Sexköp - Försöksbrott - Frivilligt tillbakaträdande - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB).
Allmänna hållpunkter
I 6 kap. 11 § 1 st. BrB sägs att den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst ett år. Brottet köp av sexuell tjänst är även kriminaliserat på försöksstadiet, men inte när det gäller förberedelse och/eller stämplig, se 6 kap. 15 § BrB. Den centralen frågan för din vän är således huruvida det föreligger (förelåg) ett försök på det sätt som avses i den nyss nämnda bestämmelsen vari det hänvisas till 23 kap. BrB.
I 23 kap. 1 § 1 st. BrB anges, på något ålderdomlig svenska, att om någon har påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, ska han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Vidare uttalas, i bestämmelsens andra stycke och återigen med ett något ålderdomligt språkbruk, straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat brott och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.
Försöksbedömningen - Vad gäller?
Utan ingående kunskap om alla för din väns ärende relevanta omständigheter är det svårt att kunna göra en adekvat bedömning, vilket du säkert förstår. Men spontant och utifrån din i och för sig mycket kortfattade ärendebeskrivning torde något försöksbrott inte ha begåtts i det här fallet. Istället verkar det röra sig om ett frivilligt tillbakaträdande (se nedan). Men när det gäller försöksbrott kan generellt följande anföras.
Ansvar för försök kan som sagt utkrävas om någon påbörjat utförandet av ett brott utan att detta kommit till fullbordan såvida fara förelegat för brottets fullbordan eller att sådan fara endast varit utesluten pga tillfälliga omständigheter. Med fara avses här konkret fara, dvs. det måste vara plausibelt (sannolikt) och existentiellt möjligt att brottet kan komma att fullbordas. Den s.k. försökspunkten måste passeras (”påbörjat utförandet”), vilket innebär att gärningspersonen behöver lämna planeringsstadiet genom att denne går från förberedelse till genomförandet av själva gärningen (i doktrinen, alltså den rättsvetenskapliga litteraturen, ofta benämnt ”skrider till verket”). Notera dock att man kan påbörja något trots att det eftersträvade brottsresultatet omöjligen kan inträffa, vilket Högsta domstolen (HD) uttalade i det s.k. Russinmålet, NJA 1992 s. 679. Se även NJA 1955 C 641 i vilket en person dömdes för mordförsök när denne sprungit mot målsäganden med dragen kniv, men hindrats av en polis varför kniven aldrig träffade den senare.
Kravet på det s.k. överskjutande uppsåtet (brottsplanen)måste redan prövas inom ramen för brottsbeskrivningsenligheten, vilket följer indirekt av 23 kap. 1 § BrB, något som i sin tur betyder att gärningspersonen måste ha uppsåt (avsikt) och normalt sett s.k. avsiktsuppsåt att fullborda brottet, dvs. uppsåt till mer än vad han eller hon faktiskt lyckas åstadkomma. Vid avslutade försök, när gärningspersonen har agerat i enlighet med sin brottsplan och det inte längre beror på honom eller henne själv huruvida brottet ska förverkligas, har försökspunkten regelmässigt passerats. Vid oavslutade försök, när det utifrån brottsplanen fortfarande finns någonting kvar att göra, måste det fastställas att gärningspersonen haft för avsikt att utföra de resterande handlingarna som krävts för brottets fullbordan, vilket motsvarar kravet på överskjutande uppsåt, jfr rättsfallet NJA 2017 s. 531 i vilket HD uttalade att det inte räcker att gärningspersonen endast beslutat sig för att göra någonting visst, det krävs att dennes uppfattning faktiskt motsvarar ett brott. I doktrinen beskrivs detta som att gärningspersonen måste vara tillräckligt bestämd i sitt uppsåt varför exempelvis ett uppehåll i händelseförloppet kan utesluta försöksansvar.
När det gäller farebedömningen kan generellt sägas att tjänliga försök bestraffas och att otjänliga sådana under vissa förutsättningar också kan utlösa försöksansvar. Om gärningspersonens brottsplan, som det sägs i litteraturen, uppvisar så djupgående brister att det redan vid tidpunkten för brottet framstår som uteslutet att brottet ska komma till fullbordan aktualiseras inget straffansvar, se HD-fallet NJA 2003 s. 670. Det otjänliga försöket bedöms då som ofarligt. Men handlar det om ett s.k. farligt otjänligt försök, när det utifrån gärningspersonens position verkar plausibelt att hans uppsåt kommer att förverkligas tas försöket på allvar och därmed bestraffas. Även om det skulle röra sig om ett bestående hinder mot brottets fullbordan, och inte endast en mer tillfällig omständighet, får hindrets existens ingen bäring på den rättsliga bedömningen om det ter sig som slumpartat för gärningspersonen. Försök som är allvarligt menade brukar leda till straffansvar, en tes som stöds av rättspraxis, se det s.k. Ädelstensfallet, NJA 1985 s. 544, där en butiksinnehavare, efter tips från polisen, hade lagt tomma väskor i sin bil som förövarna trodde innehöll ädelstenar varpå de dömdes för försök till grov stöld. Ett annat exempel är hovrättsfallet RH 1982:109 i vilket två personer dömdes för försök till misshandel trots att det tilltänkta offret inte var hemma efter att personerna hade brutit sig in i målsägandens bostad.
Frivilligt tillbakaträdande från försök - Vad gäller?
Av 23 kap. 3 § BrB följer att ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott inte ska drabba den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller på något annat sätt, gör att brottet inte kommit till fullbordan.
Om det handlar om ett avslutat försök, dvs. när gärningspersonen har gjort allt som ankommer på denne, krävs det att han eller hon aktivt ingriper för förebyggande av brottet. Om det istället rör sig om ett oavslutat försök, dvs. när det enligt brottsplanen finns saker kvar att göra för brottets fullbordan, kan det räcka med att gärningspersonen endast avbryter den pågående handlingen eller rent av förhåller sig passiv (några positivt förebyggande åtgärder torde inte behövas).
Det ska noteras att bestämmelsens krav på utebliven fullbordan inte får tolkas alltför strikt. Om brottet från början varit dömt att misslyckas (otjänligt försök) kan gärningspersonen inte därefter förebygga att brottet kommer till fullbordan. Försök som slagit fel (tjänliga och otjänliga) går inte att tillbakaträda ifrån (ex ett skott som bommat), än mindre frivilligt. Vidare ska sägas att ett frivilligt tillbakaträdande från ett försök utesluter dock inte att gärningspersonen kan straffas för brott enligt andra bestämmelser om gärningen skulle täcka de aktuella rekvisiten för fullbordat brott. Exempelvis kan ett frivilligt tillbakaträdande från ett rånförsök ändå aktualisera ansvar för misshandel.
När det gäller kravet på frivillighet behöver följande uppmärksammas. Kravet är uppfyllt om gärningspersonen tillbakaträdande bottnar i moraliskt samvetskval, sviktande mod, en avrådan från en vän och/eller genom någon annan yttre påverkan såsom tanken på det aktuella straffhotet och/eller på grund av allmän rädsla för upptäckt. Men frivillighet föreligger inte om brottet visar sig vara svårare att genomföra än planerat eller om gärningspersonen tror sig vara upptäckt och känner sig nödgad att avstå från fortsatt handlande. En skillnad måste således göras mellan fallen när den allmänna rädslan (risken) för upptäckt är förstor varför vederbörande avstår och från de fallen när denne känner sig tvingad att tillbakaträda.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Sammanfattningsvis och som svar på din huvudsakliga fråga torde det, mot bakgrund av ovanstående, sannolikt vara fråga om ett frivilligt tillbakaträdande ifrån din väns sida varför det inte heller kan röra sig om ett försöksbrott, något som i sin tur och i så fall innebär att han bör gå fri från ansvar.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning (som denna) och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
