Möjlighet att utestänga särkullbarn från arv?
Hej! Jag är gift och har barn i tidigare äktenskap. Kort och gott så vill jag inte att mina barn skall ärva mig. Kan vi upprätta två konton vardera till min hustrus barnbarn, men som vi skulle ha förfoganderätt till tills vi är borta och vars behållning sedan skulle gå till dessa två barnbarn? Mycket tacksam för svar. Med vänlig hälsning Håkan.
Lawline svarar
Hej Håkan och tack för din fråga!
Frågan gäller alltså om du kan utestänga dina barn från ett tidigare äktenskap från arv, till förmån för barnen till din frus barn från ett tidigare äktenskap. Svaret nedan är omfattande och generellt och gör anspråk på att återspegla arvsrättens komplexitet, men om du vill gå rakt på sak kan du påbörja din läsning i det stycke vari situationen då makar inte har haft gemensamma barn utan endast s.k. särkullbarn börjar behandlas.
Frågor om hur arv skall fördelas regleras i Ärvdabalken (ÄB, se: https://lagen.nu/1958:637). Först några ord, generella sådana, om fördelning av arv efter make. Enligt 1 kap. 5 § Äktenskapsbalken (ÄktB, se: https://lagen.nu/1987:230) anses ett äktenskap upplöst när en av makarna avlider, varvid makarnas gemensamma egendom ska fördelas genom bodelning (9 kap. 1 § 1 st. ÄktB). I det skedet förrättas en boutredning, genom vilken makarnas egendomar (makar kan ha egendomar av två slag, enskild egendom och giftorättsgods; egendom kan göras till enskild genom äktenskapsförord, se 7 kap. 1-3 §§ ÄktB, och kommer då inte att ingå i en bodelning) och skulder värderas och upptecknas m.m. Från summan av vardera makens giftorättsgods avräknas det belopp som behövs för att täcka vederbörandes skulder, och i bodelningen ingår sedermera, enligt 10 kap. 1-4 §§ ÄktB, den sammantagna behållningen av boet. Boet ska nu delas lika mellan makarna (11 kap. 3 § ÄktB). Det halva som tillfaller den efterlevande utgör dennes s.k. bodelningslott, den andra halvan konstituerar den avlidnes kvarlåtenskap (dennes bodelningslott jämte enskild egendom). Kvarlåtenskapen kommer dödsbodelägarna till del genom arvskifte vid vilket kvarlåtenskapen fördelas mellan arvingarna och eventuella testamentstagare i dödsboet.
I vilken ordning arvingarna har rätt till kvarlåtenskapen kallas arvsordning och följer släktskapets närhet. Arv från en avliden tillkommer personer som är i släktskap (”skyldskap” enligt lagtexten) med densamme. Enligt 2 kap. 1 § 1 st. 1 p. ÄB utgör en arvlåtares barn dennes närmaste arvingar (s.k. bröstarvingar); dessa ska ta arv efter en förälder just i egenskap av dennes avkomlingar (”skyldemän”). Primärt är det alltså barnen, där sådana finns, som ska ta arv. Härvid ska de, med stöd av 2 kap. 1 § 2 st., ”taga lika lott”, dvs. utfå lika mycket. Detta utgör deras s.k. arvslott; hälften av arvslotten bildar i sin tur den s.k. laglotten (7 kap. 1 § ÄB).
Enligt ÄB 3 kap. 1 § 1 st. ska, där den avlidne varit gift och om de gifta makarna hade gemensamma barn, dock kvarlåtenskapen efter den avlidne först tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Genom denna arvsrätt för make får den efterlevande ärva före de gemensamma barnen; de senare får därmed vänta på att få ut sin arvslott tills den efterlevande maken avlider. Efter den sist avlidne maken tar barnen s.k. efterarv.
Efterlevande makes genom lag stadgade arvsrätt är dock, som det heter, inte laglottsskyddad, vilket innebär att den gäller med följande reservationer. I Sverige råder testationsfrihet och utgångspunkten är enligt ÄB 11:1 att där testamente har upprättats ska testatorns vilja respekteras i möjligaste mån. Arvlåtaren kan följaktligen låta testamentera bort hela eller delar av kvarlåtenskapen till någon annan än maken. Garantier för den efterlevande uppställs dock genom den s.k. basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § 2 st. (mer om det nedan).
Föreligger ett sådant testamente till men för makes arvsrätt kan alltså efterlevande make bara luta sig tillbaka mot nämnda basbeloppsregel när det kommer till vederbörandes behållning ur kvarlåtenskapen. Om istället kvarlåtenskapen, i sin helhet eller till större del, förfogas över genom testamente till nackdel för gemensamma bröstarvingar kan dessa påkalla jämkning av förordnandet och få ut hälften av sin arvslott (den s.k. laglotten) direkt. Testationsfriheten är således begränsad av såväl basbeloppsregeln som laglottsanspråk, av hänsyn till make respektive gemensamma bröstarvingar.
Ett testamente kan även vara skrivet för att åstadkomma precis det motsatta, dvs. inte innebära att kvarlåtenskapen testamenteras bort från den efterlevande maken, utan till. Skälet för detta, när ju efterlevande make redan har arvsrätt, framgår i det följande. Kvarlåtenskapen efter den först avlidne tillfaller ju som utgångspunkt, där gemensamma barn finns, den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Genom testamente kan emellertid maken istället komma att få ärva den med full äganderätt. Även gentemot ett på så sätt formulerat testamente har de gemensamma bröstarvingarna möjlighet att påkalla jämkning. Verkan av att testamentet jämkas blir dock i det senare fallet att maken alltjämt har fri förfoganderätt såvitt angår de andelar som motsvaras av bröstarvingarnas laglott. Laglotten kommer alltså här att bli föremål för ett anspråk på efterarv ur den sist avlidne makens kvarlåtenskap.
Har emellertid, som i ert fall, makarna inte några gemensamma barn, men finns sedan tidigare egna barn på endera eller vardera sidan – s.k. särkullbarn – ärver makar inte varandra. Efterlevande makes arvsrätt enligt ÄB 3 kap. 1 § 1 st. får då stå tillbaka till förmån för särkullbarnen till den avlidne. Särkullbarn ärver direkt kvarlåtenskapen efter en förälder. Om särkullbarnen t.ex. är två har de båda rätt att direkt få ut sina arvslotter, varvid de kommer tilldelas egendom motsvarande hälften av kvarlåtenskapens värde. Det råder följaktligen en väsentlig skillnad mellan särkullbarns rätt att få ut sina arv direkt och situationen för makars gemensamma barn, vilka ju måste vänta på arv tills bägge föräldrarna gått bort. Så långt står det alltså klart att dina barn ärver dig direkt om du skulle avlida, precis som din frus barn skulle ärva henne direkt om hon blev den förste att gå bort.
För att få fortsätta disponera över den avlidnes kvarlåtenskap, utan direkt tilldelning av särkullbarnen av sina arvslotter, återstår endast för den efterlevande maken att hoppas på att särkullbarnet avstår sin rätt till arv till styvförälderns förmån. Detta medges i 3 kap. 1 § 1 st. 2 men. och 3 kap. 9 § ÄB. Hade så skett skulle särkullbarnet istället fått ett anspråk på att få ut sitt arv i egenskap av efterarvinge, precis som eventuella gemensamma bröstarvingar (3 kap. 2 §).
Ett särkullbarns rätt att ta hela arvet kan vidare i viss mån inskränkas genom ett testamente formulerat till den efterlevande makes förmån. Arvlåtaren kan, som nämnts ovan, t.ex. testamentera till efterlevande make och föreskriva att denne ska ta över boet med full äganderätt. Där emellertid denna formulering för gemensamma bröstarvingar fick till följd att deras laglotter blev föremål för den efterlevande makens fria förfoganderätt, har istället ett särkullbarn nu rätt att få ut sin laglott direkt. Arvlåtarens frihet att skriva testamente gör det alltså möjligt att begränsa särkullbarnets legala arvsrätt – men testationsfriheten är kringskuren såtillvida att särkullbarnet under alla förhållanden har rätt att ”lösas ut” intill, i alla fall, det värde som motsvaras av dennes laglott. (Särkullbarnets rätt till laglotten gäller dock bara så länge som den efterlevande makens minimibehov enligt basbeloppsregeln är täckt. Försätts en efterlevande make, trots bodelningslott, enskild egendom och eventuell testamentslott inte i en ekonomisk situation motsvarande minimibeloppet enligt basbeloppsregeln, kommer laglotten att behöva ”naggas på” genom ”basbeloppsbidrag” till den efterlevande maken. Se nedan.) På samma sätt hade inte heller ett testamente till förmån för annan än make (t.ex. barnbarn på den efterlevandes sida) fått inkräkta på den del av kvarlåtenskapen som är särkullbarnens att kräva med stöd av rätt till laglott.
Enligt den tvingande s.k. basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § 2 st. ÄB kan ett särkullbarns rätt att ta arv framför en efterlevande make komma att modifieras. Regeln föreskriver att en efterlevande make alltid – dvs. oberoende av särkullbarns arvs- och laglottsanspråk – har rätt att ur kvarlåtenskapen efter den först avlidne, så långt denna räcker, utfå egendom till ett visst värde. Tillsammans med värdet av den egendom som maken fått vid bodelningen, makens enskilda egendom och en eventuell testamentslott ska detta värde uppgå till fyra gånger prisbasbeloppet, så som detta uppskattades vid tiden för dödsfallet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ska basbeloppsregeln tillämpas och ett särkullbarns arvslott minskas genom basbeloppsbidrag till den efterlevande, blir istället särkullbarnet efterarvinge till den del av arvslotten som vederbörande går miste om (3 kap. 2 § 2 st. ÄB).
Mot den bakgrunden ska jag nu försöka sammanfatta, klart och konkret, vad som gäller i ert fall. Under förutsättning att inga gemensamma barn finns, och oavsett vem av er makar som avlider först, kommer särkullbarnen på respektive sidor ha rätt att omedelbart ta arv efter sin mamma eller pappa. Det är utgångspunkten.
Skulle testamente skrivas – t.ex. av innebörd att den efterlevande ”med full äganderätt” ska ärva all kvarlåtenskap efter den avlidne, eller att kvarlåtenskapen ska övergå till släktingar på den efterlevandes sida – kommer detta att kunna ”infrias” intill ett belopp som inte inkräktar på särkullbarnens laglotter. Ett exempel på detta: om kvarlåtenskapen värderas till 100 000 skulle vart och ett av, säg, två särkullbarn ha ett arvsanspråk på 50 000 (arvslotten) och ett laglottsanspråk på 25 000 (laglotten). Fanns här förordnande i testamente, som t.ex. tilldelade efterlevande make hela kvarlåtenskapen med full äganderätt, hade detta skapat en testamentslott på 50 000 (bara hälften av kvarlåtenskapen) för den efterlevande maken. Detta utgör den ”disponibla testamentslotten” – ”disponibel” eftersom det bara är upp till det beloppet som lotten inte inkräktar på särkullbarnens laglotter, vilket ju inte får göras. Så långt står det alltså klart att laglotterna inte kan röras/inkräktas på genom testamente.
Om en efterlevande makes bodelningslott, eventuell enskild egendom och eventuell testamentslott, i slutändan inte ger den efterlevande en ekonomisk trygghet motsvarande fyra basbelopp, kommer dock särkullbarnens arvs- och laglotter få stå tillbaka för s.k. basbeloppsbidrag till den efterlevande. Om jag bygger vidare på exemplet ovan: hade den testamenterade lotten motsvarande ”hälften av kvarlåtenskapen” inte varit tillräcklig för att försätta den efterlevande maken i ett ekonomiskt läge motsvarande fyra basbelopp, skulle till och med särkullbarnens laglotter fått ”naggas” på. Om alltså en efterlevande makes minimiskydd inte kan tillgodoses på annat sätt än att ta i anspråk det som annars hade fallit på särkullbarnets laglott, kommer ianspråktagandet att göras i form av basbeloppsbidrag. Basbeloppsbidraget utgör ett arv med fri förfoganderätt för maken. Särkullbarnets arvsrätt efter sin förälder kommer istället att tillgodoses när den efterlevande avlidit i form av ett anspråk på efterarv motsvarande den andel som basbeloppsbidraget utgjorde i den efterlevande makens arv (så som detta kom att se ut med tillämpning av basbeloppsregeln).
Kontentan av detta är att – även om testamente skulle skrivas till den efterlevandes eller andras förmån, eller även om det inte skulle finnas tillräckligt i boet för att täcka den efterlevande makens arvsrätt enligt basbeloppsregeln och särkullbarnens laglotter hade behövt tas i anspråk för basbeloppsbidrag – särkullbarnen på intet sätt kan förnekas sin rätt till arv fullständigt. De får endera ut hälften av det, eller vänta på det. Arvsrätten kan således på intet sätt tillintetgöras, bara begränsas eller ”uppskjutas”. Vad du kan göra är givetvis att skriva ett testamente där du klart och tydligt uttrycker din vilja att din frus barnbarn ska ärva allt, och hoppas att dina bröstarvingar ska beakta detta genom ett arvsavstående. Detta är dock ytterst upp till dem att göra.
Jag hoppas det skrivna varit till hjälp och önskar dig välkommen att återkomma om du skulle vilja att jag klargör någonting ytterligare!
Vänligen,
