Kan man bli tvångsvårdad?
Lawline svarar
Hej och tack för du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten är att vård är frivillig, däremot finns det undantag till den utgångspunkten. Några av dessa finns i lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lag om vård av missbrukare (LVM) och smittskyddslagen.
Psykiatrisk tvångsvård
Det krävs särskilda förutsättningar för att någon ska tvingas till vård. I stycket nedan kommer jag förklara förutsättningarna enligt 3§ 1st LPT. Dessa förutsättningar måste vara uppfyllda för att tvångsvård enligt denna lagen ska bli uppfylld.
Om en person lider av allvarlig psykisk störning och om denne på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga behov i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård) eller behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård), 3§ 1st LPT.
Det ska även finnas grundad anledning att personen inte kan ges vård genom hans eller hennes samtycke, 3§ 2st LPT. Tvångsåtgärder ska användas som sista utväg och bara användas om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. De får inte användas i större omfattning än vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta eller, 2b§ LPT.
Dessutom ska tvångsåtgärder bara vara proportionerliga, det vill säga att åtgärderna står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Finns det mindre ingripande åtgärder ska de användas, 2a§ LPT.
För att någon ska kunna bli tvångsvårdad krävs ett särskilt läkarintyg som ska utfärdas, 4§ LPT. De första fyra veckorna kallas intagning och ska beslutas av chefsöverläkaren. Beslutet får inte fattas av den läkare som har utfärdat vårdintyget, 6b§ LPT. Om chefsöverläkaren anser att det krävs mer än fyra veckor så ska chefsöverläkaren före utgången av fyraveckorsperioden ansöka hos förvaltningsrätten om sådan vård, 7§ 1st LPT. I högst fyra månader kan man vara tvångsvårdad, 8§ 2st LPT.
Vård av missbrukare
Det krävs särskilda förutsättningar för att någon ska tvingas till vård på grund av sitt missbruk. Det kan ses lite som sista utvägen hjälp där socialtjänsten främst ska hjälpa till. Förutsättningarna är följande enligt 4§ LVM:
Tvångsvård skall beslutas om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk, 4§ 1st 1p LVM. Så det krävs att det har hållit på ett tag för att någon ska tvingas till vård.
Tvångsvården ska bara ske om vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt, 4§ 1st 2p LVM. Här kommer det då i uttryck att det ska vara sista utvägen. Först ska andra behandlingar tilltas.
Om någon till följd av sitt missbruk:
- utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
- löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
- kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. (4§ 1st 3p LVM)
Denna del av förutsättningarna handlar om att någon skadar sig själv allvarligt eller någon i sin närhet.
Det är förvaltningsrätten som beslutar detta, 5§ LVM. Här är inte läkaren då som bestämmer men kan ha en stor roll i beslutet om att ge någon tvångsvård. Däremot kan en läkare göra en anmälan till socialnämnden om denne bedömer att den vanliga vården inte räcker till, 6§ 2st LVM. Däremot vid utredning om tvångsvård så ska det, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta om läkarundersökning av missbrukaren samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange missbrukarens aktuella hälsotillstånd, 9§ LVM.
Smittskydd
Smittskyddslagen finns för att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar, 1:1 smittskyddslagen.
Om en person med fog kan misstänkas bära på en allmänfarlig sjukdom och motsätter sig undersökning för att ta reda på om personen är smittsam, får förvaltningsrätten på ansökan av smittskyddsläkaren besluta om tvångsundersökning. Beslut om sådan undersökning får meddelas endast om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas, 3:2 smittskyddslagen.
En person kan även isoleras på grund av allmänfarlig sjukdom. Om en person inte frivilligt underkastar sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller minska risken för spridning eller det finns grundad anledning anta att den enskilde inte följer de förhållningsregler som har beslutats, 5:1 1st smittskyddslagen. Det är förvaltningsrätten som beslutar om isolering men efter ansökan av smittskyddsläkaren, 5:2 smittskyddslagen. Den isoleringen får ske i högst tre månader, 5:5 smittskyddslagen.
Hoppas du har fått svar på din fråga och stort lycka till!
