FrågaSTRAFFRÄTTÖvrigt23/08/2019

Innebär en LVU-dom grundad på brottslighet hinder mot ett åtal?

Person X har LVU och är över 18 år men under 21. Han har berättat för soc att han har rånat folk m.m för att verka cool och få uppmärksamhet. Egentligen har han inte gjort det. Soc lägger fram de påstådda rånen som ett skäl till att han ska fortsätta ha LVU och han blir "dömd" till fortsatt LVU i förvaltningsrätten men ingen polisanmälan görs. När LVU släppts görs en polisanmälan ang det han berättat och nu finns risk att X kommer bli oskyldigt dömd.

Men hur funkar det då med lagen om att inte bli dubbelbestraffad? Kan man räkna LVU-domen i förvaltningsrätten som en bestraffning redan så att X inte kan bli dömd i domstol?

Lawline svarar

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Mina utgångspunkter

Såsom jag förstår din fråga, undrar du om en dom kring tvångsvård i ett mål grundad på lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga kan utgöra hinder för ett åtal rörande de omständigheter som lagts till grund för tvångsvården.

En LVU-dom innebär inte hinder för ett åtal kring de omständigheter som lagts till grund för tvångsvården

En grundläggande rättslig princip, är att ingen får utsättas för dubbelbestraffning. Denna princip kallas på latin för "ne bis in idem" (ungefär "icke två gånger i samma sak") och innebär exempelvis att om en person frikänts för ett brott genom en lagakraftvunnen dom, så kan denne inte åtalas på nytt för samma brott. I svensk rätt framgår detta av 30 kap 9 § rättegångsbalken.

Tvångsvård enligt LVU är emellertid inte ett straff i lagens mening (även om den enskilde som utsätts för tvångsvården naturligtvis kan uppleva det på det viset), utan är ett s.k administrativt frihetsberövande. När en förvaltningsdomstol tar ställning till om en ungdom skall beredas tvångsvård, så prövar den följdriktigt inte heller om ungdomen skall hållas straffrättsligt ansvarig för en viss gärning - det som prövas är istället förenklat huruvida ungdomen är i behov av tvångsvård för sin egen skull. I denna bedömning kan förvaltningsdomstolen beakta att den unge enligt egna uppgifter begår brott, men att detta beaktas innebär inte att frågan huruvida ungdomen begått en viss gärning eller skall straffas för denna avgjorts.

Domen kring tvångsvård enligt LVU, innebär följaktligen INTE hinder för att ett senare åtal för en viss konkret gärning. Det är med andra ord fullt möjligt att såväl åtala som straffa X, fastän brottsligheten han eventuellt då åtalas för tidigare "legat till grund" för tvångsvård.

Sammanfattning

Det är en grundläggande rättslig princip att ingen får utsättas för dubbelbestraffning (ne bis in idem). En dom om tvångsvård i ett LVU-mål är emellertid inte att betrakta som en bestraffning, och förvaltningsdomstolen prövar inte heller huruvida den unge skall hållas straffrättsligt ansvarig för en viss gärning. Detta innebär att en LVU-dom inte utgör hinder för ett efterföljande åtal. X kan följaktligen inte freda sig mot ett eventuellt åtal genom att hänvisa till den tidigare domen i LVU-målet.

Jag hoppas att du fick svar på din fråga, och om du har fler funderingar eller om jag missförstått dig, får du gärna återkomma.

Lyckönskningar och hälsningar,

Johannes NorrmanRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Straffrätt och Övrigt? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo