Umgänge med LVU-placerat barn

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Enligt 14 § LVU så har Socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Man ser det som att det är förenligt med barnets bästa att upprätthålla barnets kontakt med sina föräldrar. Paragrafen är därför främst till för att Socialnämnden ska stödja passiva eller ovilliga föräldrar, vilket inte gäller för din situation. I vissa fall får dock nämnden besluta om umgängesbegränsningar men detta ska ske i undantagsfall i beaktande av den unges vårdbehov. Utgångspunkten är att sådana begränsningar inte ska gå utöver vad krävs för att barnet ska ges den nödvändiga vården. Det låter oproportionerligt att du inte fått träffa ditt barn på ett år. Dessutom så ska enligt 14 § beslut om umgängesbegränsning omprövas minst en gång var tredje månad. Noterbart är även att så länge det inte finns ett formellt beslut om (en reglering av) umgänge kan socialnämnden i princip inte begränsa vårdnadshavarens möjligheter att träffa sitt barn så mycket som denne önskar. Om inget formellt beslut finns har Socialnämnden ingen rättslig grund att neka vårdnadshavaren att umgås med barnet enligt JO (JO 2004/05 s. 249). Den förälder som inte har umgänget reglerat kan kräva att få umgängesrätten formaliserad genom dom eller avtal.

Sammanfattningsvis så kan du träffa ditt dotter i vilken omfattning du vill om ert umgänge inte finns reglerat i ett avtal eller i en dom. Om det finns beslut om umgängesbegränsningar kan du överklaga beslutet till förvaltningsrätten enligt 41 § LVU. Du kan också JO-anmäla händelsen eller kontakta tillsynsmyndigheten för socialtjänsten som heter IVO. Om ett umgängesbegränsande beslut finns är det dock förvaltningsrätten du ska vända dig till eftersom varken IVO eller JO kan ändra socialnämndens beslut. Kom också ihåg att du har rätt att få en avtalad umgängesrätt om sådan inte finns!

Hoppas du fick svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,