Uttaxering, samfällighet
Lawline svarar
Bedömning
Rättsliga utgångspunkter
Lag (2018:672) om ekonomiska föreningar och lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter utgör tillämplig lagstiftning i förevarande fall.
En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den bildats. En samfällighetsförening får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose, 18 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Avgörande för om en viss åtgärd skall anses ingå i en samfällighetsförenings befogenheter är om åtgärden faller inom ramen för samfällighetens ändamål, se prop. 1973:160 s. 416 och 568.
I förevarande fall finns ett rättsfall från HD av intresse. Samfällighetsföreningen i det fallet, som förvaltade en gemensamhetsanläggning för båtbryggor, båtuppläggning och parkering, ansågs ha bedrivit en i förhållande till sitt ändamål främmande verksamhet genom att förse anläggningen med en el- och ljusanordning som inte hade någon tidigare motsvarighet, varför föreningens beslut om el- och ljusanordning således därför upphävdes, se NJA 2015 s. 939.
Om samfällighetsföreningens behov av pengar inte täcks på något annat sätt, ska bidrag i form av pengar uttaxeras av medlemmarna, 40 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Denna uttaxering brukar ibland kallas utdebitering.
Det är styrelsen som beslutar om uttaxering. Normalt görs uttaxeringen en gång om året, men man kan göra den mer sällan, särskilt om samfällighetsföreningen har små utgifter. Även om samfällighetsföreningen har utgifter som varierar kraftigt mellan åren, kan det vara lämpligt att ändå försöka uttaxera ungefär samma belopp varje år. På så sätt vänjer sig delägarna vid en viss nivå. Under år med små utgifter ökar föreningen då sin kassabehållning för att kunna ta till av detta överskott under de år utgifterna är större. Den ekonomiska bufferten får dock inte bli alltför stor. Det får inte bli så att de som är delägare en viss tid betalar ”i onödan” för att de som är delägare tio år senare ska komma lindrigare undan. Det strider mot likhetsprincipen.
Innan uttaxeringen görs, ska styrelsen upprätta en utgifts- och inkomststat. Ett modernare uttryck för utgifts- och inkomststat är resultatbudget. Denna ska godkännas av medlemmarna på föreningsstämman, 41 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Om ej annat föreskrives i stadgarna, uttaxeras medlemmarnas bidrag genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framlägger debiteringslängd. I debiteringslängden anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske, 42 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Debiteringslängden bör finnas med redan i kallelsen till föreningsstämman.
Bedömningen i förevarande fall
Klienten har huvudsakligen ställt fråga om förfarandet i styrelsen varit i linje med gällande rätt, specifikt om styrelsen har överskridit sina befogenheter vad gäller frågan om uttaxering i samfälligheten.
Initialt ska nämnas att en samfällighetsförening ej får bedriva för föreningen främmande verksamhet, jfr 18 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Det finns inget som tyder på att så är fallet i förevarande ärende.
Fråga är snarare gällande uttaxering och om styrelsen har agerat korrekt eller om den på något vis har agerat utanför sin befogenhet.
Som framgår av det ovan anförda ska bidrag i form av pengar uttaxeras av medlemmarna om samfällighetsföreningens behov av pengar inte täcks på något annat sätt, 40 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Det är styrelsen som beslutar om uttaxering. Det som är av relevans här är att beslutet har kommit till i korrekt ordning, dvs. i enlighet med gällande rätt och i enlighet med vad som i övrigt framgår av stadgarna. Då undertecknad ej har tillgång till föreningens stadgar görs den vidare bedömningen med förbehåll om att undertecknad ej känner till vad som föreskrivs i stadgarna i förevarande fall.
Styrelsen måste upprätta en resultatbudget innan uttaxeringen görs. Resultatbudgeten måste därefter godkännas av föreningens medlemmar på föreningsstämman, se 41 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Som ovan anfört måste medlemmarnas bidrag uttaxeras genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämman lägger fram debiteringslängden i vilken det måste anges det belopp som ska uttaxeras, vad som belöper på varje medlem samt när betalning ska ske, 42 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Det är viktigt att den ekonomiska bufferten inte blir alltför stor eftersom det inte får bli så att de som är delägare en viss tid betalar ”i onödan” för att de som är delägare tio år senare ska komma lindrigare undan, något som strider mot likhetsprincipen.
Klienten skriver att styrelsen fortlöpande har ändrat uttaxeringen efter de schabloner som finns angående permanent boende resp. fritidsboende. Min förståelse är att detta sker enligt de schabloner som föreskrivs i stadgarna. Uttaxeringen har även uppgraderats mot bakgrund av att medlemmarna har blivit fler. Klienten anger vidare att det i förrättningen föreskrivs att styrelsen får ändra andelstalen i vissa angivna fall.
Det är som sagt svårt att ge en detaljerad bedömning i förevarande fall mot bakgrund av att undertecknad som tidigare anfört ej tagit del av stadgarna. Detta gäller även förrättningen som klienten hänvisar till. Det ska emellertid nämnas att om beslutet som styrelsen fattat rörande uttaxering följt de riktlinjer som ovan nämnts, bör styrelsen ej ha överskridit sin befogenhet. Med det sagt vill undertecknad uppmärksamma klienten om att det är av vikt att besluten rörande uttaxering fattas inte bara i enlighet med vad som föreskrivs i lag utan även i enlighet med vad som anges i stadgarna. Därutöver är det som sagt viktigt att uttaxeringen sker för att täcka föreningens ekonomiska behov som inte kan täckas på annat vis och att uttaxeringen i övrigt inte strider mot likhetsprincipen.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis får undertecknad, mot bakgrund av det anförda, besvara frågan enligt följande. Mot bakgrund av det som klienten anfört har de beslut som styrelsen fattat gällande uttaxering sannolikt fattats i korrekt ordning och inom ramen för styrelsens befogenhet. Det är emellertid av vikt att se till stadgarna, dvs. att besluten är förenliga med vad som i övrigt föreskrivs där.
