I hur stor mån får man försvara sig i Sverige?
Vad har har för rätt att försvara mitt "personliga område" i Sverige? Var under helgen ute och gick i stan (nykter) varpå min jämnåriga bekanta (18år) kommer fram och bokstavligen trycker upp sitt ansikte mot mitt och kallar mig diverse ord (inga hot mest svordomar och dylikt). Han är mycket berusad och fortsätter att spotta på mitt ansikte. Jag väljer att lämna platsen då han ej går att resonera med. Han följer då efter och trycker sig åter igen mot mitt ansikte och kropp 5m bort. Andra gången (efter återigen ha påpekat att han ska backa backa) tar jag stadigt tag i hans axlar och knuffar honom någon meter bakåt. Nu inser han allvaret och backar undan. Vilket var mitt mål med krafttaget. Men FRÅGAN lyder: Vilken grad av våld (kallas det så) får man ta till i denna och liknande situationer? Tror många andra yngre undrar samma sak då detta är en tämligen vanlig situation där yngre män trycker, greppar tag och verbalt misshandlar än ute på gator och utanför krogar. En lösning är INTE att hålla sig borta från dessa platser. Och om man tillkallar ordningsvakt eller polis kommer de skratta eller bli sura för att de har viktigare saker än att hjälpa två tillsynes aggressiva fulla ungdomar...
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Enskilda personers möjlighet att använda våld och liknande medel för att försvara sig mot brottsliga angrepp regleras i den så kallade nödvärnsrätten. Av brottsbalkens regler om nödvärn framgår det att en handling som någon begår i nödvärn endast är brottslig om den är uppenbart oförsvarlig med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt. Av samma regler framgår det att nödvärnsrätt föreligger bland annat mot påbörjade eller överhängande brottsliga angrepp på person eller egendom (24 kap. 1 § BrB).
Nödvärnsrätten i praktiken
Vad innebär då dessa regler i det fall som du beskrivit? Först och främst måste vi fråga oss om 18-åringens beteende utgjorde ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp. Att trycka sin kropp mot någon annan och att spotta på någon är exempel på sådana hänsynslösa beteenden som omfattas av brottet ofredande (4 kap. 7 § BrB). Enligt min bedömning var alltså 18-åringens beteende ett påbörjat brottsligt angrepp mot dig, vilket innebar att du hade nödvärnsrätt.
Hur mycket våld får man då använda i nödvärn? Man gör alltid en helhetsbedömning i varje fall, så det är en svår fråga att svara på generellt. Våldet får dock som sagt inte vara uppenbart oförsvarligt och det är därför en god idé att undvika att använda mer våld än vad som är nödvändigt för att avvärja angreppet. I ditt fall försvarade du dig genom att knuffa undan 18-åringen. En knuff är normalt sett straffbar som ofredande, alternativt som ringa misshandel om knuffen orsakar smärta eller skada. Du har alltså bemött angreppet med våld som straffrättsligt är ungefär lika allvarligt som 18-åringens angrepp mot dig. Min bedömning är att det med största sannolikhet inte var uppenbart oförsvarligt av dig att knuffa 18-åringen eftersom det stod i proportion till 18-åringens angrepp mot dig. Du har därför troligtvis hållit dig inom ramarna för vad som är tillåtet enligt nödvärnsrätten.
Det är som sagt svårt att ge generella direktiv rörande hur mycket våld man får använda, men lagtexten ger viss ledning i att handlingen inte får vara uppenbart oförsvarlig med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt.
Angreppets beskaffenhet
Ju grövre det brottsliga angreppet är, desto mer våld får man tillgripa i nödvärn. I ditt fall hade det troligen varit uppenbart oförsvarligt att tilldela 18-åringen knytnävsslag och sparkar för att avvärja angreppet, men det kunde ha varit tillåtet om hans angrepp hade varit våldsammare.
Det angripnas betydelse
Ju mer som står på spel, desto mer våld får man tillgripa. Om någons liv står på spel kan det till och med vara tillåtet att använda dödligt våld i försvar.
Omständigheterna i övrigt
Övriga omständigheter som kan spela roll är bland annat styrkeförhållandet mellan parterna. En liten, sjuk eller fysiskt svag person kan behöva tillgripa grövre våld för att avvärja ett angrepp än vad en erfaren kampsportare skulle behöva. Om angriparen är berusad eller drogpåverkad kan det också krävas grövre våld än annars. Även den angripnes flyktmöjligheter kan spela roll, särskilt om våldet som tillgreps i nödvärn var grovt. Det har hänt att personer som har försvarat sig med kniv eller skjutvapen har blivit dömda eftersom de hade kunnat fly från platsen istället.
Excessregeln – en säkerhetsventil
Slutligen finns det en undantagsregel som stadgar att den som har tillgripit mer våld än vad som är tillåtet enligt nödvärnsrätten ändå ska gå fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde besinna sig (24 kap. 6 § BrB). Det kallas nödvärnsexcess. Denna bestämmelse är menad att fungera som en säkerhetsventil eftersom det kan vara svårt att i stridens hetta göra en rationell övervägning av alla medel som står till buds.
De omständigheter man beaktar när man bedömer nödvärnsexcess i ett fall är framför allt farans art och den tid som stått till förfogande för övervägande. Det kan vara aktuellt att tillämpa excessregeln exempelvis om angriparna var i numerärt överläge, om den angripne var nyvaken eller om den angripne annars var i ett sådant psykiskt tillstånd att han eller hon inte förmådde att begränsa sin våldsanvändning.
Sammanfattning
Kort sammanfattat får man alltså värja sig mot brottsliga angrepp i den mån det våld man tillämpar inte är uppenbart oförsvarligt. Även uppenbart oförsvarligt våld kan dock vara straffritt om omständigheterna var sådana att man svårligen kunde besinna sig.
Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp och att du har fått en viss insikt i hur nödvärnsrätten fungerar.
Med vänlig hälsning,
