Rätten till försörjningsstöd vid arbetslöshet
De flesta kommuner i landet kräver för att man ska få försörjningsstöd att sökanden är inskriven på Arbetsförmedlingen. Vad jag kan se så finns inget lagstöd för detta!
Arbetsförmedlingen är dessutom mer än väl känd för att bestå av inkompetens och kontraproduktiva program som inte hjälper en arbetslös vare sig med att hitta lämpligt arbete eller med att utveckla kompetens.
Hur kommer det sig alltså att kommuner kräver inskrivning i AF?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Rätten till bistånd regleras i 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (SoL). I bestämmelsen anges ett antal villkor som ska vara uppfyllda för att den enskilde ska vara berättigad till försörjningsstöd. Paragrafen lyder följande:
4 kap. 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
4 kap. 1 § första stycket SoL
Vid rätten till bistånd gör socialtjänsten en individuell behovsprövning i varje enskilt fall. I bestämmelsens första stycke framgår att man är berättigad till försörjningsstöd om man "inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt" (4 kap. 1 § första stycket SoL). Den enskilde är i första hand skyldig att göra vad denne kan för kunna försörja sig själv. För att själv kunna tillgodose sina behov ska sökande arbeta. Till exempel kan den biståndssökande behöva övergå till att arbeta heltid istället för deltid.
Vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd tar socialtjänsten även hänsyn till hushållsgemenskapets inkomster och tillgångar. Inkomster från hushållet, till exempel från ens make eller samboende (jfr RÅ 1995 ref. 48) ska således också utrönas innan rätten till försörjningsstöd kan fastställas. Om den ena maken kan försörja den andre, föreligger det vanligen inte någon rätt till försörjningsstöd. I beräkningen ser socialtjänsten också till eventuellt realiserbara tillgångar som kan avyttras och som den enskilde förfogar över.
I annat fall ska den enskilde få sina behov tillgodosedda på annat sätt. I detta led beaktar socialtjänsten om den enskilde kan erhålla hjälp av annan ansvarig huvudman. Som exempel här kan nämnas sjukpenning från Försäkringskassan eller studiestöd från CSN. Den enskilde ska i första hand vända sig till en annan eventuellt ansvarig aktör innan denne söker försörjningsstöd. Rättent till ekonomiskt bistånd föreligger nämligen inte om den enskilde kan få sina behov tillgodosedda genom andra sociala system.
4 kap. 1 § andra stycket SoL
Det som däremot är av intresse för din fråga regleras i bestämmelsens andra stycke. Där framgår att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande om man inte kan försörja sig men kan arbeta. Stycket tar sikte på den krets av sökande som kan arbeta, men som inte kan försörja sig på grund av arbetslöshet som hinder. För att vara berättigad till försörjningsstöd i detta fallet finns det således ett krav på att biståndssökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande.
Att stå till arbetsmarknadens förfogande innefattar vanligen ett krav på att den enskilde ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och aktivt söka arbeten. Socialtjänsten i kommunerna har således lagstöd för sitt krav på att den enskilde ska vara inskriven hos Arbetsförmedlingen. Paragrafens andra stycke anger nämligen att man kan vara berättigad till försörjningsstöd under förutsättning att man står till arbetsmarknadens förfogande. Målet är att öka möjligheterna för den enskilde att komma in på arbetsmarknaden för att denne i framtiden ska kunna försörja sig själv och vara självständig.
Det är endast i vissa fall som den enskilde kan ha rätt till försörjningsstöd även om denne inte står till arbetsmarknadens förfogande. Detta förutsätter att det finns godtagbara skäl (4 kap. 1 § andra stycket SoL). Godtagbara skäl kan vara att det föreligger sjukdom i familjen eller annan familjeangelägenhet (prop. 2015/16:136 s. 28). Som huvudregel gäller emellertid kravet på att den enskilde ska stå till arbetsmarknadens förfogande.
Hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är du välkommen att vända dig till oss på Lawline igen!
Med vänlig hälsning
