Pantsättarens tillgång till panten vid pantsättning av bilar
Hej!
Vad gäller om bilar på en parkeringsplats är pantsatta till 2,9 miljoner kronor medan borgenären har en fordran som uppgår till tre miljoner kronor. Bilarna ligger på gäldenärens parkeringsplats som tillhör dens firma, men borgenären har fått tillgång till nycklarna. gäldenären har lovat att inte förfoga över bilarna skriftligt utan borgenärens medgivande. Däremot har gäldenären fått lov att ge en annan firma tillgång till parkeringsplatsen och bilarna för att hålla dom fräscha.
Vad är borgenärens skydd?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga gäller pantsättning av lös egendom. Detta är ett rättsområde där det mesta är baserat på praxis. Ledning finns därmed i rättsfall från Högsta Domstolen (HD) som kommer anges nedan.
Traditionskravet
Pantsättning av lös egendom liknar regleringen kring överlåtelse av lös egendom. I svensk rätt tillämpas något som kallas traditionsprincipen. Denna princip har fastslagits i praxis och innebär att egendomen måste ha traderats, dvs överlåtits till mottagaren för att den ska anses vara skyddad mot överlåtarens borgenärer. (Se bl a NJA 1949 s 64 och NJA 1997 s 660). Likställt med tradition har ansetts vara att överlåtaren fått sin rådighet avskuren, dvs begränsad tillgång till egendomen. Detta kan ske t ex genom registrering enligt Lösöresköpslagen (LkL), fysiskt rådighetsavskärande så som ett kassaskåp dit endast borgenären har åtkomst (NJA 1956 s 485), alternativt denuntiation, dvs överlåtaren underrättar tredje man om att överlåtelse skett (NJA 1995 s 367).
Panthavarens tillgång till den pantsatta egendomen
En giltig pantsättning av lös egendom enligt svensk rätt kräver precis som vid överlåtelse, att egendomen inte längre får finnas kvar hos pantsättaren. I flera rättsfall från HD har det konstaterats att pantsatt egendom som en pantsättare har fortsatt rådighet över inte är skyddad mot pantsättarens borgenärer (1986 s 409).
Detta innebär att pantsättaren inte får ha möjlighet att använda bilarna på samma sätt som tidigare. Samma alternativ till tradition tillämpas även för pantsättning.
Frågan som uppstår blir därmed om det räcker att panthavaren har fått tillgång till nycklarna, för att rådigheten ska anses vara avskuren.
Föreligger en giltig pantsättning?
Här kan ledning sökas i NJA 1986 s 485, det s k Silofallet; En spannmålshandlare hade pantförskrivit spannmål som förvarades i lagerbehållare, siloceller. Pantsättaren var avskuren rådigheten genom att panthavaren försatte silocellerna med lås och nyckel som endast panthavaren hade tillgång till. Endast panthavaren kunde öppna och stänga silocellerna och ta ut spannmålen på ett normalt sätt. Normal användning av bil förutsätter att man har tillgång till bilnycklar. Som jag förstår det är det endast panthavaren som har tillgång till bilnycklarna.
Rådigheten bör därmed vara tillräckligt avskuren på så sätt att bilarna kan förvaras på pantsättarens parkering. Det som dock kan bli problematiskt är om pantsättaren kan få tillgång till bilarna genom firman som ska underhålla dem och därmed får möjlighet att använda dem på ett normalt sätt.
Enligt min mening bör pantsättningen på denna grund vara giltig, så länge pantsättaren inte har tillgång till bilnycklarna och kan fortsätta råda över bilarna.
Vänliga hälsningar,
