Vad innebär 19 kap. 11 § 2st. ÄB?

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!19 kap. 11 § Ärvdabalken (ÄB) reglerar överlag, boutredningsmannens allmänna befogenheter. Boutredningsmannen är den person som företräder dödsboet om exempelvis någon av dödsbodelägarna skulle begära det (19 kap. 1 § ÄB). Då dödsboförvaltningen är inriktad på att dödsboet ska avvecklas, är en viktig del av av boutredningsmannens uppgifter att betala boets skulder, där dödsboets tillgångar ska användas för betalning.

Andra stycket reglerar det fall att dödsboet är insolvent 19 kap. 11 § 2 st. ÄB reglerar hur boutredningsmannen ska gå tillväga i det fall att det inte finns tillräckligt med tillgångar för att betala skulderna, dvs då dödsboet är insolvent. Bestämmelsen anger då att boutredningsmannen i första hand ska försöka nå en överenskommelse med borgenärerna. Denna överenskommelse brukar oftast gå ut på att borgenärerna nöjer sig med att enbart få betalt en del av sin fordran, med andra ord att dödsboet enbart betalar en del av skulden. Uppgörelsen kan också avse att borgenärerna utser en förvaltare som de anser ha större förutsättningar för avvecklingens genomförande än boutredningsmannen. Om borgenärerna inte skulle gå med på en uppgörelse samt att dödsbodelägarna inte själva vill skjuta till pengar för att "fylla bristen" (vilket också är en typ av överenskommelse), är boutredningsmannen skyldig att ansöka om konkurs. Borgenärerna kan när som helst ansöka om att försätta dödsboet i konkurs, men det behöver inte vara det mest fördelaktiga för dem Ekonomiskt sett är dödsboets avvecklingen en angelägenhet som huvudsakligen angår borgenärerna i det fall att skulderna överstiger tillgångarna. Borgenärerna kan när som helst sätta dödsboet i konkurs, men möjligheten att få till stånd en uppgörelse med borgenärerna tillgodoser ofta borgenärernas intresse bättre än en konkurs. Detta beror dels på att det inte är säkert att en konkurs kommer medföra att borgenären får betalt för sin fordran, men också på grund av att konkursförfarandet är mer kostsamt än att lösa det genom en överenskommelse. Som svar på din fråga så är det absolut så att det finns möjlighet att försätta dödsboet i konkurs om det är insolvent. Men det är inte alltid det som är det mest fördelaktiga för borgenärerna, varför en överenskommelse med dödsboet enligt 19 kap. 11 § 2 st. ÄB kan vara mer gynnsamt. Hoppas det var svar på din fråga! Vänliga hälsningar,