Umgängessabotage

2019-03-26 i Vårdnadstvist
FRÅGA
Om två perrsoner har delad vårdnad om ett barn och pappan till barnet visade positiva prov på narkotika. Han blev ej av med vårdnaden. Men överenskommelsen blev att han fick ha sitt barn när han visade negativa prover. Han hade flertal återfall under 2 år men var ren från och till. Nu har han varit ren i 3 månader men mamman vägrar låta han träffa sitt barn. Detta ska upp till tingsrätten. Men nu under tiden så har dom ju faktiskt delad vårdnad och pappan är ren sedan 3 månade men mamman har vägrat låta pappan träffa barnet under under 3 månader. Har hon något form av rättsllig rätt att hindra pappan från att träffa sitt barn? dom har ju delad vårdnad och pappan är ren. Hur ska han gå tillväga ? han kan ju inte bara hämta barnet? Barnet är 4 år och pappan missar ju en stor del av viktig tid med barnet
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. i Föräldrabalken (FB).

Först kan nämnas att i alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande enligt 6:2a FB. Det är således endast till barnets bästa man ser och inte utefter vad en förälder vill eller anses ha rätt till.

Enligt 6 kap. 15 § föräldrabalken ska barn ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Vidare framgår även att barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt som möjligt tillgodoses. Utgångspunkten för reglerna om umgänge är således att det är viktigt att barnet har kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det innebär dock inte att det alltid är bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med.

Bestämmandet av umgänget kan ske på två olika sätt. Antingen kan föräldrarna komma överens genom ett skriftligt avtal som socialnämnden godkänner eller så kan en talan föras i domstol där umgängesrätten bestäms genom en dom, enligt 6 kap. 15 a § FB.

I ert fall finns redan en överenskommelse som säger att pappan har rätt till umgänge vid uppvisande av negativa prover. Om denna överenskommelse är skriftlig och godkänd av socialnämnden är överenskommelsen giltig. Jag kommer i svaret nedan utgå från att ert avtal är giltigt.

Att göra:
Är det så att boendeföräldern inte följder avtalet kan umgängesföräldern i första hand ta kontakt med boendeföräldern och försöka uppmana denne att följa avtalet. Är det så boendeföräldern fortfarande inte lämnar ut barnet kan umgängesföräldern föra en verkställighetstalan i domstol, enligt 21 kap. FB.

Verkställighet av ett giltigt umgängesavtal söks hos tingsrätten i den ort där barnet har sitt hemvist, 21 kap. 1 § 3 st. FB. Innan en domstolstvist börjar kommer medling ske i försök att på frivillig väg uppnå en överenskommelse mellan föräldrarna, 21 kap. 2 § FB. Leder ärendet till en domstolstvist får verkställighet endast nekas dels om det är mot barnets vilja och denne har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas med undantag för om rätten finner att det är nödvändigt av hänsyn till barnets bästa att verkställighet sker enligt 21 kap. 1 och 5 §§ FB. Dels om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa, 21 kap. 6 § FB.

Beslutar rätten om verkställighet, får den även utan yrkande förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg, 21 kap. 3 § 1 st. FB. Hämtning med polismyndighet får dock endast ske om vissa förutsättningar är uppfyllda, se 21 kap. 3 § 2-3 st. FB.

I 7 kp. 4 § brottsbalken stadgas att "om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt" döms för egenmäktighet med barn.

Utan att veta några direkta detaljer i ert fall kan det konstateras att mamma inte får förvägrar pappan umgänge, om inte specifikt avtal eller dom säger annat. Det finns således en risk att mamman gör sig skyldig till ett brott genom att förvägra dig umgänge. Undantag från brottet "egenmäktighet med barn" är om det föreligger beaktansvärda skäl. Exempel på beaktansvärda skäl är övergrepp och risk för bortförande av barnet etc.

Slutsats: Mamman har antagligen ingen rätt att undanhålla barnet från pappan. Pappan kan däremot inte själv skilja barnet från mamman, utan han måste gå via myndigheterna för att inte råka göra sig skyldig till ett brott. Detta kan han göra genom en talan om verkställighet i domstol.

Hoppas detta gav svar på din fråga!

Med vänliga hälsningar

Therese Wibrink
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Vårdnadstvist (652)
2019-04-28 Ersättning för rättegångskostnader i vårdnadsmål
2019-04-25 Vem står för rättegångskostnaderna i ett vårdnadsmål?
2019-04-23 Vi har gemensam vårdnad och barnets mamma ligger på psyk, får jag ha barnet?
2019-04-19 Vilken roll barns uttalanden spelar vid frågor om vårdnad, boende och umgänge

Alla besvarade frågor (69104)