Kan en ordningsvakt i tjänst erhålla skadestånd vid hot mot tjänsteman?
Hej jag frågan gäller vilka prejudikat som finns gällande att ordningsvakt i tjänst inte ska erhålla skadestånd vid hot mot tjänstemän normal graden...
MVH.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Ordningsvakter anses löpa större risk än andra att utsättas för vissa typer av angrepp
När en person utsätts för brott, såsom hot mot tjänsteman (17 kap. 1 § brottsbalken), är det skadeståndslagen (SkL) som reglerar brottsoffrets rätt till skadestånd. Beroende på vilken typ av skada man lidit finns det olika regler som avgör om man har rätt till ersättning eller inte. Vid hot kan jag tänka mig att offret dels lidit en personskada i form av psykisk skada (2 kap. 1 § SkL) och dels blivit allvarligt kränkt genom brott (2 kap. 3 § SkL). Det är bestämmelserna i 2 kap. 3 § SkL som kan innebära att ordningsvakter inte har rätt till skadestånd för allvarlig kränkning genom brott vid hot mot tjänsteman. Det beror på att Högsta Domstolen anser att personer inom vissa yrkesgrupper ska vara beredda på att möta vissa angrepp och att dessa angrepp därför inte innebär en lika stor kränkning som om en privatperson blivit utsatt för dem. Det finns då en risk för att kraven i 2 kap. 3 § SkL inte uppfylls och ordningsvaktens rätt till skadestånd kan minska eller upphöra. Detta innebär dock inte att skadestånd för en eventuell personskada (2 kap. 1 § SkL) hindras, utan det är bara bara ersättningen för allvarlig kränkning genom brott som påverkas.
Prejudikat fastställer gränserna för skadeståndslagens bestämmelser
Det är alltså definitionen av "allvarlig kränkning" i 2 kap. 3 § SkL som hanterats av Högsta Domstolen i enskilda fall. Fallen utgör prejudikat som vägleder vid framtida domar på samma område. Jag utgår från att det är dessa fall du syftar på och undrar mer om. Ett exempel är NJA 2012 s. 711 i vilket Högsta Domstolen fastställde att en ordningsvakt bör antas ha en mental beredskap att mötas av ett visst verbalt och fysiskt motstånd vid avlägsnande av personer från en viss lokal. I fallet hade en ordningsvakt fått slag i ansiktet och verbala hot som inte ansågs utgöra allvarliga kränkningar på grund av ordningsvaktens yrkestillhörighet. Hen hade därför inte rätt till skadestånd på grund av allvarlig kränkning genom brott. I fallet hänvisas även till NJA 1999 s. 725 och NJA 2005 s. 738, i vilka det bestämts att om en kränkning "är av sådan art att den kan sägas utgöra ett klart angrepp på offrets privata sfär, kan ersättning utgå även när offret tillhör en utsatt yrkesgrupp" (NJA 2012 s. 711). Enligt NJA 2005 s. 738 kan personer inom utsatta yrkesgrupper ha rätt till skadestånd om de utsätts för handlingar som anses vara i hög grad förnedrande.
Ordningsvakter kan ha rätt till skadestånd vid hot mot tjänsteman
Ordningsvakter kan alltså erhålla skadestånd vid hot mot tjänsteman och det är inte nödvändigtvis bedömningen om hotet utgör ett brott av normalgraden eller ett grovt brott som avgör rätten till skadestånd. Enligt prejudikaten ovan handlar det snarare om vad hotet anspelar på samt graden av förnedring som hotet inneburit. Om hotet till stor del anspelar på ordningsvaktens privata sfär och inte hens yrkesutövning eller om hotet anses vara förnedrande i hög grad kan kraven i 2 kap 3 § SkL absolut vara uppfyllda och ersättning ska då utgå. Men ribban för "allvarlig kränkning" ligger som sagt högre för ordningsvakter än för privatpersoner eller personer inom mindre utsatta yrkesgrupper.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga och att jag kunnat ge en inblick i varför bestämmelserna ser ut som de gör!
Med vänlig hälsning,
