Sälja alkohol från ambassad?
Kära juridiska genier!
Mitt namn är [borttaget av personuppgiftsskäl] och jag har en något underligt fråga till er. Jag och en gammal bekant satt och diskuterade en fråga igår, och eftersom vi båda vill få svar på denna bestämde jag mig för att fråga er på detta eminenta kontaktformulär.
Nu till frågan: Skulle en utländsk ambassad, vi kan förslagsvis i denna tes använda den tyska ambassaden belägen i Stockholm, rent hypotetiskt få kringgå de svenska alkohollagarna på sin ambassadsmark och sälja alkoholhaltiga drycker under samma premisser och skattebestämmelser som dessa får säljas under i Tyskland?
Jag har nämligen hört kuriosa om att islänningar använde ambassader för att införskaffa alkohol när detta var förbjudet på ön, så därför väcktes en tanke om liknande skulle kunna utföras inom Svea rike.
Det vore väldigt angenämt om ni skulle kunna se förbi detta som ett skämt och på ett seriöst och laghänvisande sätt kan besvara min tes.
Med vänliga hälsningar
[borttaget av personuppgiftsskäl]
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
I och för sig är jag inget geni, men lyckligtvis behöver man inte vara det för att konstatera att mottagarlandets (i ditt exempel Sverige) lag gäller även på ambassaden. Om något annat skulle vara fallet måste det innebära att mottagarlandet på något sätt överlåtit sin suveränitet, eller i vart fall jurisdiktion, till det sändande landet (i ditt exempel Tyskland), och därmed till det landets ambassad. Hur skulle det gå till? Ja, antingen förklarar man bara, i internationellt traktat eller i inhemsk lag, att så ska vara fallet. I annat fall kan man tänka sig – och det är det vanligt att man gör – att det sändande landets lag gäller på dess ambassad till följd av att ambassaden anses tillhöra det sändande landet på så sätt att ambassaden utgör en del av landets territorium. Vi har i sådana fall en uppsjö enklaver i Stockholm.
Sådana saker skulle – om de någonsin varit på tapeten – ha reglerats i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, men det gör de alltså inte. Det framgår inte heller någon annanstans att Sverige, eller något annat land för den delen, skulle ha överlåtit sin suveränitet eller jurisdiktion på det sätt jag redogjorde för i ovanstående stycke. Man kan också bl.a. ur artikel 21 utläsa att det inte är fråga om att avsäga sig en bit av sitt territorium, eftersom artikeln stipulerar att mottagarlandet ska bistå med lokaler på sitt område (territory i den engelska versionen). Mot bakgrund av detta finns det inget stöd för uppfattningen att någon annan lag än mottagarlandets ska gälla på ambassaden. Det förekommer inga sådana fall i internationell praxis heller, särskilt inte sedan alla länder med undantag för Sydsudan på ett eller annat sätt antagit Wienkonventionen. Det finns ytterligare skäl som talar emot en sådan ordning, som jag inte finner det nödvändigt att gå in på. Svaret på din fråga är med andra ord: Nej!
Missförståndet beror antagligen på den i artikel 22 stadgade okränkbarheten för ambassadslokalerna. Företrädare för Sverige får inte bereda sig tillgång till dem utan beskickningschefens medgivande. Lokalernas inredning och övrig egendom får inte heller bli föremål för husrannsakan, utmätning etc. Det är till exempel därför Storbritannien inte gått in på Ecuadors ambassad och plockat Julian Assange. Dessutom är diplomater straffrättsligt immuna enligt artikel 31. Inga av dess skyddsregler lär dock hjälpa den som vill starta en bordershop på tyska ambassaden eftersom artikel 41.1 stipulerar att det åligger alla som åtnjuter diplomatisk immunitet att iaktta mottagarlandets lagar. Enligt artikel 41.3 får inte heller lokalerna utnyttjas "på ett med beskickningens verksamhet oförenligt sätt". Skulle ambassadpersonalen ändå trotsa Sverige lär vi bara förklara personalen persona non grata och skicka hem dem.
