Hur beaktar domstolen den tilltalades psykiska mående i ärenden som rör grov kvinnofridskränkning

FRÅGA
Hej! Jag har en fråga om grov kvinnofridskränkning!Om en person är misstänkt för grov kvinnofridskränkning och målsägande har fler bevis än den åtalade. Men den åtalade har mått sämre, försökt ta sitt liv, har varit inne på psyk, inte kunnat starta nya relationer med personer för den åtalde är så kränkt och skadad psykiskt från den relationen. Medan målsägande inte mår dåligt efter relationen, har rätten någon som helst sympati för den åtalde eller dom går bara på bevisningen och inte verkligheten?
SVAR

Hej! Tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga!

Jag tolkar din fråga som att du vill veta huruvida en domstol i en rättegång angående grov kvinnofridskränkning beaktar det faktum att den tilltalade mår dåligt psykiskt, har försökt ta sitt liv och suttit inne på någon slags behandlingshem. Jag kommer i mitt svar utgå från att det finns såpass mycket bevisning som ligger den tilltalade till last att det blir en fällande dom.

Vad säger lagen?

Till att börja med kan sägas att det inte är domstolens uppgift att "visa sympati" för varken den tilltalade eller målsäganden. Domstolens uppgift är att utifrån det underlag som presenteras under rättegången döma utefter det som kan anses bevisat och i enlighet med den lag som gäller. Det handlar alltså inte heller i strikt mening om hur verkligheten ser ut, utan vad som bevisats eller inte bevisats.

Grov kvinnofridskränkning

Frågor som rör brott och straff regleras i huvudsak i brottsbalken (BrB) I svensk rätt är det möjligt även för personer som är psykiskt sjuka att begå brott, den omständighet att de har psykiska problem är alltså i sig inget hinder mot att gärningar som de utför bedöms som brott. Psykiska problem kan dock beaktas när domstolen ska bestämma påföljd för ett brott (dvs vilket straff som ska bli aktuellt).

Grov kvinnofridskränkning regleras i BrB fjärde kapitel 4a § 2 st. Det som krävs för att kunna döma någon till grov kvinnofridskränkning är att han begått minst två brott mot en viss närstående (i detta fall av en man mot en kvinna som han bor eller har bott med i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden). Brotten måste samtidigt komma under domstolens bedömning. Gärningarna ska också ha varit ägnade att allvarligt skada brottsoffrets självkänsla. Det krävs inte att offrets självkänsla faktiskt kränkts, utan det räcker med att det förelåg en risk för att gärningarna skulle kunna kränka självkänslan. Man gör alltså en helhetsbedömning utifrån de åtalade brotten och eventuella tidigare brott som den tilltalade dömts för som riktats mot samma person.

Om dessa krav är uppfyllda och åklagaren lyckas styrka uppsåt ska den tilltalade dömas för grov kvinnofridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst åtta år.

Påföljd

Om det står klart att det tilltalade gjort sig skyldig till brott ska domstolen döma den skyldige till en påföljd. Detta görs i enlighet med ett komplicerat förfarande som utgår från BrB 29, 30 kap. Mycket förenklat kan sägas att domstolen först tar fram ett straffmätningsvärde som speglar hur klandervärd den konkreta gärningen är (29:1 BrB), därefter väljs en påföljd utifrån detta straffmätningsvärde.

När domstolen bestämmer vad straffmätningsvärdet är finns det utrymme för att beakta bland annat gärningsmannens psykiska välmående som en förmildrande omständighet. Detta framgår av 29:3 2p BrB. Det ska dock röra sig om en allvarlig psykisk störning som påverkat den tilltalades förmåga att inse vad han eller hon gjorde eller tog ifrån honom eller henne förmågan att kontrollera sig själv. Det finns även i 29:5 BrB en möjlighet att beakta andra omständigheter som talar för ett lägre straff.

När domstolen bestämmer påföljden ska de beakta 30:6 BrB som slår fast att en person som lider av en allvarlig psykisk störning bör dömas till en annan påföljd än fängelse. Om den tilltalade saknat förmåga att förstå innebörden av sitt handlande eller inte kunde kontrollera sig till följd av den psykiska störningen får han eller hon inte dömas till fängelse. Det bör nämnas att domstolen när den anser att en persons psykiska tillstånd bör undersökas begär att få detta särskilt utrett av experter.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att den tilltalades psykiska tillstånd kan komma att beaktas av en domstol vid straffmätningen och påföljdsvalet om den tilltalade skulle dömas för grov kvinnofridskränkning.

Jag hoppas att du med detta fått svar på din fråga! Om du skulle ha några ytterligare funderingar är du varmt välkommen att återkomma med dessa.

Med vänlig hälsning,

Claudio van der Touw
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Brott mot frihet och frid, 4 kap. BrB (1025)
2020-09-30 Är det tillåtet att spela in videosamtal i smyg?
2020-09-30 Olaga hot och olaga förföljelse
2020-09-29 Får personal kroppsvisitera mig utan mitt medgivande?
2020-09-28 Får jag spela in ett samtal utan att den andre personen vet om det?

Alla besvarade frågor (84688)