Har mitt ex gjort sig skyldig till bedrägeri genom att ljuga i samtal med kommunen gällande boendefrågor kopplade till vårt barn?

Question

Jag och mitt ex satt i samtal hos familjerätten och skulle ta hjälp för att dela upp boendet för gemensamt barn. För att allt skulle bli så bra som möjlighet (för att detgemensama barnet skulle ha bästa möjlighet att träffa sina kusiner och familj på min sida) krävdes det att mitt ex bytte arbetshelg.

Hon framför under våra samarbetsamtal att hon inte får byta arbetshelg pga sin chef jag har arbetat hos samma arbetsgivare 12 år och aldrig varit ett problem. Hon använder sin "chef" som är en myndighetschef. Under 1,5 år har jag väckt frågan 2-3 ggr och senats nu så ber jag henne om att be om ett skriftligt beslut, vilket hon borde ha rätt till (förvaltningslagen). Men hävdar då i samtal att chefen nekar henne till det och att han inte vill intyga detta.

Det har nu framkommit att chefen aldrig nekat henne eller haft frågan på tal.

Är det brottsligt att använda sin chef (myndighetschef) falskt för att lura mig och familjerättens samarbetsledare?

är det inte en form av bedrägeri?

MVH
Fredric

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,

UTREDNING

Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB).

Det kan redan nu sägas att förvaltningslagen (FL) inte blir tillämplig i den nu uppkomna situationen, vilket följer av 1 § FL vari sägs, i bestämmelsens första stycke, att denna lag (dvs. förvaltningslagen) gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna. Interna spörsmål kopplade till en myndighets personal är inte förvaltningsrättsliga utan arbetsrättsliga och regleras därför genom den civilrättsliga lagstiftning som finns på arbetsrättens område och även och inte sällan via olika kollektivavtalsbestämmelser.

Bedrägeri - Vad gäller?

Enligt 1 kap. 2 § 1 st. BrB gäller att en gärning ska, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen (avsiktligen). Det måste alltså röra sig om ett medvetet handlande från gärningspersonens sida i syfte att uttryckligen begå brott och i det här fallet utöva bedrägeri mot just dig. Detta innebär i klartext att denne måste befunnit sig i ett medvetet tillstånd. Dock utesluter inte handlingar i överilning eller i affekt att uppsåt kan föreligga, men reflexmässiga sådana betraktas i regel aldrig som uppsåtliga. Uppsåtet ska täcka samtliga rekvisit, alltså uppfylla samtliga krav, i det aktuella straffbudet och i det här fallet i bestämmelsen som reglerar brottet bedrägeri, se 9 kap. 1 § 1 st. BrB (se nedan). I praktiken betyder ovanstående att gärningspersonen behöver ha förstått (åtminstone haft s.k. likgiltighetsuppsåt till) att dennes handlande motsvarade brottsbeskrivningen och närmare bestämt lagtexten gällande bedrägeri. Utan att det ska bli alltför många teknikaliteter kan i vart fall och så här långt sägas att det inte verkar finnas omständigheter som med styrka talar för att gärningspersonen (ditt ex) inte skulle ha varit medveten om sitt eget agerande. Samtidigt verkar det inte ha funnits något uppsåt att begå brottet bedrägeri, vilket kommer att framgå

I 9 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att den som medelst (genom) vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, döms för bedrägeri till fängelse i högst två år. I förevarande fall krävs att ditt ex genom ett vilseledande förmått dig att utföra en för dig skadegörande handling som resulterade i en konstaterbar vinning för henne. Det sista ledet syftar på att gärningspersonens handlande ska ha lett till en disposition, vilken i sin tur innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring till densamma. Det första rekvisitet som tar sikte på vilseledandet kan allmänt likställas med ett förmedlande av en oriktig uppfattning (vilket i och för sig är fallet här). Det räcker dock inte med en muntlig eller skriftlig uttalad lögn eftersom motparten inte alltid behöver påverkas av detta. Motsatsvis kan då sägas att det är tänkbart att någon kan bli vilseledd av gärningspersonen utan att denne uttalar en bokstavlig osanning. Avgörande är om brottsoffret verkligen har blivit lurad (subjektiv bedömning) och detta oaktat om motparten eventuellt objektivt sett skulle framstå som ovanligt lättlurad.

Av lagtexten följer som sagt att det för brottet bedrägeri krävs skada för den ena parten (dig) och vinning för den andra (ditt ex), vilket som tidigare påpekats förutsätter en förmögenhetsöverföring, något som det inte är fråga om i det här fallet varför min slutliga bedömning blir att ditt ex inte har gjort sig skyldig till bedrägeri.

Avslutande ord och ytterligare rådgivning

Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på [e-mail] och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.

Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning (som denna) och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.

Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.

Vänligen,