Ska mitt avgångsvederlag utbetalas som ett brutto- eller nettolönebelopp?
Hej,
jag har blivit erbjuden ett avgångsvederlag i samband med att min anställning avslutas. Ordagrant står det i en av punkterna att:
"Företaget utbetalar, senast månaden efter sista anställningsdag, ett belopp om X kr (8 månadslöner) till JL. Månadslönen uppgår till, i 2021års löneläge, till X SEK."
Jag har undanhållit beloppen samt mitt namn (JL) då det inte är relevant.
Till min fråga, då det står "utbetalar" och ett belopp, tolkar jag det rätt då alt. kan jag hävda att, det inte skall dras någon preliminärskatt på detta utan att jag faktiskt får beloppet på mitt konto? Det står ju trots allt utbetalar, dvs företaget får med andra ord stå för preliminärskatten då det är deras skyldighet att dra och betala in detta eller kan det bli något skatteproblematik för min egen del om företaget inte betalar in preliminärskatt på beloppet?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Ditt ärende rör avtalstolkning, ett område som inte är reglerat i lag. Allmänna avtalsrättsliga principer liksom olika metoder för tolkning av avtalstext har utvecklats i praxis och då genom Högsta domstolens (HD) försorg. Därför kommer viss hänvisning ske till relevanta rättsfall. Och den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av dina frågor är skatteförfarandelagen (SFL) och lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL).
Avtalstolkning, några hållpunkter
Vid uppkomna tvister brukar utgångspunkten vara att försöka utröna den gemensamma partsviljan, dvs. vad parterna gemensamt åsyftat vid avtalsslutet. Det är dock inte sällan lättare sagt än gjort, men avtalet och avtalssituationen kan stundtals vara av sådant slag att det inte heller är nödvändigt att försöka fastställa den gemensamma partsavsikten. I synnerhet inte om det är ett avtal med många parter. När individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning måste tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkoren bygga på objektiva grunder, vilket sker genom att utgå från avtalets faktiska ordalydelse, alltså genom en rent språklig tolkning. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls lämnar något tydligt besked behöver andra relevanta tolkningsdata användas, exempelvis en ändamålsenlig tolkning. Med en sådan metod tolkas ett eller flera avtalsvillkor mot bakgrund av avtalets syfte och avtalets andra bestämmelser, avtalet betraktas med andra ord som en sammanhängande helhet och ska då framstå som logiskt utformat.
Inträffade omständigheter efter avtalsslutet kan också få viss bäring på den rättsliga bedömningen. Under förutsättning att parterna efter avtalsslutet har handlat utifrån (och följt) vissa givna villkor och/eller underförstådda (tysta) överenskommelser kan detta ofta jämställas med en justering av det tidigare avtalet vilken samtliga då kommer anses ha samtyckt till. Andra relevanta tolkningsdata kan också vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, avtalsföremålets natur och ibland även parternas ställning, jfr HD:s avgörande NJA 2010 s. 559. Vidare kan avtalet enligt den så kallad oklarhetsregeln komma att tolkas till nackdel för den part som har formulerat avtalstexten eller det specifika villkoret. På det konsumentköprättsliga området är oklarhetsregeln till och med lagstadgad, se 10 § lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Slutligen förtjänas det att säga att den som ger en motpart befogad anledning att tro att ett visst rättsförhållande föreligger och dessutom inser att motparten felaktigt har uppfattat avtalet på det sättet blir bunden av motpartens felaktiga bild av avtalsinnehållet.
Den förevarande situationen, vad gäller?
Inom avtalsrätten är löftesprincipen starkt är förankrad och dessutom lagstadgad. Bindande avtal kommer till stånd när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av parterna, 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sund servanda (avtal ska hållas) och det ska normalt mycket till för att någon av avtalsparterna ska kunna sätta löftesprincipen ur spel. Men mer än så går egentligen att utläsa av avtalslagen, utan parterna, och i förlängningen en domstol (en tingsrätt som första instans), är hänvisad till de olika tolkningsmetoderna. Det ska också tilläggas att just handelsbruk/branschpraxis ofta brukar nyttjas av domstolar vid avtalstvister, vilket innebär att avtalet kommer att ses i ljuset av vad som är vanligt förekommande i en viss bransch, vilket då sker genom att domstolen (eller parterna) inhämtar sakkunnigutlåtanden från olika bransch- och/eller intresseorganisationer. HD har uttalat att det i allmänhet är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, jfr NJA 2001 s. 750. Att ta hänsyn till vad som är vanligt förekommande avtalsinnehåll i branschen kan objektivt sett också sägas ligga i linje med vad parterna vanligtvis har (kan) förvänta sig, se NJA 1989 s. 269 där HD tog fasta på vad branschorganisationer uttalat om hur en bestämmelse om borgen normalt sett tillämpades i branschen, se även återigen NJA 2001 s. 750 i vilket HD anförde att traditioner och gängse praxis måste konsulteras när ett avtalsinnehåll ska tolkas och fastställas.
Skyldigheten att göra skatteavdrag regleras i skatteförfarandelagen. I 10 kap. 2 § SFL anges att den som betalar ut ersättning för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt inkomstskattelagen ska göra skatteavdrag enligt de bestämmelser som följer av 10 kap. SFL. Och skatteavdrag ska göras vid varje tillfälle då utbetalning sker. Den som betalar ut ersättning i det här fallet är din arbetsgivare varför denne ska ombesörja inbetalningen av din preliminärskatt. Vidare uttalas i 10 kap. 3 § SFL att huvudregeln är att skatteavdrag ska göras från kontant ersättning för arbete och som ersättning för arbete räknas även annan kontant ersättning som betalas ut med anledning av tjänsten, exempelvis ett avgångsvederlag. Så långt har du alltså rätt. Men att "företaget får stå för preliminärskatten då det är deras skyldighet att dra och betala in detta" såsom du beskriver det ovan stämmer inte riktigt. Den som förvärvsarbetar och uppbär lön och annan ersättning är alltid den som de facto svarar för preliminärskatten. Däremot föreligger en skyldighet för arbetsgivaren att sköta inbetalningen av preliminärskatten för sina medarbetares räkning, men det är fortfarande bara du som arbetstagare som i egentlig mening betalar preliminär inkomstskatt. Att arbetsgivaren är den som trycker på betalknappen (för din räkning) är enbart en lagstadgad serviceåtgärd från arbetsgivarens sida.
Vid ingående av anställningsavtal är det för övrigt brukligt att bruttolönebeloppet anges, dvs. lönen före skatt. När det står att företaget ska utbetala ett belopp motsvarande åtta månadslöner menar jag att det får anses underförstått att det inkluderar den inkomstskatt som ska betalas av dig, men som ombesörjs av din arbetsgivare. Det är, för att citera HD, tradition och gängse praxis på arbetsmarknaden och ligger därför i linje med vad du objektivt sett bör kunna förvänta dig i den här situationen. När det sedan gäller tolkningen av begreppet "utbetalar" går det ändå relativt enkelt att argumentera för att det faktiskt sker en utbetalning av hela avgångsvederlaget. Och detta alldeles oavsett om beloppet om åtta månadslöner tillfaller dig till fullo eller om du endast erhåller nettot, dvs. lönen efter skatt. Pengarna lämnar trots allt arbetsgivarens konto ("utbetalas") för att sedan delas upp på två olika mottagare, nämligen du och Skatteverket. Sammanfattningsvis är min bedömning att du inte har fog för din uppfattning eftersom ditt föreslagna synsätt i praktiken skulle innebära en utbetalning av betydligt mer än åtta månadslöner.
Notis: HD styr rättspraxis på civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av nästan all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
