Praxis och legalitetsprincipen
Fick nedanstående svar från Kronofogden om praxis vad gäller preskription
"Praxis (framför allt de högsta instansernas avgöranden) är en del av rättsutvecklingen som leder till att gällande rätt förändras över tiden. När det kommer till tillämpning av praxis är det alltid rådande (den senaste) praxis man utgår ifrån. Vid tidpunkten för bedömningen av om en fordran är preskriberad utgår man från vad HD (eller hovrätterna) senast uttalat, inte vilka rättsfall (dvs. vilken praxis) som var gällande vid skuldens uppkomst eller preskriptionens eventuella inträde."
Nedanstående som jag hittat på nätet motsäger väl det som Kronofogden säger
Svensk författningssamling
SFS 2011:109
10 § Ingen får dömas till straff eller annan brottspåföljd för en gärning som inte var belagd med brottspåföljd när den begicks. Inte heller får någon dömas till svårare brottspåföljd för gärningen än den som var föreskriven då. Vad som föreskrivs här om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott.
Skatt eller statlig avgift får inte tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten.
Förbudet mot att retroaktivt tillämpa en straff- eller skattelag är en i grundlagen uttryckt skyddsregel.
Innebörden av denna bestämmelse är att en lag inte får tillämpas på sådant som skett före den tidpunkt då lagen trädde i kraft. Man kan alltså inte straffas för något som straffbelagts först efter den tidpunkt då man redan handlat.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga rör i grund och botten den så kallade legalitetsprincipen som framgår av bland annat 2 kap 10 regeringsformen, som du också hänvisat till.
Såsom Kronofogden skriver är det allmänt vedertaget att nya HD-avgöranden är giltiga även på sådana fall som är äldre än avgörandet. Jag förstår också att sättet som Kronofogden beskriver saken på — att HD förändrar rättsläget — gör att man kan tolka det såsom du gör. Jag har ingen kritik mot Kronofogdens sätt att beskriva saken på, även om det kan bädda för att man får bilden av att HD förändrar rättsläget ungefär på samma sätt som riksdagen stiftar och upphäver lagar. Så är inte fallet.
Man kan enligt min uppfattning lika gärna beskriva det som att HD specificerar rättsläget där det är oklart. Man skulle kunna säga att rättsläget var precis detsamma dagen innan ett HD-avgörande, även om det är först vid avgörandet som det blir allmänt känt. Domstolsväsendets uppgift är nämligen att tolka och tillämpa lag, inte enligt någon politisk hållning eller ideologi utan såsom den är skriven och objektivt bör förstås. I vissa frågor är rättsläget oklarare än i andra, och i dessa frågor kan också sättet som HD avgör saken på vara mer ovisst. Eftersom Högsta domstolen är domstolsväsendets högsta instans (tillsammans med Högsta förvaltningsdomstolen, men avseende olika rättsområden), har den också en avgörande roll att avgöra hur en viss lag ska tolkas. Var rättsläget innan avgörandet mycket oklart, kan det upplevas som att HD förändrar rättsläget i och med avgörandet. Det händer att HD får kritik för sina avgöranden, men det ska inte sammanblandas med att de skulle ha stiftat rätt.
Eftersom rättsläget specificeras är det i regel inget problem att ett HD-avgörande kommer efter till exempel ett avtal. Tvärtom hör det ju till saken att frågan HD avgör uppkommer innan HD besvarar den.
Du lyfter också 2 kap 10 regeringsformen. Den träffar dock inte praxis, utan endast lagstiftning. Eftersom regeln innebär att lagstiftning som trätt i kraft efter brottet eller inträffandet av den omständighet som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten inte är tillämplig när HD eller någon annan domstol eller myndighet ska avgöra saken, kan givetvis inte heller praxis som hänför sig till denna lagstiftning tillämpas. Det undantag som finns – då den nya lagstiftningen kan användas – är om den är till fördel för den enskilde. Begås ett brott, och straffskalan sänks efter gärningen men innan domen, kan domstolarna döma enligt den nya, lägre, straffskalan.
För att sammanfatta saken i två meningar: Domstolsväsendet (däribland HD) stiftar varken lag eller annan föreskrift, utan tolkar den. Således strider det inte mot legalitetsprincipen att använda praxis som är nyare än brottet eller den skatte-/avgiftsgrundande omständigheten.
Slutligen skulle jag vilja lyfta att det sannolikt är sällan som 2 kap 10 § regeringsformen berör Kronofogdens arbete. Det torde vara mycket ovanligt att Kronofogden ombes driva in skatter och avgifter som tillkommit efter den skatte- eller avgiftsgrundande omständighetens inträffande. Trots detta är såklart Kronofogden ändå tvungen att agera inom ramen för de lagar och föreskrifter (och den praxis som tolkar dessa) som reglerar dess verksamhet.
Vänligen,
