Skäligheten av konkurrensklausul i aktieägaravtal
Jag har sen 1/1 2014 arbetat som säljare och VD på ett mindre mjukvarubolag. Ungefär 6 månader in i anställningen så erbjöds jag och en kollega att köpa 20% var av företaget. I samband med köpet skrevs även ett aktieägaravtal under där det finns en konkurrentklausul. klausulen ser ut som såhär: "Parterna förbinder sig att så länge Part är aktieägare och för en tid av två (2) år därefter varken direkt eller indirekt, å egna eller annans vägnar, bedriva eller på annat sätt medverka i eller främja verksamhet som konkurrerar med Bolagets verksamhet som den de facto bedrivs vid den aktuella tidpunkten." Det utgår ingen som helst ersättning till mig under dessa två åren.
För att nu göra en lång historia kort så är jag nyligen uppsagd och ska sälja tillbaka mina aktier till bolaget. Nu är det så att jag har ett jobberbjudande som säljare på ett företag inom samma bransch. Personligen anser jag inte att det är en direkt konkurrerande verksamhet men det kan säkert anses vara uppe för diskussionen. Så nu till min fråga, hur stor är chansen/risken att denna klausul anses som skälig i en eventuell tvist.
Det ska även tilläggas att vi var som mest 4 anställda i bolaget och jag var den enda som jobbade med försäljning. Anledningen till att jag blev utpekad VD var för att ägarna ville ha någon på sälj/marknad som VD och inte någon på produktutvecklingen. Jag har inget VD-avtal och heller ingen konkurrensklausul i mitt vanliga anställningsavtal.
Tack på förhand.
Lawline svarar
Hej!
Tack för din fråga!
Skäligheten av en konkurrensklausul, som intagits i aktieägaravtal, skall formellt sett ej bedömas enligt samma regler som den av likvärdiga klausuler inskrivna i anställningsavtal. I praktiken tillämpas emellertid snarlika kriterier då det i båda fall är skäligheten av ett avtalsvillkor som skall avgöras. Att bedömningarna kan utfalla olika beror främst på att partskonstellationen och övriga omständigheter avviker. Då skäligheten av en klausul i ett aktieägaravtal skall bedömas bör därför behovet av konkurrensbegränsningen vägas mot aktieägarens intresse av frihet.
I det specifika fallet föreligger uppenbarligen ett genuint skyddsbehov då du inte enbart ägt aktier, utan även innehaft positionen av verkställande direktör, varigenom du får antas ha kunnat tillgodogöra dig betydande mängder skyddsvärd information, som skulle kunna användas i en konkurrerande verksamhet. Därtill är mjukvaruföretag i regel mer beroende av att kunna behålla företagsspecifikt kunnande inom organisationen än andra verksamheter, vilket även det talar för en högt ställd tröskel. Av betydande vikt är vidare att avtalet slutits mellan någorlunda jämbördiga parter. Domstolar är överlag mindre benägna att jämka villkor i vad som kategoriseras som kommersiella förhållanden.
Mot en långtgående konkurrensbegränsning talar det faktum att du inte erhållit någon som helst ersättning för det besvär klausulen innebär, att du vid ditt utträde tvingats sälja ditt aktieinnehav samt att ditt engagemang i verksamheten varit förhållandevis kortvarigt. Exakt hur en bedömning i domstol skulle utfalla är naturligtvis svårt att förutse. Att under två års tid, utan att utfå ersättning, vara förhindrad från att bedriva konkurrerande verksamhet hade, om det rört sig om ett renodlat anställningsförhållande och klausulen intagits i ett anställningsavtal, troligen ansetts oskäligt. Vad som under rådande omständigheter slutligen torde bli avgörande är hållbarheten hos den information du fått tillgång till. Om du endast kunnat tillgodogöra dig uppgifter som förlorar sitt värde efter någon enstaka månad bör du naturligtvis inte vara hindrad från att engagera dig i konkurrerande verksamhet under två års tid, medan det omvända gäller om den materia du hanterat har ett mer bestående värde.
Vänligen,
