppkomma vid en begravning. Man bedömer skälig nivå med hänsyn till den avlidnes ålder, ekonomiska villkor och sociala förhållanden, liksom trosbekännelse, sedvänja på orten m.m.
Kostnaderna kan exempelvis omfatta dödsannons, transport av den avlidne, begravningslokal, begravningsförrättare och övriga medverkande, psalmkort, kremering, gravplats, gravöppning, gravsten och begravningsmåltid. Ni kan även begära ersättning för andra skäliga kostnader som uppkommit till följt av dödsfallet. Detta avser till exempel anhörigas resekostnader och inkomstförlust för att omhänderta dödsboet och ombesörja begravning. Försäkringsbolagen brukar oftast betala ut ett schablonbelopp som för närvarande ligger på 45 000 kr (Svensk Försäkring, Personskadekommittén Cirkulär 2/2010 Ersättning för begravningskostnader). Schablonbeloppet är också något ni kan yrka på, men i det fall att ersättningsposterna skulle bestridas måste man ha underlag till kostnaderna, till exempel kvitton, för att kunna bevisa sin rätt.
Anhöriga har rätt att kräva skadestånd för psykisk skada
Anhöriga kan också begära skadestånd för egen personskada. Det som främst avses här är psykisk skada som uppstått till följd av dödsfallet. Det som inte kan ersättas är sorg och saknad eller kränkningsersättning.
För att styrka den psykiska skadan krävs normalt inte läkarintyg eller annan utredning. Enbart ett påstående om att en personskada (t.ex. psykiska besvär) är dock inte heller tillräckligt. Om den tilltalade, dvs den misstänkte, vitsordar (går med på) skadeståndsanspråket behövs inte något vidare bevisning. Skulle den tilltalade däremot bestrida anspråket bör det räcka med att de besvär som den närstående själv beskriver är av sådan art att de får anses medicinskt påvisbara och att de därmed är att anse som en personskada utifrån en bedömning av domstolen. Men denna bevislättnadsregel förutsätter att närstående yrkar ett belopp som är i enlighet med gällande praxis. Vanligtvis följer och anser domstolen trafikskadenämndens schablonbelopp för sveda och värk avseende ett års akut sjuktid som skäligt belopp för psykisk skada. För närvarande utgör schablonbeloppet en summa på 30 000 kr. Om den psykiska skadan däremot visar sig vara under en längre tidsperiod än ett år och att det yrkas ett allt högre belopp kan det krävas särskild bevisning.
Det är nämnvärt att ha i åtanke att det kan variera lite beroende av omständigheterna vilken ersättning som kan begäras och som ses som skäliga, t.ex. om det är ett oaktsamt eller uppsåtligt dödande. Av den anledningen måste det göras en bedömning av varje enskilt fall av vilken ersättning som ska utgå. Om du vill läsa på mer genom rättsfall gällande skadeståndsskyldighet i samband med vårdslöshet i trafik och vållande till annans död, finns till exempel NJA 2007 s. 953 och NJA 2011 s. 349.
Jag rekommenderat att ta hjälp av åklagaren när anspråket förbereds
Då du inte har nämnt något om att du har blivit förordnat ett målsägandebiträde som ska föra din talan utgår jag också från att så är fallet. Om du inte har blivit förordnat ett målsägandebiträde har åklagaren en skyldighet att i samband med åtalet förbereda och utföra även din talan, förutsatt att det om det kan ske utan väsentlig olägenhet och ert anspråk inte är uppenbart obefogat. (22 kap. 2 § Rättegångsbalken). Att föra talan i domstol kan vara svårt, speciellt vad det gäller vilket belopp man ska yrka. Jag rekommenderar därför att du tar hjälp av åklagaren när anspråket förbereds.
Hoppas att svaret gav viss vägledning kring vilka belopp som kan begäras!
Med vänliga hälsningar,
