Rättshandlingskriterier, viljeförklaringar och KtjL

2018-10-16 i Anbud och accept
FRÅGA
Jag ringde till ett taxi företag och sa att jag ville åka från Töreboda till Skövde. De sa att deras närmsta taxi befann sig i Skövde och kunde vara i Töreboda inom 40min varav jag svarade att be honom åka hit isåfall. Med det sa vi hej då och 40min senare kommer en taxi. Under denna tid har min situation förändrats och jag menar inte längre att åka med denna taxi men har däremot inte avbokat denna resa. Taxi chaufören får kolla mitt ID och tar sedan utan min medvetenhet ett kort på den och skickar till sin chef varav jag meddelar min brist på medgivande till detta. Han säger att de ska skicka faktura till mig på det jag behöver betala. Jag förstår absolut att det är respektlöst att inte notifiera om jag ej ska använda mig utav tjänsten men undrar nu om de har någon rättslig grund till att kräva mig på något i och med att inget avtal ingåtts eller villkor godkänna, inte heller har någon formell bokning nämnts muntligen på telefon. Därmed menar jag att de inte har någon grund till att debitera mig. Inte heller framgår några villkor tydligt på Billingetaxi's hemsida.Behöver jag betala det dem nu väljer att jag ska debiteras?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Å ena sidan skulle jag, om jag vore du, inte vara så säker på att inget avtal ingåtts. Å andra sidan är det inte säkert att så har skett. Det är denna sak som måste avgöras, och det ankommer därför på mig att företa en analys av ditt fall, med beaktande av grundläggande avtalsrätt. Den huvudsakliga avtalsrättsliga regleringen i Sverige är lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL). Jag tänker inte uppehålla mig vid AvtL särskilt länge, eftersom den är gammal och inte ger svar på särskilt många frågor. Det är istället rättsfall och juridisk doktrin som tillkommit i anledning av AvtL:s otillräcklighet som är intressant.


Grundläggande avtalsrätt

Den mest grundläggande formen av avtalsslut är anbud–accept-modellen, vilken åtminstone i grund och botten är okomplicerad. Jag erbjuder exempelvis dig att köpa min klocka, detta är mitt anbud. Du svarar du gärna vill det, detta är din accept. När anbudet och accepten "klickar" på detta sätt har ett avtal slutits. Detta är den mest grundläggande beskrivningen av anbud–accept-modellen. Det finns massvis av regler, undantag etc. som jag inte kommer gå in på. Vad jag däremot tänker fokusera på är kraven för att ett anbud ska anses vara just ett anbud. Det är så jag ämnar koppla ihop detta teoretiserande med din situation; är det att betrakta som ett anbud att ringa en taxi och be chauffören åka dit där den potentielle anbudsgivaren (att taxibolagets agerande utgör en accept behöver vi knappast diskutera) befinner sig? Den ställda frågan aktualiserar ännu en fråga. Vad finns det för kriterier för att ett anbud ska anses ha tillkommit och vara bindande? Axel Adlercreutz har i sin bok Avtalsrätt I (om ingen annan källa anges kan du hädanefter utgå ifrån att jag hämtat stöd för mina uppfattningar härifrån) ställt upp sju sådana krav. Fem av dem är helt onödiga att gå igenom. Därför återstår två: krav i fråga om avsikt och aktivitet samt krav i fråga om precisering och tydlighet.


Krav i fråga om avsikt och aktivitet

Det krävs någon form av asvikt hos den som agerar. Med "den som agerar" syftar jag på dig, när du ringer taxibolaget (T) och kommer överens med kundtjänst om att låta skicka en bil till Töreboda. När du ringde måste det antas att du haft för avsikt att åka taxi. Emellertid räcker det med att T haft skälig anledning att anta att du haft för avsikt att åka taxi, vilket ingen kan förneka att T haft. Kravet i fråga om avsikt och aktivitet ska därmed anses uppfyllt. De lågt ställda kraven framgår av rättsfallen NJA 1920 s. 446 och AD 1979 nr 2.


Krav i fråga om precisering och tydlighet

Många överenskommelser som normalt ingår i avtal kan lämnas utanför det. Pris är till exempel en sådan överenskommelse. Även om ett anbud och en påföljande accept inte innehåller alla, eller ens en majoritet, av de överenskommelser som behövs för att avtalet ens ska vara praktiskt genomförbart, är avtalet ändå bindande i den mån anbudet och accepten medger det. Handelsbruk och sedvänja används ofta som utfyllnad i sådana fall. Det måste allra minst anses utgöra en viljeförklaring om att åka taxi, när du ringer T. Frågan om viljeförklaringar är bindande avgörs också efter tolkning, med beaktande av bl.a. handelsbruk. Det är enklast att betrakta viljeförklaringar och anbud som synonymer i detta fall. Adlercreutz tar som exempel på en bindande viljeförklaring upp "[e]n nick, helt meningslös i andra situationer, kan vid en auktion vara att räkna som ett anbud. En person som stiger på bussen vid en hållplats, anses därmed ha bundit sig i den meningen att han är skyldig att betala för resan". Jag skulle vilja påstå att din situation är ännu tydligare än exemplen. När man ringer ett T och ber att få en taxi från X–Y måste det, mot bakgrund av ovanstående, anses utgöra ett anbud, trots dina invändningar. Eftersom T accepterade anbudet och skickade en taxi ska därför ett avtal anses ha slutits mellan er. Telefonsamtalet kan inte blott anses ha skett på förhandlingsstadiet, med utgångspunkt i att ett slutgiltigt avtal skulle ha ingåtts vid ankomsten till Töreboda, eller Skövde för den delen.


Detta är numera en konsumentfråga

Sedan vi konstaterat att ett avtal slutits uppstår frågan om T har rätt att kräva dig på pengar. Att som konsument åka taxi gör konsumenttjänstlagen (KtjL) tillämplig. Jag utgår ifrån att du ska betraktas som konsument. Har du åkt taxi i ärende som avser din näringsverksamhet är området oreglerat, men KtjL tillämpas ändå i stor utsträckning. Det vore också tänkbart att tillämpa distansavtalslagen, men den är utformad till skydd för konsumenter som blir uppringda av säljare, inte de som själva ringer.

Eftersom din taxiresa genom din vilja inte slutfördes ligger det närmast till hands att betrakta saken som en avbeställning. Avbeställning regleras i 42 § KtjL. Lagrummet ger näringsidkaren "rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts samt för arbete som måste utföras trots avbeställningen". Tjänsten måste anses påbörjad när taxichauffören påbörjar resan till Töreboda. Utöver det nämnda står det i 42 § att "[n]äringsidkaren har vidare rätt till ersättning för förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten samt ersättning för förluster i övrigt på grund av att han har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att han på annat sätt har inrättat sig efter uppdraget". Jag ser ingen anledning att ifrågasätta detta lagrums tillämplighet. Mot bakgrund av allt det anförda anser jag att du ska betala. Beloppets storlek får du dock själv ta ställning till. Du kan också vägra att betala och hänvisa till tingsrätten, med risk för att T tar dig på orden och agerar.

Jag hoppas att du fått svar på din fråga!

Jesper Eng
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Anbud och accept (353)
2022-01-19 Meddelanderisken vid reklamation vid sen accept
2021-12-23 Ramavtal med SOW
2021-12-03 Kan man ingå avtal med en kund genom SMS?
2021-11-30 Finns bindande avtal fastän man inte uttryckligen sagt "ja"?

Alla besvarade frågor (98633)