Negativ föreningsrätt
Jag ser att ni svarat på frågan om negativ föreningsrätt för arbetstagare i kollektiv- och/eller anställningsavtal. Min fundering gäller föreningsfrihet/negativ föreningsrätt i andra föreningar. Är den negativa föreningsrätten skyddad enl grundlag och EUrätten även för ideella föreningar utanför arbetsmarknaden? Ex byalag, vägföreningar, kulturföreningar.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Frågeställning
Inledningsvis skall det nämnas att den positiva föreningsrätten innebär rätten att vara medlem i och stödja organisationer på arbetsmarknaden. Den negativa föreningsrätten, å andra sidan, ger rätten att avstå från medlemskap i en förening eller att helt stå utanför sådana organisationer. Jag tolkar det som att du undrar om den negativa föreningsrätten även gäller för andra föreningar såsom vägföreningar och kulturföreningar m.m. och om det skyddet stadgas i EU-rätten, grundlagen eller någon annanstans.
Svensk reglering
I lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) framgår ett lagstadgat skydd för föreningsrätten. Enligt 7 samt 8 § MBL är det förbjudet för arbetsgivare att vidta åtgärder mot en arbetstagare på grund av dennes medlemskap eller icke-medlemskap i en fackförening. Regleringen tar således inte sikte på den typen av föreningar som du nämner.
I 2 kap. 2 § regeringsformen stadgas att ingen får av det allmänna (exempelvis staten) tvingas att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning. Regleringen tar alltså inte sikte inte på situationen mellan en arbetsgivare och en anställd. De typer av organisationer du nämner såsom byalag, vägföreningar och kulturföreningar omfattas inte heller av regleringen för den delen.
Europakonventionen och EU stadgan
Dock finns det en intressant aspekt i Europakonventionen artikel 11. Den stadgar att “Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.”. Den negativa föreningsfriheten framgår inte av artikeln i sig, utan har konstaterats existera genom Europadomstolens praxis genom målet “Young, James och Webster mot Storbritannien" (dom den 13 augusti 1981, Serie A nr. 44)”. Efter det har ett antal fall rörande den negativa föreningsfriheten behandlats av Europadomstolen, dock har den negativa aspekten av artikeln givits en mer sekundär ställning och en snäv tolkning jämfört med den positiva. Praxis kring artikeln tar däremot främst sikte på olika fackföreningar och liknande och inte den typen av föreningar som du nämner (när den tillämpats i en arbetsgivare och arbetstagare situation). Ett intressant fall som avviker från detta mönstret är Sigurður A. Sigurjónsson mot Island (dom den 30 juni 1993, ansökan nr 16130/90) som behandlade en isländsk taxichaufför som tvingades vara medlem i en specifik taxiförening för att få behålla sin yrkeslicens. Domstolen ansåg att kravet på obligatoriskt medlemskap utgjorde ett intrång i hans negativa föreningsfrihet enligt artikel 11. Det skall även nämnas att domstolen även gör en noggrann proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall och att man inte ska dra för generella slutsatser. Möjligtvis talar detta för att även andra typer av föreningar kan utgöra en kränkning mot artikel 11.
Vidare i EU stadgan artikel 12 stadgas att var och en har rätt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Men den praxis som finns från Europadomstolen (skilj från EU domstolen) är även inkluderad i skyddet i artikel 12 enligt artikel 52 (3) i EU-stadgan, vilket innebär att stadgans skydd är identiskt med Europakonventionen. Således blir inte utfallet något annat här än det ovan konstaterat.
Slutsatser
Den positiva föreningsrätten innebär rätten att vara medlem i och stödja organisationer på arbetsmarknaden, medan den negativa föreningsrätten ger rätten att avstå från medlemskap och stå utanför sådana organisationer. Frågan som ställs här handlar om huruvida den negativa föreningsrätten även gäller för andra typer av föreningar, såsom vägföreningar och kulturföreningar, och om detta skydd regleras i svensk rätt, EU-rätten eller annan lagstiftning.
I svensk rätt skyddas föreningsrätten enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL), där det tydligt framgår att arbetsgivare inte får vidta åtgärder mot en arbetstagare på grund av dennes medlemskap eller icke-medlemskap i en fackförening. Dock omfattar denna reglering endast arbetsmarknadsorganisationer och inte de typer av föreningar som nämns här. I regeringsformen, närmare bestämt 2 kap. 2 §, stadgas att ingen får tvingas av det allmänna att tillhöra en politisk sammanslutning, ett trossamfund eller en annan sammanslutning för åskådning. Detta gäller dock inte i situationer som rör mellan arbetsgivare och arbetstagare samt föreningar såsom vägföreningar eller kulturföreningar.
Europakonventionens artikel 11 skyddar rätten till föreningsfrihet, men den negativa föreningsfriheten inte direkt framgår i texten utan har utvecklats genom praxis från Europadomstolen, bland annat i fallet "Young, James och Webster mot Storbritannien". Det har också förekommit fall, som "Sigurður A. Sigurjónsson mot Island", där kravet på obligatoriskt medlemskap i en taxiförening ansågs kränka den negativa föreningsfriheten. Även om Europadomstolens praxis oftast rör arbetsmarknadsorganisationer, visar detta att även andra typer av föreningar, beroende på omständigheterna, kan innebära en kränkning av föreningsfriheten.
Hoppas du har fått svar på din fråga och stort lycka till!
