Har polisen gjort rätt när de kroppsvisiterade en femtonåring och sökte igenom hans elevskåp?

Question

Hej!

Två poliser besöker en högstadieskola, går förbi flera elever och får syn på en kille. De börjar genast dra i honom, visitera honom och fråga om han går på droger. Allt detta framför alla klasskamrater. De kollar också igenom hans skåp. De säger att de sett honom på stan med äldre där han då skulle ha hållit på med droger. Den här pojken är 15 år, nyligen inflyttad sedan ca två veckor till vår stan som är liten (10000 inv) och då han bott hos mig under denna tid vet jag med 100 procents säkerhet att han inte varit på stan. Vi bor dessutom en bit bort. De säger att de kan se att han tar droger. Undrar om han gömmer droger hemma. De tar också in honom i ett rum och fortsätter att söka igenom skor och mössa. De kontaktar ingen vårdnadshavare utan jag (som jobbar på skolan) får via elever veta vad som hänt.

Jag kan tillägga att polisen inte hittar något, varken i skåpet eller på pojken.

Jag känner direkt att så här får det väl inte gå till? Polisen har utsatt den här killen för en oerhörd kränkning. Kan man anmäla polisen för tjänstefel?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Eftersom din fråga rör polisens förutsättningar att använda sig av de straffprocessuella tvångsmedlena husrannsakan och kroppsvisitation, kommer rättegångsbalken (1942:740) (RB) och polislagen (1984:387) att vara aktuella lagar.

Förutsättningar för kroppsvisitation och husrannsakan:

Kroppsvisitation betyder att en undersökning görs av kläder eller annat som någon bär på sig samt av paket, väskor och andra föremål som någon har med sig. Detta framgår av RB 28 kap. 11 § tredje stycket. Enligt regeringsformen 2 kap. 6 § är individer skyddade mot påtvingade kroppsliga ingrepp såsom kroppsvisitation. Denna rättighet får dock begränsas ifall det finns lagstöd. Det finns i så fall fem förutsättningar enligt RB 28 kap. 11 § fösta stycket som behöver uppfyllas för att polisen ska kunna använda sig av detta tvångsmedel.

1.Det måste finnas en anledning att anta att ett brott har begåtts 2.Det ska röra sig om ett brott där fängelse kan följa 3.Personen ska vara skäligen misstänkt för brottet 4.Kroppsvisitationen ska göras utifrån något av följande ändamål; för att söka efter föremål som kan tas i beslag/förvar, för att hitta omständigheter som kan vara av betydelse för brottsutredningen eller för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet 5.Kroppsvisitationen ska uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som blir utsatt för tvångsmedlet, RB 28 kap. 13 § och 28 kap. 3 a §.

Husrannsakan får enligt RB 28 kap. 1 § göras i ett slutet förvaringsställe om samma krav har uppfyllts. Med slutet förvaringsställe menas exempelvis ett förvaringsskåp.

Justitieombudsmannen har diskuterat i flera ärenden (som endast är vägledande) ifall en genomsökning av ett elevskåp utgör en husrannsakan. Ärendena har dock handlat om rektorer som öppnat elevskåp utan tillåtelse istället för polisen. I vissa av fallen har inte elevskåpet ansetts vara ett slutet förvaringsställe pga. att rektorn haft tillträde till skåpet med en nyckel, samt beroende på vilka regler skolan ställt upp om elevskåpen. Ifall polisen skulle öppna ett skåp utan elevens tillåtelse bör det utgöra en husrannsakan, eftersom polisen inte har tillträde till skåpet på samma sätt som skolan kan ha. Jag kommer därför att utgå från att det varit en husrannsakan att polisen öppnat hans skåp.

Anledning att anta att ett brott har begåtts där fängelse kan följa:

Jag förstår det som att polisen gör dessa handlingar för att de vill veta ifall han haft på sig droger, vilket skulle utgöra ett narkotikabrott (innehav). Att det finns en anledning att anta att ett brott har begåtts innebär enligt Justitieombudsmannen i JO 1953 s. 105 att misstankarna ska avse något som objektivt sett kan vara ett brott. Det krävs inte att en gärningsman utpekas och detaljerna behöver inte vara kända, vilket framgår av lagmotiven till rättegångsbalken (prop. 1994/95:23 s. 76). För denna förutsättning krävs det alltså inte mycket. Fängelse kan följa av narkotikabrott oavsett om brottet är ringa eller av normalgraden.

Polisens grunder för kroppsvisiteringen bör inte utgöra tillräckliga skäl för skälig misstanke:

Att någon är skäligen misstänkt för ett brott innebär att personen är mer sannolikt skyldig än oskyldig till ett brott. För att någon ska ha denna misstankegrad krävs det att det finns konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte begått brottet (SOU 1995:47 s. 158 f.). En personlig åsikt är inte tillräckligt för att någon ska vara skäligen misstänkt.

Justitieombudsmannen menade i JO 1993/94 s. 101 att ett beslut om kroppsvisitation aldrig kan grundas endast på allmänna kunskaper om att någon är känd i narkotikasammanhang, tidigare brottslighet eller en viss persons livsföring. Inte heller ansågs det tillräckligt ifall polisen vetat om att en person med sådan bakgrund är i sällskap med någon som är känd i narkotikasammanhang eller om en person påträffats i anslutning till ett ställe där sådana personer brukar befinna sig. Det behöver alltså finnas någon extra omständighet som visar att personen gjort sig skyldig till ett brott. Justitieombudsmannen har också sagt att ifall en person beter sig underligt, uppträder nervöst eller undviker kontakt med polisen i sig inte kan anses ge grund för skälig misstanke (JO 2009/10 s. 72).

I ditt fall baserar polisen sin misstanke som jag förstått det att de kunnat "se att han tagit droger", samt att de ska ha sett honom på stan tillsammans med en annan person där de tagit droger. Oavsett om påståendet att han befunnit sig på stan skulle vara sant är inte det tillräckliga skäl för skälig misstanke, vilket innebär att beslutet att kroppsvisitera honom är lagstridigt. Sedan är det också möjligt att argumentera kring polisens ändamål med undersökningen – ifall det var för att söka efter droger som kan tas i beslag eller i syfte att upptäcka nya brott. Det är nämligen inte tillåtet att fatta beslut om tvångsmedel i syfte att upptäcka nya brott eller att förebygga brott.

Vem får besluta om kroppsvisitering och husrannsakan?

Eftersom jag inte vet särskilt mycket om omständigheterna kring poliserna och deras arbete innan händelsen kommer jag kort att nämna deras befogenheter.

Enligt RB 28 kap. 4 § får husrannsakan meddelas av förundersökningsledare, domstolen eller åklagaren, men RB 28 kap. 5 § tillägger att en polisman också får göra detta ifall det föreligger "fara i dröjsmål". Fara i dröjsmål innebär att omständigheterna är sådana att syftet med åtgärden skulle gå förlorad ifall åtgärden inte genomförs direkt. Finns det tid att kontakta en behörig beslutsfattare eller möjlighet att skjuta upp åtgärden är det inte fara i dröjsmål. Samma regler gäller för kroppsvisitering, RB 28 kap. 13 §.

19 § polislagen beskriver att en polisman får kroppsvisitera en person ifall polisen genom ett lagligt beslut omhändertagit eller avlägsnat personen. Kroppsvisiteringen får ske i anslutning till avlägsnandet/omhändertagandet i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa identiteten eller av säkerhetsskäl kunna ta hand om vapen eller andra farliga föremål. I paragrafen nämns även ifall polisen behöver söka efter vapen eller andra farliga föremål som kan användas vid brott mot liv eller hälsa (t.ex. misshandel)

Du kan anmäla händelsen till Justitieombudsmannen:

Som enskild är det möjligt att anmäla händelsen till Justitieombudsmannen ifall du anser att polisen brutit mot lagen och alltså agerat på ett felaktigt sätt. Justieombudsmannen prövar ifall polisen gjort rätt och ifall de kommer fram till att beslutet var lagstridigt får polismyndigheten kritik. En sådan anmälan kan du göra här.

Hoppas att detta gav dig vägledning!

Med vänlig hälsning,