Sällan brottsligt att bryta avtal

FRÅGA
Jag och barnens mamma är separerade. Med anledning av att mamman ofta kontaktade skolan bakom min rygg med falska uppgifter hade vi för ett år sedan ett möte med rektorn där vi överenskom att all information från och till ena vårdnadshavaren även skall ges till den andra vårdnadshavaren. Vi har gemensam vårdnad. Vi överenskom även att alla kontakt med skolan skulle ske över mejl med den andra vårdnadshavaren skulle vara kopia i mottagarfälten. Denna överenskommelse från mötet är inspelad. Nu ett år senare ligger jag och mamman i en vårdnadstvist vilket skolan blivit informerade om. Jag läser i mammans motstämning att hon uppger att hon under de senaste månaderna varit i kontakt med rektorn bakom min rygg över telefon där hon inkommit med uppgifter som inte stämmer om mig. Rektorn har vid inget av dessa tillfällen kontaktat mig om mammans ryktesspridning. Jag har nu mejlat rektorn två gånger för att få hans bild av vad som har sagts mellan mamman och honom samt bett honom förklara sig varför han inte informerat mig om mammans ryktesspridning då han vet att vi ligger i en vårdnadstvist samt då han lovade för ett år sedan i det inspelade mötet att all information som inkommer från den ena vårdnadshavaren även skall ges till den andra vårdnadshavaren. Rektorn har trots två mejl vägrat att svara. Gör sig rektorn skyldig till något/några brott genom att bete sig såhär? För vad och hur går jag till för att anmäla honom?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

De flesta brott – och de som möjligtvis skulle kunna vara aktuella i ditt fall – återfinns i brottsbalken (BrB). Närmast till hands anser jag att ärekränkningsbrotten ligger – jag tolkar nämligen din fråga på det viset att du anser att rektorns agerande är riktat mot dig och din rätt till information, inte mot ditt barn och dess rätt till trygghet. Eftersom er överenskommelse verkar central för frågan kommer jag även gå över lite grundläggande avtalsrätt först.

Avtal sällan kriminalrättsligt ansvar

Ett avtal inom svensk rätt kan beskrivas som ömsesidiga löften mellan två parter om att agera på visst sätt eller prestera viss sak, ofta med inbyggt hot om konsekvenser för det fall att förfarandet inte följs. I huvudsak är det upp till parterna att komma överens med varandra om vad som gäller i avtalet och vad som gäller om någon bryter det, men avtal måste fortfarande hålla sig inom lagens (förhållandevis breda) ramar. De flesta avtal är av naturliga skäl av ekonomisk karaktär, men en prestation kan även bestå in natura – annat än penningmedel (såsom kost och logi exempelvis). När en part bryter ett avtal är i första hand tänkt att det parterna kommit överens om vid en sådan situation ska gälla – exempelvis ett avtalat vitesbelopp ska utgå. I andra hand ska avtalet tolkas av en domstol, och i tredje hand ska det fyllas ut genom lagtext. Men samtliga dessa lösningar avser endast att den förfelade parten – den som inte brutit kontraktet – ska kompenseras ekonomiskt. Avtalsrätten bygger i grunden på principen om att alla avtalade prestationer och aktioner i slutändan kan översättas i pengar och kompenseras genom skadestånd. Av detta skäl kan man egentligen aldrig tvinga någon att uppfylla vad de lovat i ett avtal, domstolen kan endast tvinga dem betala dig pengar för att gottgöra felet. Ett avtalsbrott brukar således endast kunna leda till att någon tvingas betala skadestånd till sin motpart. Detta har ingenting med straffrätt att göra, utan är helt privat rättskipning.

I ovanliga fall kan emellertid vissa avtalsbrott även utgöra kriminalrättsliga brott. Exempel på det är borgenärsbrotten, alltså ekonomiska brott där en skuldsatt person gör sin egendom oåtkomlig för kronofogden och långivare (BrB 11 kap.). Men överlag utgör det inget brott att inte hålla ett avtal.

I ditt verkar överenskommelsen med rektorn sakna ekonomisk natur och min gissning är att överenskommelsen i praktiken saknar rättslig verkan. Det utgör inget brott att avvika från det agerande ni kommit överens om, och inte heller ser jag någon möjlighet att kräva ekonomisk ersättning för det som rektorn gjort. Däremot kan brott föreligga av andra skäl.

Förtal att sprida kränkande uppgifter

Det brott som jag anser ligger närmast den situation du beskriver är förtal (BrB kap 5. 1 §). Skulle uppgifterna som rektorn fått bakom din rygg utpeka dig som brottslig eller på annat vis "klandervärd i ditt leverne" – alltså påstå allvarligt negativa saker om dig – skulle det kunna vara ett brott om rektorn medverkade till att sprida dem. Till och med om uppgifterna är sanna skulle det kunna vara förtal. Däremot är det inget brott för honom att passivt ta emot uppgifterna, inte heller är det något brott av honom att inte underrätta dig om uppgifterna, eller svara på dina mejl. Min slutgiltiga bedömning är alltså att rektorn inte har förövat något brott, men möjligtvis gör han det om han skulle sprida eller hota om att sprida uppgifterna.

Förtal faller under enskilt åtal, och processen förutsätter alltså att du som målsägande själv väcker och för talan.

Jag hoppas du fick svar på din fråga!

Mvh,

Viking Ringstedt
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Ärekränkning, 5 kap. BrB (812)
2019-04-20 Kan jag dömas för förtal?
2019-04-19 Kan förtal aktualiseras om man inte utpekar personen med namn?
2019-04-18 Kan den som blivit frikänd från sexuellt ofredande få skadestånd för ärekräkning?
2019-04-11 Fråga om förtal

Alla besvarade frågor (68197)