Reglering av religionsutövande angående föräldrars relation till sina barn, med mera
Lawline svarar
Hej! För att undvika missförstånd kan det vara bra att påpeka att religionsfrihetslagen (1951:680) upphävdes 1995. Vad du syftar på torde vara vad som framgår av 2 kap. i regeringsformen (1974:152), en av våra fyra grundlagar. Första paragrafen garanterar var och en religionsfrihet, det vill säga frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Av andra paragrafen framgår att ingen får tvingas att ge till känna sin religiösa åskådning eller delta i någon religiös sammankomst. Av betydelse för utövandet av religion är naturligtvis också andra rättigheter såsom yttrande- och mötesfriheten.
Dessa rättigheter gäller dock endast gentemot det allmänna, det vill säga staten, landstingen och kommunerna - alla offentliga organ - och följaktligen inte enskilda emellan. När det gäller rättigheter och skyldigheter enskilda emellan finns det inte mycket som uttryckligen rör enbart religion. I stället gäller mer allmänna författningar.
Här är exempelvis föräldrabalken (1949:381), FB, av intresse. Där framgår i 6:1 att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Av 6:2a framgår att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnaden, och att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
I lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor förbjuds och straffbeläggs könsstympning av kvinnor. Att kränka, ofreda, bortföra eller misshandla någon, och så vidare, är straffbart och skadeståndsgrundande oavsett om det finns religiösa aspekter i det hela eller inte. Att överföra sin religion till sina barn, att lära sina barn om någon religion, att få sina barn att bekänna och utöva en viss tro, är i och för sig helt tillåtet enligt svensk lag. Som du säger är det så att barn i grundskolan som är bosatta i Sverige omfattas av skolplikten och ska delta i den verksamhet som anordnas, detta framgår av 7 kap. 2, 4 och 17 §§ skollagen (2010:800). Vårdnadshavaren ansvarar för detta, 20 §. Dock kan kortare ledighet eller, vid synnerliga skäl, längre ledighet/befrielse, tillåtas, 18-19 §§.
.