Under vilka förutsättningar kan ett avtal gällande en konsumentkredit ogiltigförklaras?
Vilken skyldighet har en bank att hjälpa en låntagare som fått låna pengar på en övervärderad lägenhet och som tydligt inte har betalförmåga för lånet enligt den aktuella UC upplysningen? Det gäller min son som blivit lurad att ta lånet.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är konsumentkreditlagen (KKrL) och lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL). Din ärendebeskrivning är dock ganska kortfattad och utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det svårt att göra en adekvat bedömning, vilket du säkert förstår. I synnerhet när det gäller din sons förmögenhetsställning och/eller betalningsförmåga samt frågan kring svek, dvs. huruvida han verkligen och på objektiva grunder kan anses ha blivit lurad av banken. Nedan skrivelse kommer därför att bli något generell till sin karaktär. Men visst, utifrån antagandet att din son faktiskt har blivit lurad och att det, såsom du beskriver det, var tydligt att denne inte skulle klara det ekonomiska åtagandet som följde med krediten går det naturligtvis att argumentera för att avtalet ska hävas, dvs. ogiltigförklaras i sin helhet. Möjligen kan även den ångerrätt som tillskrivs konsumenter på det här området åberopas av din son, men det beror helt och hållet på när kreditavtalet ingicks.
Konsumentkreditlagen, vad gäller?
I 6 § 1 st. KKrL sägs att näringsidkaren (banken) ska i sitt förhållande till konsumenten (din son) iaktta god kreditgivningssed. Näringsidkaren ska därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg och ge de förklaringar som konsumenten behöver. I lagtexten förklaras inte närmare vad som avses med god kreditgivningssed, men klart torde i vart fall vara att skyldigheten innefattar ett krav på att banken normalt ska göra en kreditprövning, vilket även styrks av viss praxis från Högsta domstolen (HD). Se avgörandet NJA 1999 s. 304. Det nyss sagda följer även av den allmänna regeln i 12 § 1 st. KKrL vari det anges att näringsidkaren ska pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden och krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. I fråga om bostadskrediter stipuleras bl.a. också att näringsidkaren på ett lämpligt sätt ska kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma konsumentens ekonomiska förutsättningar att fullgöra åtagandet enligt kreditavtalet, 12 a § 1 st. KKrL.
Det är för mig helt ovisst vad som har gjorts från bankens sida, vilka handlingar din son fick ta del av och när kreditavtalet slöts. Utgångspunkten är dock alltid att avtal ska hållas. Men ovan, i första stycket, nämndes den ångerrätt som följer av konsumentkreditlagen. Konsumenten har nämligen enligt 21 § KKrL rätt att frånträda kreditavtalet genom att till kreditgivaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 22 § (ångerfrist) och detta trots att utgångspunkten är att avtal alltid ska hållas. Och i det nyss nämnda lagrummet framgår att ångerfristen börjar löpa den dag då kreditavtalet ingås, dock tidigast den dag då dokumentationen enligt 14 § kommer konsumenten till handa. Om ångerfristen inte har löpt ut löses den nu uppkomna situationen tämligen enkelt och då genom att lämna banken ett meddelande i vilket din son talar om att han avser att nyttjat sin lagstadgade ångerrätt. Men om 14 dagar redan har passerat sedan avtalsslutet måste argumentationen istället ske utifrån någon av de ogiltighetsgrunder som finns i avtalslagen (se nedan).
Kan kreditavtalet ogiltigförklaras?
I din ärendebeskrivning nämner du att banken har lurat din son. Återigen kommer dock framställningen att bli något generell. I 30 § AvtL sägs att där den, gentemot vilken en rättshandling företagits, framkallat densamma genom svikligt förledande eller ock insett eller bort inse, att den, som företog rättshandlingen, blivit svikligen förledd därtill av annan, vare rättshandlingen icke gällande mot den förledde. I lagparagrafens andra stycke uttalas vidare att har den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, svikligen uppgivit eller förtegat omständigheter, som kunna antagas vara av betydelse för rättshandlingen, skall han anses hava därigenom framkallat densamma, såframt det ej visas, att det svikliga förfarandet icke inverkat å rättshandlingen.
Ovanstående beskriver regleringen avseende den ogiltighetsgrund som i avtalslagen betecknas "svek" och då svek genom lämnande av oriktiga uppgifter eller genom förtigande. Språkbruket är något ålderdomligt, men i klartext innebär bestämmelsen ungefär följande. Det krävs att uppgiftslämnaren (den enskilde banktjänstemannen) avsiktligen gjorde sig skyldig till ett vilseledande, vilket betyder att denne insåg (subjektiv bedömning) eller borde ha insett (objektiv bedömning) att det var fråga om en felaktig uppgift eller ett undanhållande av information och att din son i egenskap av motpart inte heller kände till det riktiga förhållandet, dvs. kreditavtalets verkliga innebörd. För att han ska kunna åberopa svek gäller vidare att det förelåg kausalitet, alltså ett orsakssamband, mellan det svikliga förledandet från bankens sida och rättshandlingen, dvs. ingåendet av kreditavtalet. Rättshandlingen blir exempelvis inte ogiltig enligt 30 § AvtL om den ändå skulle ha företagits trots den vilseledande uppgiften. Ovan nämndes även andra stycket i det aktuella lagrummet. Den delen behandlar svek genom förtigande, alltså fall när en avtalspart kan vara skyldig att aktivt upplysa motparten om sådant som denne kan förvänta sig att få bli informerad om. I praktiken kan emellertid vissa ganska svårlösta gränsdragningsproblem uppstå mellan vad som är tillåten skicklig förhandlingsförmåga och vad som faktiskt utgör ett svikligt förtigande. Som exempel från praxis kan för övrigt HD:s avgörande NJA 2008 s. 392 nämnas i vilket underinstanserna ansåg att det hade handlat om svek. Men just den frågan prövades tyvärr aldrig i HD. Underrätternas resonemang är dock fortfarande intressanta.
Om förutsättningarna för svek enligt 30 § AvtL inte är uppfyllda går det möjligen att åberopa den s.k. lilla generalklausulen i 33 § AvtL, vilken reglerar vad som gäller när avtal ingåtts som strider mot tro och heder. Där sägs att rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap. Lagtexten är återigen ålderdomlig, men lilla generalklausulen innebär att hela avtalet blir ogiltigt och det är framförallt ohederliga affärstransaktioner som träffas av bestämmelsen. Utifrån det du beskriver och med tanke på innehållet i den gjorda UC-upplysningen borde banken ha varit i ond tro vid kreditavtalets tillkomst, dvs. banken förstod sannolikt eller borde i vart fall ha förstått att din son saknade de ekonomiska förutsättningarna för den här typen åtaganden. I så fall bör avtalet kunna frånträdas med omedelbar verkan. Beroende på omständigheterna kan det eventuellt även hänvisas till ogiltighetsgrunden "ocker", men det framstår ändå som något tveksamt, jfr 31 § AvtL.
Notis: HD styr rättspraxis på det här området och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Baserat på den begränsade information som finns tillgänglig i nuläget är min uppfattning, som svar på din faktiska fråga, att banken torde vara skyldig att hjälpa din son genom att låta denne kunna frånträda sina förpliktelser i förhållande till banken. Med andra ord bör kreditavtalet kunna hävas, vilket i så fall innebär att parternas prestationer ska gå åter. Återigen, jag vet egentligen alldeles för lite om vad som har hänt, men förslagsvis kontaktar du Konsumentverket, vilket är den statliga förvaltningsmyndighet som utövar tillsyn på det här området, och ber att få ytterligare upplysningar. Det är för övrigt helt gratis.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. Exempelvis om din son skulle behöva ett ombud inför och under de fortsatta förhandlingarna med banken och/eller i domstol. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
