Säljaren, en bilfirma, har gått i konkurs och nu hävdar ett finansbolag helt plötsligt att man har bättre rätt till min bil - Vad gäller?
Jag har köpt ett fordon, bil, av bilfirman X. Har köpeavtal och kvittens på betalning. Nu vet jag att X leasat nämnda fordon trots att de stod som ägare i Transportstyrelsens register och efter att X nu är i konkurs vill leasingsgivaren Y finans att jag återlämnar fordonet till dem. Y finans har en fordran på Y finans konkursförvaltare på NNN kSEK Av X finans är jag erbjuden ett förlikningsavtal på NNN kSEK. Min fråga, vem äger fordonet och om det är Y finans är förlikningsavtal ett normalt förfarande. Eller vad kan/bör jag göra. Med vänlig hälsning
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är kommissionslagen (KomL) och lagen om godtrosförvärv (GFL).
Kommission - Vad gäller?
Den numera konkursmässiga bilfirman hade sannolikt rätt att sälja bilen. Jag kan dock naturligtvis och av förklarliga skäl inte veta exakt vad som är (var) avtalat mellan bilfirman och billens tidigare ägare (finansbolaget). Jag misstänker att finansbolaget försöker att återta bilen eftersom man troligtvis endast kommer att få ställning som oprioriterad borgenär i förhållande till konkursboet och därmed riskerar att inte få någon utdelning i konkursen (borgenär = fordringsägare, icke att förväxla med rättsfiguren borgensman, vilken är en garant och således någonting helt annat). Säljaren, dvs. bilfirman, har förmodligen haft bilen i sitt lager och i samband med försäljningen har finansbolaget formellt fortfarande ägt bilen. Vid den här typen av avtal, s.k. kommissionsavtal, betalar vanligtvis säljaren in pengar till den rättmätige ägaren efter erhållen köpeskilling. Därefter överlåter denne, dvs. den faktiska ägaren (i förevarande fall finansbolaget) äganderätten på den nya ägaren (det här fallet en konsument i form av dig själv). Men då bilfirman är på obestånd har man sannolikt inte fullföljt betalningen.
Precis som nämndes ovan tyder mycket på att det är fråga om ett kommissionsupplägg, vilket gäller vid uppdrag när någon för en annan persons räkning men i eget namn säljer eller köper lös egendom (exempelvis en bil), se 1 § 1 st. KomL. Av bestämmelsens andra stycke framgår att den som har åtagit sig uppdraget kallas kommissionär (bilfirman). Den för vars räkning försäljningen eller köpet ska ske kallas kommittent (finansbolaget). Om uppdraget faller inom området för en av kommissionären bedriven näringsverksamhet (vilket är fallet här) kallas kommissionären handelskommissionär och kommissionärens och kommittentens avtal kallas kommissionsavtal. Utifrån antagandet att det rör sig om ett kommissionsupplägg har bilfirman haft behörighet att sälja bilen till dig, dvs. behörighet att ingå avtal för finansbolaget:s räkning. Finansbolaget har dock i egenskap av kommittent fortsatt äganderätt till dess att varan (bilen) övergår på tredje man (dig), se 23 § 1 st. KomL vari sägs att en kommittent förblir ägare till varor som har lämnats till kommissionären för försäljning till dess att äganderätten övergår till tredje man eller, vid självinträde, till kommissionären.
I lagens förarbeten anges att äganderätten redan övergår till tredje man när avtalet träffas om varan är individualiserad, annars krävs det tradition (ett överlämnande) för att tredje man ska kunna betraktas som rättmätig ägare, se prop. 2008/09:88 s. 127. Detta knyter an till s.k. allmänna sakrättsliga principer. I ditt fall kan äganderätten således ha övergått på dig redan då avtalet träffades förutsatt att det rör sig om en specifik bil. Det kravet kan vara uppfyllt om bilen var specificerad med ett registreringsnummer eller om det möjligen bara fanns en sådan bil hos bilfirman vid köptillfället avseende modell, färg och/eller annat dylikt. Oavsett vilket har du, såvitt jag förstår och i skrivande stund, redan rådighet över bilen, alltså du har den i din besittning, varför den också är traderad (se ovan angående kravet på tradition). Det kan vidare tilläggas att en vara som är såld med villkor som väsentligt strider mot kommittentens intresse, eller om kommissionären vid försäljningen har handlat oredligt mot kommittenten, fortsatt är giltigt om tredje man (du) varken insåg eller borde ha insett detta, se 26 § KomL. Om det förelåg något villkor i avtalet mellan bilfirman och finansbolaget som eventuellt bröts vid tidpunkten för försäljningen så inverkar detta inte på giltigheten av ditt köpeavtal eftersom du inte på något sätt verkar ha fått kännedom om några sådana villkor. Om det ens fanns några vill säga. Du har helt enkelt handlat i god tro.
Om det inte finns ett kommissionsavtal träffat mellan finansbolaget och bilfirman eller om bilfirmans företrädare har rört sig utanför sin behörighet - Vad gäller då?
Utöver ovanstående, för det fall finansbolaget skulle hävda att bilfirman inte var behörig att sälja bilen för deras räkning, kan det, utifrån din ärendebeskrivning, och på goda grunder argumenteras för att du har gjort ett godtrosförvärv enligt 2 § GFL. Däri, i bestämmelsens första stycke, uttalas att om någon har förvärvat lösöre (dvs. en lös sak, typ en bil) genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning (vilket bilfirman hade) men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren (du) äganderätt till egendomen, om han eller hon har fått den i sin besittning och var i god tro (vilket omständigheterna i ditt ärende talar för att du var).
I den ovan nämnda paragrafens andra stycke preciseras sedan innebörden av begreppet ”god tro” och vilka krav som ställs för att den som hävdar god tro också ska anses ha varit i god tro. Och däri sägs att en förvärvare ska anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han eller hon inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Det finns dock ett undantag, vilket återfinns i 3 § GFL vari stadgas att även om villkoren för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda består ägarens (finansbolagets) rätt till egendomen (bilen) om den frånhänts finansbolaget genom en brottslig gärning och under förutsättning att ägaren kräver tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han eller hon fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav.
Den nyss nämnda tidsfristen klarar finansbolaget möjligen i det här fallet. Däremot finns det ingenting i din ärendebeskrivning som pekar på att det skulle ligga något brott bakom det faktum att bilen fanns i bilfirmans förvar och inte hos finansbolaget. Sammanfattningsvis talar omständigheterna även utifrån ett resonemang på basis av reglerna om godtrosförvärv av lösa saker att du bör ses som rättmätig ägare till bilen och att finansbolaget istället får rikta eventuella ersättningsanspråk mot konkursboet.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Sammanfattningsvis och som svar på din huvudsakliga fråga kan därför sägas att min bedömning är att du bör ha bättre rätt till bilen. Jag vill dock förtydliga att jag av uppenbara skäl inte kan svara på exakt hur en domstol kommer att se på den nu uppkomna situationen. Men ovanstående är i vart fall hur jag, utifrån din ganska korta ärendebeskrivning ska tilläggas, anser att den aktuella tvisten bör avgöras. När det sedan gäller förlikningserbjudandet vågar jag dock inte svara på huruvida det är ett vanligt förekommande fenomen. Att den typen av anbud generellt lämnas vid uppkomna tvister och i strävan efter att undvika domstolsförfaranden är nog inte helt ovanligt. Men ett förslag på förlikning kan samtidigt tyda på att motparten, dvs. finansbolaget, inser att man inte riktigt har rätten på sin sida.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
