Särkullbarns rätt vid arvskifte
Hej och tack för en bra sida!
Nyligen blev jag och min syster underrättade att vår mamma som är omgift sedan flera år och ej har några gemensamma barn med nye maken (nye maken har tre barn från tidigare äktenskap) upprättat ett testamente där det står att all hennes kvarlåtenskap ska tilldelas maken i händelse att hon går bort före honom. De har relativt stora tillgångar och gemensamt hus tillsammans.
I samma testamente framgår det att det är vår mors önskan att laglotten som tillfaller mig och min syster vid hennes frånfälle uppskjutes till makens frånfälle vilket innebär att han ska sitta i orubbat bo enligt ett särskilt avtal som nu min mor vill få oss att skriva under.
I nämnda avtal som hon nu ber oss skriva under står det att vi ska medge att laglotten efter vår mor uppskjutes till makens frånfälle och att han därmed får sitta i orubbat bo efter hennes frånfälle.
Min fundering är hur man ska ställa sig till det här och vilka fallgropar det finns om man skriver på avtalet? Relationen både till vår mor och till mammas nye make och hennes barn är obefintlig i dagsläget så det känns klart osäkert/obehagligt att skriva på nåt man egentligen inte förstår sig på. Vad är det som säger att det finns något kvar till mig och min syster den dagen maken går ur tiden?
Tack på förhand,
Peter
Lawline svarar
Hej och tack för att vänder dig till oss på Lawline! Jag ska göra mitt bästa för att besvara din fråga!
Reglerna om arv finns i ärvdabalken (ÄB). När en gift person avlider ärver som regel den efterlevande maken framför andra arvingar, såsom tex gemensamma barn. När den efterlevande maken dör ärver sedan barnen utifrån den andel dom hade rätt till vid den förstes frånfälle(3:1 ÄB). Under tiden från den förste makens död så innehar den efterlevande maken arvsmassan med sk fri förfoganderätt. Detta innebär att den efterlevande maken i princip får spendera pengarna bäst den vill, men inte testamentera bort dom!
Från regeln om att efterlevande make alltid ärver den avlidne maken finns det ett viktigt undantag. Detta är principen om särkullbarns rätt till sin arvslott. Ett särkullbarn, dvs en ättling till endast en av de gifta makarna, har alltid rätt att få ut sin del av arvet direkt vid sin förälders död (3:1 ÄB)
Enligt det avtal som du nämner i din fråga så aktualiseras dock 3:9 ÄB. Här regleras rätten för ett särkullbarn att avstå från utkrävandet av sin arvslott vid förälderns död till förmån för styvföräldern. Verkan av avståendet är att hela arvslotten skjuts upp till den dag då den efterlevande maken avlider, varvid ni som särkullbarn kommer att behandlas likt övriga bröstarvingar, med några viktiga begränsningar. En sådan begränsning är att särkullbarnen inte har rätt till eventuell förmögenhetsökning efter arvskiftet som uppstått som ett resultat av förvärvsarbete av den efterlevande maken (3:4 1 st ÄB). Särkullbarnen har vidare i vissa fall en rätt till vederlag om den efterlevande uppsåtligen minskat sin förmögenhetsmassa genom gåva eller dylikt innan sitt frånfälle(3:4 2 st ÄB). Denna minskning måste dock vara ansenlig, åtminstone en fjärdedel av egendomen något som framgår av NJA 2013 s 736 (se här).
När det sedan finns ett testamente som i detta fall så får frågan ytterligare ett steg. Det är nämligen så att om er mor som du skriver testamenterar allt till den nye maken så har ni särkullbarn endast en rätt att kräva ut er laglott vid er mors död. Laglotten består av halva den lott ni egentligen har rätt till (er arvslott) (7:1 ÄB). Om ni vid er mors död begär jämkning av testamentet och får ut er laglott så kommer ni att får den återstående delen av arvslotten den dag då den nya maken avlider. Detta arv beräknas då till en kvotdel bestående av er återstående arvslott dividerat med den förmögenhetsmassa den nya maken hade efter arvskiftet efter din mor. Denna kvotdel kommer sedan att multipliceras med den nya makens kvarlåtenskap vid hans frånfälle och det är detta du och din syster kommer att dela på.
Sammanfattningsvis gäller att om er mor avlider först så kan den efterlevande maken mycket riktigt komma att spendera "ert framtida arv" efter eget tycke, med undantag för att han inte kan testamentera bort det. Ni kan alltså riskera att få betydligt mycket mindre i arv! Men det ska samtidigt påpekas att det finns en chans till att arvsmassan, och därmed även ert arv, kan öka.
Hoppas att detta gav lite klarhet i din situation! Arvskiften är ofta komplicerade och känsliga affärer, och om du vill ha ytterligare rådgivning eller hjälp med att upprätta, eller närmre reglera avtal och testamenten så kan jag varmt rekommendera att du vänder dig till någon av våra samarbetspartners, tex Familjens Jurist.
MVH
