När får åklagaren lägga ned förundersökningen och vad kan målsäganden göra åt det?
När det finns bevis som är 100% Hur du än vrider på det och allt rimligt tvivel är som bortblåst samt erkännande för flera brott tycker de flesta åklagaren inte borde lägga ner fallet innan förundersökningen är klar. Men detta har ändå hänt, har en åklagare så mycket bestämmanderätt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vem leder och bestämmer i en förundersökning?
Processen i förundersökningen har en inkvisitorisk karaktär. Förundersökningsledaren, som är antingen åklagaren eller polisen, beslutar om förundersökning och leder denna (23:3 st. 1 rättegångsbalken (RB). Vidare kan åklagaren besluta om åtal och vissa tvångsmedel. I regel leder polisen hela förundersökningen, då saken är av enkel beskaffenhet (23:3 st. 1 RB). Polisen kan alltså leda förundersökningen i t.ex. trafikmål, stöld, misshandel osv. Vad därefter angår fall där saken inte är av enkel beskaffenhet - i allmänhet grövre brott - ska åklagaren överta ledningen av förundersökningen av polisen, "så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet" (23:3 st. 1 p.2 RB). Bevisstyrkan som avses med "skäligen kan misstänkas" är detsamma som begreppet "antagligt". Ifall den misstänkte tagits på bar gärning, ska åklagaren alltså leda förundersökningen redan från början. Oavsett vem som har ledningen av förundersökningen, utgörs den underordnade personalen av polismän.
Den misstänktes intresse i förundersökningen
Emot utredningsintresset står hänsynen till den enskildes integritet och trygghet. Utredningen ska bedrivas enligt objektivitetsprincipen (23:4 st. 1 RB). Med detta menas att förundersökningsledaren inte bara ska beakta sådant som talar emot den misstänkte utan även det som är till dennes fördel. Det kan exempelvis bli aktuellt att använda tvångsmedel för att få fram bevisning som en vet kan fria den misstänkte. Det ackusatoriska (tvåsidiga) inslaget i förundersökningen är bland annat att den skäligen misstänkte får inblick i det av polisen insamlade bevismaterialet. Den misstänkte kan även utverka att materialet kompletteras (23:18 st. 2 st. RB).
Nedläggande av förundersökning
Åklagarens uppgift är bland annat att kontrollera resultatet av polisens utredning. Om åklagaren finner att bevisningen är otillräcklig kan hen naturligtvis förelägga förhörsledaren att fortsätta utredningen. Går det inte att skaffa fram mer bevisning avslutas förundersökningen med att åklagaren meddelar beslut om att det inte ska väckas något åtal, s.k. negativt åtalsbeslut (23:20 RB). Men förundersökningen kan också upphöra genom ett beslut om att förundersökningen ska läggas ned, exempelvis då det har förblivit oklart om det ens förelegat något brott.
Men om det är som i fallet du beskriver då, att det finns 100 % bevis men åklagaren ändå lägger ner förundersökningen? Trots att det i och för sig finns anledning att fullfölja en förundersökning, kan denna läggas ned med stöd av en särskild regel om s.k. förundersökningsbegränsning (23:4 a RB). Denna regel innebär två punkter:
1. Disproportionsfall. Med detta avses fall där en förundersökning skulle bli alltför kostnadskrävande och där kostnaderna inte "står i rimligt förhållande till sakens betydelse". Utredningskostnaderna måste alltså stå i proportion till betydelsen att uppklara brottet.
2. Åtalsunderlåtelsefall. I fall där det kan antas att det vid en fullföljd förundersökning skulle beslutas om åtalsunderlåtelse (20:7 RB). T.ex. om åklagaren anser att svårare påföljd än böter inte kommer att dömas ut. Det innebär dock att det får samma verkan som en dom och brottet antecknas i belastningsregister.
Målsägandens rätt att ompröva
Målsäganden kan begära att beslutet (nedläggandet av förundersökningen) ska överprövas av en överordnad åklagare. I dessa fall blir beslutet föremål för överprövning av Åklagarmyndighetens utvecklingscentra. Läggs förundersökningen ned trots skälig misstanke kan dock uppgifter om den misstänkte finnas kvar i andra register, bl.a. kriminalunderrättelseregister och DNA-register.
Sammanfattning
Jag har klarlagt att det antingen är åklagaren eller polisen som leder förundersökningen, beroende på brottets beskaffenhet. Vidare har angivits att den misstänkte har rätt att få inblick och på vissa sätt komplettera utredningen. Åklagaren är skyldig att samla ihop bevis som både är till för- och nackdel för den tilltalade, enligt objektivitetsprincipen. Att en förundersökning lagts ner kan bero på annat än att bevis saknats, inte minst på grund av förundersökningsbegränsningen. Det kan vara så att åklagaren lagt ner förundersökningen på grund av att utredningskostnaderna stått i orimligt förhållande till betydelsen av att uppklara brottet. Ett annat skäl är att åklagaren ansett att det kan bli fråga om åtalsunderlåtelse när förundersökningen väl är klar. Oavsett vad orsakerna varit till att lägga ner förundersökningen, har målsäganden alltid rätt att begära överprövning av beslutet. Det är också vad jag råder dig att göra.
/Vänligen,
