Meddelarfrihet för offentligt respektive privat anställda
Omfattas anställda vid privatägda företag av meddelarskydd?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga regleras huvudsakligen av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – TF och YGL – som reglerar var och ens rätt att uttala sig utan att det allmänna (alltså kommuner, andra myndigheter etc) lägger sig i. TF och YGL reglerar alltså förhållandet mellan stat och privata aktörer, och inte mellan två privata aktörer (till exempel mellan en privat anställd och det privata företaget). Anledningen till att jag refererar till två grundlagar samtidigt är att TF, som tillkom över 200 år innan YGL, endast reglerar tryckfrihet, medan YGL tillkom för att komplettera upp skyddet med övriga uttryckssätt, för att göra grundlagsskyddet oberoende av i vilken medial form det framställs. Tillsammans kallas ofta de två grundlagarna för mediegrundlagarna.
Enligt 1 kap 1 § 3 st TF (som motsvaras av 1 kap 2 § YGL) har var och en rätt att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i media eller dylikt. Enligt 3 kap 4 § TF (och 2 kap 4 § YGL) får det allmänna inte heller eftersöka vem som lämnat ett visst meddelande för offentliggörande. Det allmänna måste alltså tolerera användandet av meddelarfriheten, och får varken ta reda på vem som utnyttjat sin meddelarfrihet eller vidta några åtgärder för att sanktionera användandet.
Jag skulle kunna säga att skyddet för meddelare är lika starkt oavsett om man är offentligt eller privat anställd, eftersom TF inte tar hänsyn till om en person är privat eller offentligt anställd. Det vore dock missledande såsom du ställt frågan. Eftersom offentliganställda har staten som arbetsgivare, gäller ju dessa rättigheter även i förhållande till arbetsgivaren. Det finns som huvudregel inga krav på privata aktörer att upprätthålla någon annans meddelarfrihet, eller något förbud för dem att efterforska vem som lämnat visst meddelande.
Det finns dock ett stort undantag, där privata företag både måste tolerera de anställdas meddelarfrihet och omfattas av förbudet mot efterforskning. Detta gäller företag som till någon del är offentligt finansierade, och som tillhör skolväsendet, bedriver hälso- och sjukvård eller tandvård, bedriver verksamhet enligt socialtjänstlagen, lagen om vård av missbrukare i vissa fall (ofta förkortad LVM), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (ofta förkortad LVU), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (ofta förkortad LSS) eller utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. I dessa fall är som sagt privata och offentligt anställdas skydd lika starka i förhållande till sina respektive arbetsgivare (2 och 4 § lagen om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter). I övrigt har offentligt anställda ett starkare skydd än privat anställda.
Med vänlig hälsning
