Vad innebär och hur sker bedömningen av uppsåt i brottmål?
Hej. En fråga angående uppsåt. Om gärningsmannen har rymt i en bil och polisen spärrar av vägen. Polisen ställer sig mitt i vägen och räcker upp handen och signalerar att föraren ska stanna bilen, men föraren fortsätter att köra och kör härmed på polisen varpå denne avlider. Gärningsmannen hävdar att den aldrig trodde att polismannen skulle vara så dum att denne ståd kvar. Till vilken grad skulle du tillmäta förarens uppsåt och hur tror du att utfallet skulle bli i domstol?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Tolkning av frågan.
Som jag förstår din fråga funderar du lite kring uppsåt i brottmål. Scenariot du beskriver utgår från att gärningsmannen inte trodde att polisen skulle stå kvar och därför fortsatte att köra. Frågan är om detta skulle vara tillräckligt starkt uppsåt för att bli dömd för brott, och hur bedömningen av uppsåt går till.
Allmänt om uppsåt.
Enligt brottsbalken 1 kap. 2 § skall en gärning som huvudregel endast anses som brott om den begås uppsåtligen. Vad är då uppsåt? Vanligtvis definieras uppsåt som en inställning. Man använder ofta ord som avsikt, vilja eller syfte när man talar om uppsåt.
När man talar om uppsåt finns det olika nivåer av uppsåt. Bland annat finns avsiktsuppsåt som tar sikte på när gärningsmannen utför handlingen med en specifik avsikt. Det finns även insiktsuppsåt där gärningsmannen kan se en följd av sina handlingar som sannolik och utför gärningen ändå. Slutligen talar man även om likgiltighetsuppsåt som enkelt sagt innebär att gärningsmannen har en misstanke om att en viss följd kan inträffa om han utför gärningen men är beredd att offra det intresset, den följden, och begå gärningen ändå.
För vissa brott krävs dock inte uppsåt utan det kan ibland räcka med oaktsamhet. Ett exempel på detta är svindleri i 9 kap. 9 § 2 stycket. Bedömningen gällande oaktsamhet är väldigt lik den för likgiltighetsuppsåt, men skiljer sig i det att gärningsmannen endast är likgiltig inför risken att en viss följd kan inträffa och inte för själva följden. Ett exempel kan vara en sten som börjar rulla och skadar någon om den knuffas. Oaktsamhet skulle vara likgiltighet inför att stenen börjar rulla, och uppsåt skulle vara likgiltighet inför att stenen skadar någon.
Föreligger uppsåt i din situation?
En ordentlig prövning av uppsåt kräver mycket mer information om omständigheterna runt om kring som exempelvis var på vägen polismannen stod och gärningsmannens inställning.
Om vi antar att polismannen stod mitt i vägen borde det vara rimligt att anta att gärningsmannen åtminstone måste ha haft en misstanke om att polisen skulle kunna träffas av bilen och skadas eller avlida som följd. Frågan därefter är om personen var likgiltig inför följden, det vill säga att han accepterade den och valde att köra ändå. Det är svårt i detta korta fall att avgöra eftersom svaret beror på hans egen inställning. Eftersom han fortsatte att köra är det nog klart att han valde att prioritera att komma iväg snarare är polismannens liv och hälsa som intresse.
Troligtvis hade gärningsmannen således troligtvis ett likgiltighetsuppsåt och hade fällts i en domstol. Detta skulle dock kunna vara ett gränsfall mot medveten oaktsamhet. Observera att gärningsmannen även vid oaktsamhet hade blivit dömd för vållande till annans död enligt 3 kap. 7 § brottsbalken.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga. Om du har ytterligare funderingar är du välkommen att vända dig till oss på Lawline igen, antingen genom att ställa en fråga till eller boka tid med en jurist här.
Vänligen,
