Vad innebär 36 § i avtalslagen mer konkret?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder till Lawline med din fråga!
36 § i avtalslagen (AvtL) är en generalklausul (generell lagregel som täcker upp situationer som varit svåra för lagstiftaren och förutse) vilket gör att den inte konkret anger situationer som den är tillämplig vid. För att paragrafen ska vara tillämplig krävs dels att minst ett avtalsvillkor är oskäligt (men kan också vara flera som är det) och att så varit fallet vid avtalets tillkomst eller senare. Hänsyn ska tas till omständigheterna i det enskilda fallet vilket lagtexten anger. Vidare är partsförhållandet också viktigt för bedömningen, exempelvis om det handlar om en konsument som ingått avtal med ett företag exempelvis anses den enligt huvudregeln vara en svagare part. När 36 § AvtL är tillämplig kan antingen ett avtalsvillkor jämkas (justeras, exemepelvis på så sätt att det oskäliga villkoret ogiltigförklaras) eller jämkas avtalet i sin helhet och följden blir då att avtalet inte gäller.
Ovan har jag närmre förklarat innerbörden av 36 § AvtL men då den som sagt utgör en generalklausul är det svårt att ange konkreta situationer när paragrafen gäller, då hänsyn ska tas till omständihgeterna i det specifika fallet. Däremot kan jag ge ett konkret exempel hämtat från praxis, se NJA 1981 s. 711. Kortfattat handlade det om ett avtal mellan ett företag och en konsument som innehöll en klausul som angav att tvist mellan parterna skulle tas upp av skiljemän (alltså innebar klausulen ett hinder för domstol att pröva tvist mellan parterna). En sådan klausul kallas för skiljeklausul och denna menade Högsta domstolen var oskälig med hänsyn till 36 § i AvtL. Bland annat togs hänsyn till att konsumenten utgjorde en svagare part rent generellt men också ekonomiskt. Detta utgör alltså ett exempel på när paragrafen kan vara tillämplig.
Hoppas att du fått svar på din fråga!
Om du har fler funderingar är du alltid välkommen med fler frågor till Lawline eller boka tid med en av Lawlines duktiga jurister.
Vänligen,
