Straff med anledning av avvikande från värnpliktsutbildning
Hej! Jag har blivit inryckt i lumpen och har genomgått mönstringen. Två veckor efter intrycket så var första permissionen. Efter det har jag inte åkt tillbaka. Jag har pratat med psykolog på plats om att jag inte mår bra och inte vill vara där men dom lyssnar inte. Vad är bästa sättet att ta sig vidare och hur kan jag dömas för detta?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar huvudsakligen lagen om totalförsvarsplikt.
På Rekryteringsmyndighetens hemsida uppges att den som "avbryter utbildningen utan giltigt skäl" kan dömas till fängelse, se länken nedan. Detta har stöd i 10 kap. 2 § lagen om totalförsvarsplikt där det bland annat anges att den som avviker från värnplikt, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, döms till böter eller fängelse i högst ett år.
http://www.rekryteringsmyndigheten.se/18ar/monstringsunderlaget/rattsliga-konsekvenser/
Avgörande för om den som avviker döms till straff är om avvikandet kan anses ha medfört men för utbildningen samt om den avvikande haft uppsåt till detta. Hur menligt avvikandet inverkat på utbildningen tycks avgöras huvudsakligen av tiden som den avvikande uteblivit, och frånvaro under en hel tjänstgöringsvecka har i regel ansetts ägnad att medföra men för utbildningen. Enligt min uppfattning utgör uppsåtsbedömningen i regel inte något hinder mot en fällande dom vid detta brott då det något förenklat räcker med att gärningsmannen förhållit sig likgiltig till att denne begår ett brott och att detta inverkar menligt på utbildningen.
Gällande straffbestämningen vid vägran att tjänstgöra har Högsta domstolen kommit att utforma en praxis av innebörd att "den som första gången vägrat att fullgöra militärtjänst eller vapenfri utbildning har, om det skett av ideella skäl, dömts till villkorlig dom och böter (NJA 1983 s 897 och 1985 B 4) medan den som vägrat av hänsyn till andra uppgifter eller av bekvämlighetsskäl eller liknande har dömts till fängelse (NJA 1984 s 745, 1985 s 475 och 851)." (NJA 1986 s. 511). Av prop. 1994/95:6 framgår att även denna äldre praxis är tillämplig för den nya lagen. Jag kan inte avgöra vilket av dessa två typfall som skulle anses träffa ditt fall med säkerhet, men skulle jag tvingas välja skulle jag nog luta åt det senare. I sådana fall tycks straffet bli 14 dagars fängelse för ett första brottsligt avvikande.
Det kan i sammanhanget vara värt att notera att straff förstås inte är ett ändamål i sig och att den som endast avviker helt kort inte straffas på samma sätt som den som vägrar genomföra tjänstgöringen helt. Det torde i första hand bli relevant att den som avvikit hämtas av polis för att fortsätta tjänstgöringen med stöd av 10 kap. 6 § lagen om totalförsvarsplikt. Det kan också påpekas att det som ett lindrigare alternativ till straff finns särskilda disciplinära förfaranden i lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret.
Detta är enligt min uppfattning den rättsliga bakgrunden, men det kan vara värt att påpeka att liknande ärenden dykt upp sedan lagen aktiverades som, mig veterligen, väntar på prövning, vilket skulle kunna ändra förutsättningarna. Jag kan förstås inte med säkerhet berätta vad som utgör den bästa åtgärden för dig. Jag kan dock konstatera att två veckor är en ganska kort tid och jag föreställer mig att du mycket väl i varje fall skulle vänja dig om du gav utbildningen mer tid. Jag kan sympatisera med att det tar emot att återgå till utbildningen, särskilt om du ogillar den, men min erfarenhet säger mig att det mesta blir uthärdligt eller till och med givande om man bara kommer in i det. Med anledning av detta och de allvarliga konsekvenser frånvaro kan få är min rekommendation till dig att i varje fall ge utbildningen en till chans innan du slutligt bestämmer dig för något. Lycka till.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
