Kan jag få det jag anser att är mitt, trots äktenskapsförord?
Skillsmässa efter ha levt tillsammans i 43 år. Han anser att allt är hans enskilda egendom enligt ett äktenskapsförord. Där står att all egendom som vardera av oss förvärvat eller därefter förvärvar, liksom avkastning därav, skall vara förvärvarens egendom, vari makar ej äger giftorätt. Skrivet 1993.
2 barn tillsammans, jag var hemma hos barnen tills skolåldern. Innan hade jag en boutique. Vi har tillsammans byggt upp flera företag där jag spelat en viktig roll. Fler fastigheter har stått i hans namn. Nuvarande väldigt exklusivt hus står på mark som han har ärvt av sina föräldrar. Nu står huset färdigt som han ensam bor i och jag står för 50% av lånet.
Har försökt i många år begärt att vi ska dela på tillgångarna men han har sagt nej. Känner mig orolig för framtiden och vill ha rättvisa. Vi har arbetat tillsammans sedan barnen började skolan och jag arbetar fortfarande kvar i företaget. Han anser att jag bara varit en anställd och har inte haft något mer att göra med företagen. Vad har jag för chanser till vad jag anser är mitt.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
När ett äktenskap upplöses ska makarnas egendom fördelas dem emellan genom bodelning (9 kap. 1 § Äktenskapsbalken, ÄktB). Bodelningen ska göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes (9 kap. 2 § ÄktB). I bodelningen ska makarnas giftorättsgods ingå (10 kap. 1 § ÄktB). En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom (7 kap. 1 § ÄktB). Enskild egendom är bland annat egendom som till följd av äktenskapsord är enskild (7 kap. 2 § ÄktB). Ett äktenskapsförord upprättas genom att makarna skriftligen bestämmer att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom. För att ett äktenskapsförord ska vara giltigt krävs att det är underskrivet av båda makarna och registreras hos Skatteverket (7 kap. 3 § ÄktB).
Under förutsättning att äktenskapsförordet er emellan upprättats skriftligen och registrerats är utgångspunkten att det är giltigt. Ett äktenskapsförord är ett avtal mellan makar varför grundtanken är att avtalet ska hållas. Om ett villkor i ett äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen (12 kap. 3 § första stycket ÄktB). Möjligheten till jämkning innebär att enskild egendom, i större eller mindre utsträckning, kan dras in i bodelningen och behandlas som giftorättsgods. Bestämmelsen är avsedd att användas för att ge den ekonomiskt svagare maken ett skydd mot att stå helt egendomslös efter ett kanske långvarigt äktenskap.
Mig veterligen har bestämmelsen om jämkning enligt 12 kap. 3 § första stycket ÄktB prövats av Högsta domstolen endast i ett mål. I målet hade makarnas äktenskap varat i elva år när de upprättade ett äktenskapsförord. Enligt äktenskapsförordet skulle all egendom, som de då ägde eller därefter förvärvade vara enskild. De hade två barn tillsammans. Förordet tillkom i samband med störningar i äktenskapet. Detta fortsatte sedan och hade varat cirka 23 år vid skilsmässan. Vid tiden för förordets tillkomst ägde mannen en fastighet (vars taxeringsvärde då uppgick till 45 000 kr), en gammal personbil, en högsjöbåt jämte motor, ett båthus på arrenderad mark och ospecificerade bankmedel. Hustrun ägde då vissa husgeråd, möbler, en filmkamera och en annan kamera, en kikare samt ospecificerade bankmedel. Året efter skilsmässan hade mannens fastighet ett värde om 570 000 kr. Hans enskilda egendom omfattade vidare bl.a. en båt, som han köpt för 145 000 kr, en husvagn samt en bil av äldre modell. Därtill hade han dock skulder om 250 000 kr. Hustrun ägde vid skilsmässan bohaget, som enligt henne hade ett värde omkring 10 000 kr, och obligationer till ett oklart värde om 3 000–20 000 kr. Hennes skulder uppgick till 3 000 kr. Mannen behöll en del av bohaget och betalade hustrun härför 6 000 kr enligt hennes uppgift och 10 000–12 000 kr enligt mannens egen utsaga. Under äktenskapet hade hustrun arbetat ett antal år, mest på deltid, samt studerat. Hennes inkomster hade därmed varit begränsade medan mannen enligt egen uppgift hade haft "tämligen stora inkomster". Mannen hade tagit initiativet till äktenskapsförordet och åberopade som motiv, att han ville försäkra sig om att inte hans fastighet skulle behöva säljas vid en eventuell framtida skilsmässa utan i stället kunna tillfalla barnen så småningom. Inför upprättandet av förordet gjorde makarna två besök hos advokat, där olika frågor i sammanhanget diskuterades. I samband med förordet upprättades också ett inbördes testamente. Tingsrätten ogillade hustruns talan om jämkning av det aktuella förordet. Domen fastställdes utan särskild motivering av såväl hovrätten som av HD. I sina domskäl konstaterade tingsrätten bl.a. att det inte kunde anses ha rått något påtagligt missförhållande mellan vad som blev mannens enskilda egendom och vad som tillföll hustrun. Fastigheten hade visserligen genomgått en betydande värdestegring men att denna utveckling "varit möjlig att förutse, för att inte säga närmast självklar". Därtill framhöll domstolen, att värdestegringen hade ett direkt samband med att mannen lagt ned pengar och eget arbete på om- och tillbyggnad av huset. Det antecknades också, att hustrun ingalunda kunde sägas vara utblottad vid skilsmässan (NJA 1993 s. 583).
Enligt litteraturen visar HD:s avgörande från 1993 att jämkningsbestämmelserna i 12 kap. 3 § första stycket ÄktB ska tillämpas restriktivt och att det inte är tillräckligt för jämkning av äktenskapsförord att det kommit att råda en påtaglig snedfördelning av makarnas egendom. Avgörande är istället huruvida äktenskapsförordet är oskäligt med beaktande av samtliga omständigheter. Grund för jämkning torde exempelvis kunna föreligga när ena parten fått till stånd ett äktenskapsförord genom aggressivt uppträdande, överraskningstaktik eller annat missbruk av förhandlingsläget.
Sammanfattningsvis finns det en möjlighet att jämka ett äktenskapsförord, innebärande att viss eller all av den enskilda egendomen ska ingå i bodelningen. Som synes enligt ovan ska bestämmelsen nyttjas restriktivt. I ditt fall har jag ingen närmre information, men sett utifrån den ringa praxis som finns och förarbetsuttalanden, torde möjligheten till framgång vara små. Det bästa är om du och din make kan komma överens om en annan fördelning än vad äktenskapsförordet stadgar, sådan överenskommelse är möjlig. Eventuellt kan ni komma fram till en sådan lösning om du tar hjälp av en jurist som hjälper dig förhandla med honom.
Då du beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa upp dig i ärendet imorgon, torsdagen den 17 oktober klockan 10.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. För det fall att du inte har möjlighet den föreslagna tiden är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi en annan tid! Du når mig för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
