Tro och heder eller psykisk störning?

2021-03-24 i Avtals ogiltighet
FRÅGA
Hej! Jag undrar vad det är för skillnad att få ett avtal ogiltigförklarat med hänvisning till psykisk störning genom 1924 års lag och förfarande i strid mot tro och heder? Enligt min lärare kan båda ogiltighetsgrunderna aktualiseras. Kan man välja vilken av dem som helst eller reglerar de olika situationer?
SVAR

Hej och tack för att du ställer din fråga till Lawline!

Jag tolkar din fråga som att du vill veta skillnaden mellan att ogiltigförklara avtal enligt tro och heder, eller psykisk störning. Jag kommer nedan att redogöra för vad vardera rekvisit innebär. Avtalslagen och lag om avtal som har slutits under påverkan av psykisk störning kommer tillämpas i min förklaring.

Ogiltigförklara enligt 33 § Avtalslagen - Regeln om tro och heder finns i 33 §. Denna regel anger att ett avtal som inte kan ogiltigförklaras enligt 31 §, eller de övriga ogiltighetsreglerna, kan ogiltigförklaras om det strider mot tro och heder att åberopa avtalet.

Här ska en rättshandling ogiltigförklaras om omständigheterna vid dess tillkomst är sådana att de skulle strida mot tro och heder att med vetskap åberopa rättshandlingen, t.ex. ett avtal. I förarbetena till avtalslagen benämner man att något strider mot tro och heder när situationen strider mot "rättskänslan", det vill säga den egna uppfattningen om vad som är rätt. Man kan här dra paralleller till moral och samvete, när man genomför handlingar som strider mot den moraliska uppfattningen skulle det strida mot tro och heder att åberopa dessa handlingar.

Typiskt sett avses att en underlägsen part ingått avtal som formulerats av hans motpart och att den underlägsne parten inte har förstått eller varit okunnig om vad som avses med vissa villkor som gynnar motparten. Ett annat exempel är att motparten lämnar oriktiga uppgifter om villkor eller om hur dessa brukar tillämpas.

Ogiltigförklara med stöd av psykisk störning - Precis som du säger kan Lagen (1924:323) om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning medföra av avtal ska förklaras ogiltiga. Lagen syftar med "psykisk störning" både på tillfälliga störningar skapade av t ex bruk av alkohol eller narkotika, samt även på långvariga problem med t ex psykossjukdomar.

För att hävda att avtal är ogiltiga på denna grund måste man bevisa två saker. För det första behöver man visa att man varit påverkad av en psykisk störning då avtalen ingicks, t ex genom intyg från läkare eller psykolog.

För det andra behöver man visa att det finns ett samband mellan den psykiska störningen och att man ingick avtalet, alltså att störningen bidrog till att man slöt avtalet.

Sammanfattning - Dessa två grunder för att ogiltigförklara avtal reglerar delvis samma och delvis olika situationer. Avtalslagens 33 § reglerar ett större område där man kan inkludera ett stort antal aktioner. Psykisk störning reglerar situationer där man tillfälligt eller permanent har en störning av något slag, genetiskt, kroniskt eller tillfälligt genom olika kemiska medel.

Dessa två grunder kan anses täcka samma situationer, då det mycket rimligen bör strida mot tro och heder att åberopa ett avtals verkan gentemot någon som var hög på droger när avtalet ingicks. Man tillämpar dock mycket troligt lex specialis vid dessa tillfällen när psykisk störning har uppkommit. Detta innebär med stor sannolikhet att när psykisk störning uppkommer så använder man sig av endast lagen om psykisk störning. Om frågan inte kan utredas enligt denna lag vänder man sig till 33 § avtalslagen. Både lagarna kan därför bli aktuella men man vänder sig till lex specialis för att avgöra lämpligt rättsligt lagrum.

Hoppas att det var svar på din fråga!

Oscar Rudén
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?