Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Lagar kan vara dispositiva eller indispositiva, det vill säga tvingande. Dispositiva lagar kan man avtala bort och alltså inte följas, medan indispositiva lagar inte kan avtalas bort, utan måste följas.
Ett bra exempel på ett rättsområde som innehåller både dispositiva och indispositiva lagar är köprätten. I Köplagen, där det rör sig om två jämbördiga parter, har lagstiftaren valt att göra lagen dispositiv. Att Köplagen är dispositiv framgår av 3§ Köplagen. Jag kopierar in 3§ Köplagen så att du kan se hur det ser ut när en lag är dispositiv.
3§ Köplagen: Lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna.
I Konsumentköplagen, däremot, är parterna inte jämbördiga och lagstiftaren har därför valt att göra lagen tvingande, indispositiv, till konsumentens fördel. Det innebär att man inte får avtala om villkor som är sämre för konsumenten än de villkor som finns i Konsumentköplagen. Att Konsumentköplagen är indispositiv framgår av 3§ Konsumentköplagen. Jag kopierar in 3§ Konsumentköplagen, så att du kan se hur det ser ut när en lag är indispositiv.
3§ Konsumentköplagen: Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.
Som svar på din fråga, gäller alltså att man måste gå in i varje lagstiftning för att undersöka om den är tvingande eller dispositiv. Ett tips är att titta i de första paragraferna - det brukar ofta stå där. Framgår det att man får avtala bort villkoren i lagstiftningen är den dispositiv, står det att man inte får avtala bort villkoren i lagstiftningen är den tvingande.
Jag hoppas du fick svar på dina frågor!
Med vänlig hälsning,
