Ogiltighet och skadestånd för avtal som har ingåtts under tvång
En person i vår närhet har blivit utnyttjad av två personer som under hot förmått honom att ta lån och att köpa mobiltelefoner. Polisutredning pågår o förundersökningen är nästan klar. Vi hoppas på en rättegång inom kort med fällande domar.
När det gäller skulderna för SMS-lån samt telefoner har vi haft dialog med företagen. Flera av dem har pausat sina fakturor, i andra fall har vi bestridit fakturorna. Vi hänvisar till att de avtal som skrivits inte är giltiga då det skett under hot och tvång.
Från ett av företagen har vi nu fått ett brev. De erbjuder att skulden minskas med abonnemangskostnaden så att det som ska betalas endast är telefonerna. En minskning från 22 000 kr till 12000 kronor. Dock anges att detta erbjudande enbart gäller i 14 dagar. Accepteras detta inte krävs hela skulden in.
De skriver: "I detta ärende ser vi således dig betalningsskyldig för hårdvaran eftersom avtalet tecknats av dig. På grund av omständigheterna så rekommenderar vi dig att meddela åklagaren ditt skadeståndskrav. Åklagaren kan då i de flesta fall driva skadeståndskrav mot gärningsmannen/männen för din räkning om du anmält ditt skadeståndsanspråk till Polisen."
Vi är tacksamma för råd. Vår inställning är skulden ska föras över på de som hotat och tagit både telefoner och pengar. Finns det skäl att betala den lägre summan eller ska vi stå på oss? Vad händer vid en fällande dom? Förs skulden över på den som döms?
MVH
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
När det gäller frågan om avtal som har ingåtts under hot/tvång aktualiseras 28 och 29 §§ i avtalslagen.
Vid råntvång är avtal oftast ogiltiga
28 § avtalslagen, som avser vad som brukar betecknas som råntvång, anger att en rättshandling inte är giltig om den som har ingått ett avtal har gjort det under hot som innebär trängande fara. Bestämmelsen är tillämplig endast under särskilt allvarliga hot, då den tvungne personen i princip inte har något annat val än att ingå avtalet. Råntvång åsyftar ett så starkt våld eller hot, att det brukar beskrivas som "med pistolen för pannan".
Har den som ingått avtalet utsatts för ett sådant tvång, krävs också att personen "utan oskäligt uppehåll" efter att tvunget upphört informerar motparten i avtalet, om att denna var utsatt för ett sådant tvång. Gör personen inte det, har ett avtal kommit till stånd, trots att personen agerade under råntvång.
Är kriterierna uppfyllda, är avtalet ogiltigt, även om motparten inte kände till att personen ingick avtalet under tvång. Personen måste i sådant fall inte betala.
Vid lindrigt tvång är avtalet ogiltigt endast om motparten var i ond tro
Enligt 29 § avtalslagen gäller att, om personen likväl var tvungen att ingå avtalet, men inte under sådan trängande fara som åsyftas enligt 28 § avtalslagen, föreligger det som brukar betecknas som lindrigt tvång. Det kan röra sig om situationer då en tvungne personen upplever ett visst obehag och det kan vara genom hot eller utpressning, men ändå har möjlighet att avstå från att vidta handlingen.
Enligt denna regel är ett avtal ogiltigt endast om motparten kände till att den personen var under tvång. Detta ska betraktas objektivt, innebärande att inte endast om motparten faktiskt insåg tvånget föreligger ogiltighet, utan även om motparten objektivt sett borde ha insett det. Det är sällsynt att detta ondtrosrekvisit är uppfyllt, varpå det ofta är så att den som har ingått avtal under lindrigt tvång blir bunden av avtalet.
Om avtalet inte kan ogiltigförklaras går att få skadestånd från gärningsmännen
Om förutsättningarna för ogiltighet inte är uppfyllda, är personen bunden av avtalet och är därför skyldig att i sådant fall fullgöra sin del av avtalet, trots att personen kan ha varit tvungen att ingå det. Betalningssansvaret förs inte utan vidare på gärningsmännen, utan det som får göras är att kräva dem på skadestånd.
Genom att ingå avtalen har personen lidit en ren förmögenhetsskada. En sådan skada ska ersättas av den som har orsakat skadan genom brott (2 kap. 2 § skadeståndslagen). Eftersom gärningsmännen genom brottsliga gärningar har förmått personen att ingå avtalet, är de ersättningsskyldiga för de förluster personen lider på grund av avtalet och ska betala skadeståndet till den utsatte personen.
Mitt råd
Det är svårt att säga precis hur ni ska göra, eftersom jag inte är insatt i ärendet.
Men är det så, att det är sannolikt att kraven för att att avtalet ska vara ogiltigt inte är uppfyllt, enligt vad jag har beskrivit ovan, är personen bunden av avtalet. Personen bör då betala företaget och sedan kräva gärningsmännen på skadestånd för den förlust personen har lidit genom att ingå avtalet.
Om ni anser att avtalet bör vara ogiltigt på grund av tvånget, därför att förutsättningarna för ogiltighet är uppfyllda, är personen inte betalningsskyldig. Då kan det däremot krävas att personen får föra en civilrättslig process mot företaget som kräver betalning, för att fastställa att personen inte är betalningsskyldig och prestationerna ska gå åter.
Sannolikt kommer gärningsmännen att bli skadeståndsskyldiga, och den bästa lösningen är då att betala företaget och sedan kräva att gärningsmännen betalar skadestånd till personen.
Hoppas detta var svar på din fråga. Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig.
Vänligen,
