Resning och rättskraft i brottmål
Ang resning och bevis
Jag undrar vad som krävs i form av "ny" bevisning om resning ska beviljas. Enl RB kap 58 framgår av punkt 4 att:
"Om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts."
Vad avses med förebringats här? Ordagrant betyder det framlägga, anföra etc. Tolkningen skulle därmed kunna bli att för att få resning skulle man kunna föra fram bevisning som inte tidigare har visats tingsrätten- eller hovrätten. Stämmer detta? Eller måste det vara helt "ny" bevisning, som inte funnits tillgänglig tidigare? I så fall tolkar man ju inte RB kap 58 punkt 4 korrekt.
Tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!
Din fråga aktualiserar något som i svensk rätt kallas "rättskraft". Reglerna i svensk rätt om rättskraft kommer från principen "ne bis in idem", vilket är latin för "inte samma sak två gånger". Rättskraften för brottmål regleras i 30 kap. 9 § rättegångsbalken (RB). Där sägs att sedan tidsfristen för att överklaga en dom har gått ut får ej frågan om den tilltalades skuld för den gärning som prövats i målet inte upptas igen. Rättskraften omfattar inte bara det som faktiskt har åberopats i målet utan även det som kunde ha åberopats, de åberopbara faktumen blir så att säga preskriberade. Anledningen till att reglerna om rättskraft finns är för att lagstiftaren vill att parterna i en process ska vara noga med att åberopa allt som är relevant för bedömningen av målet, något de förutspås vara om de går in i processen med vetskap om att denna sak endast kommer prövas en gång.
Denna reglering om rättskraft bryts dock i viss mån av reglerna om resning i 58 kap. 2 § RB. Reglerna om resning finns för att undvika helt oacceptabla resultat tack vare rättskraften, så som att en person som efter en dom kan antas vara oskyldig inte skulle kunna få sin sak prövad igen. I resningsmål är utgångspunkten att domstolens värdering av bevisningen i den första processen står fast och att det som ska prövas i resningsärendet endast är om en ny utredning motiverar en ändrad slutsats om vad som kan anses utrett, då med utgångspunkten att den gamla bevisningen alltjämt tillmäts det bevisvärde som den befunnits ha i brottmålet, detta enligt det av Högsta domstolen avgjorda fallet NJA 2013 s. 75.
Bara den argumentationen att domstolen värderat föreliggande bevisning fel utgör inte resningsgrund enligt fallet NJA 2010 s. 295, utan det måste förebringas ny bevisning i bemärkelsen; bevisning som inte kunde åberopas tack vare att den inte var tillgänglig under den första processen eller att parten annars hade en giltig ursäkt att inte åberopa bevisningen. Det finns såldes inget som hindrar att en part kan få resning till följd av att denne åberopar bevis som faktiskt fanns redan vid den första processen, men för att kunna få resning enligt 58 kap. 2 § p. 4 RB krävs i så fall att parten hade en giltig ursäkt till att inte ha åberopat dessa bevis eller att bevisen annars inte fanns tillgängliga för prövning.
Jag hoppas detta var svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
