Ogiltigförklara avtal på grund av psykiskt tillstånd
Min son blev inlagd på psyk under våren 2015. Efter en och en halv vecka skrevs han och samtidigt kastade hans dåvarande fru ut honom från deras gemensamma hem. Han vägrades kontakt med sina minderåriga barn samtidigt som det presenterades ett avtal där han frånsade sig all rätt till deras gemensamma både fast som lös egendom. Tyvärr skrev min son under avtalet och lämnades med två kassar kläder. Vi anlitade juridisk hjälp som avrådde oss att försöka får avtalet ogiltigt förklarat pga att hans psykiska ohälsa /journal/ inte var tillräckligt starka. Min son utreds nu för bipolär sjukdom och med allra största sannolikhet kommer han att få denna diagnos. Deras gemensamma egendom bestod bl a en jordbruksfastighet, maskiner, inventarier samt allt lösöre. Finns det en chans att få detta avtal ogiltigt förklarat om det visar sig att min son är bipolär?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Ett avtal kan ogiltigförklaras på grund av en psykisk störning med grund i ett flertal bestämmelser.
Dels så kan det ogiltigförklaras genom tillämpning av lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning (hittas här). För att ett avtal ska kunna ogiltigförklaras enligt denna lag så gäller det att den psykiska störningen orsakat att avtalet ingicks, det vill säga måste det finnas ett orsakssamband. Det krävs däremot inte att motparten hade kännedom om den psykiska störningens inverkan vid avtalsslutandet. Det räcker alltså inte att personen hade en psykisk störning vid avtalsslutandet, utan det måste också finnas ett orsakssamband.
Det är möjligt att den juridiska hjälp ni tidigare fått gjort den bedömningen att det inte gick att visa att det mentala tillståndet hos din son var sådan av en psykisk störning, eller att det var svårt att bevisa att det var störningen som orsakade att avtalet slöts. Om utredningen som nu pågår utmynnar i en diagnos, och den här aktuella diagnosen är sådan att den ses som en psykisk störning, så ökar chanserna att åberopa lagen. Det måste också kunna visas att din son var i ett sådant tillstånd av depression/mani som kan orsaka att man sluter ett avtal av förevarande slag.
Som jag tidigare sagt finns det andra bestämmelser att stödja sig på. Bland annat finns det 36 § Avtalslagen, där avtal kan ogiltigförklaras med hänsyn till omständigheterna vid avtalets ingående. Det finns även 31 § Avtalslagen som tar sikte på ocker, en bestämmelse som tidigare använts när ovan angivna lag om psykiska störningar inte blivit aktuell. Det måste enligt denna bestämmelse finnas ett uppenbart missförhållande mellan prestation och motprestation (det vill säga vad din son får ut av avtalet gentemot vad hans dåvarande fru får ut av det). Det krävs även att den dåvarande frun utnyttjat din sons oförstånd, vilket innebär att hon måste vetat om hans tillstånd.
Slutligen finns även 33 § Avtalslagen om förfaranden i strid mot tro och heder. Detta är en ganska ovanlig bestämmelse, där det råder olika uppfattningar om vad som krävs för tillämpning. Men åtminstone erfordras det att den dåvarande frun haft kännedom om din sons tillstånd och att det står i strid mot tro och heder för henne att åberopa avtalet (exakt vad detta innebär går inte att svara på mot bakgrund av att det inte finns en rådande konsensus).
Vid dessa bestämmelser i Avtalslagen återfinns fortfarande bevisproblematiken. Jag kan inte svara på om just handlingarna i ert aktuella fall är tillräckliga ur bevissynpunkt. Jag hoppas i alla fall att du har fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar,
