Har man rätt till skadestånd efter att man har blivit påkörd vid ett övergångsställe i en korsning?
Min hustru blev påkörd av en bilist i en korsning då hon cyklade. En 4-vägskorsning, hö-regeln gäller, med tre obev. övergångsställen. Hon skulle cykla rakt fram . Bilen kommer från motsatt håll o svänger vänster. Föraren genar genom korsningen (det var vad hon uppfattade innan det small) och brakar in i cyklisten, utan att lämna företräde ,med bra fart, en slutsats man kan dra av skadorna. Brutet nyckelben, fraktur på bröstben och en ryggkota samt kotkompression. Flera månader rehab, går med 3-punktskorsett och behöver mkt hjälp. Smärtstillande tablett dygnet runt. Till polisen sa föraren" jag såg ingenting, var helt bländad av solen". Att fortsätta in helt förblindad och svänga vä är otroligt hänsynslöst, brist på omdöme och ett medvetet risktagande . Det är allvarligt att man är så oaktsam och likgiltig inför andras liv och hälsa. Det är uppenbart vårdslöst och kunde kostat cyklisten livet. Polisen meddelar att endast ordn.bot utfärdas. Det är att komma billigt undan för så allvarlig förseelse.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid din behandling är skadeståndslagen (SkL). Din ärendebeskrivning saknar en uttrycklig fråga, men jag misstänker att du, mot bakgrund av det inträffade, undrar om din hustru är berättigad till något skadestånd. Min uppfattning är också att detta sannolikt bör angripas på civilrättslig grund. Och följande kan anföras.
Allmänt Vad gäller?
I 2 kap. 1 § SkL sägs att den som uppsåtligen (avsiktligen) eller av vårdslöshet (oaktsamhet) vållar personskada eller sakskada ska ersätta skadan. Men mer än så går inte att utläsa av lagtexten varför praxis och doktrin (den rättsvetenskapliga litteraturen) inte sällan behöver konsulteras för att kunna avgöra om skadeståndsskyldighet föreligger, dvs. för att kunna utröna vilka hänsyn som brukar tas inom ramen för den skadeståndsrättsliga bedömningen. För att bilisten på s.k. utomkontraktuell grund ska bli skyldig att utge skadestånd krävs först och främst ett orsakssamband. Skadan ska också ha utgjort en naturlig följd av handlingen eller den uppvisade passiviteten, t.ex. uteblivna förebyggande åtgärder, vilket motsvarar det s.k. adekvanskravet, något som också måste vara uppfyllt (se utförligare beskrivning nedan).
Härnäst följer ett skadeståndsrättsligt skolboksexempel som förhoppningsvis kommer att bidra till ökad förståelse för hur och i vilka situationer en fysisk person, exempelvis en bilist, kan ådra sig ett skadeståndsansvar. En grundläggande förutsättning är, föga förvånande, en konstaterbar skada (den delen är naturligtvis otvetydig i det här fallet). Skadeståndsansvar kräver i mångt och mycket en aktiv handling, vilket innebär att passivitet i grunden inte utlöser någon skadeståndsskyldighet. Däremot kan eget förgående vållande stundtals leda till en plikt att handla varför den som underlåter att agera när en skada är på väg att inträffa på grund av en tidigare utförd handling, som är direkt orsak till uppkomsten av den fara som håller på att förverkligas, kan bli skadeståndsskyldig. Vidare ska det tilläggas att det för skadeståndsansvar krävs att skadevållaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat den relevanta följden, vilket redan följer av lagtexten (se ovan).
Förutom uppsåt eller oaktsamhet krävs också adekvat kausalitet (kausalitet = orsakssamband), vilket resulterar i två separata bedömningar. Kausaliteten innebär att det måste föreligga ett orsakssamband mellan handlingen (eller den eventuella passiviteten) och den skada för vilken den skadelidande kräver ersättning. Annorlunda uttryckt: Skadan måste utgöra en följd av den ifrågavarande handlingen. Kravet på adekvans tar sikte på själva orsaksförhållandet mellan skadevållarens handling och den uppkomna skadan och betyder att ansvar endast kan bli aktuellt om skadan var någorlunda påräknelig, förutsägbar och/eller typisk (naturlig) i förhållande till handlingen. För att konkretisera detta kan följande ganska banala exempel anges. Den (X) som tillfogar en annan person (Y) kroppsskador för vilka denne sedan tvingas vårdas på sjukhus för undgår förmodligen ersättningsansvar i händelse av den skadelidande Y:s död om dennes frånfälle sker till följd av en brand på sjukhuset och inte på grund av de uppkomna kroppsskadorna. Kausaliteten i det här exemplet är förvisso odiskutabel. Om X inte hade misshandlat Y hade Y inte hamnat på det sjukhus som sedan kom att drabbas av en eldsvåda. Men det går knappast att argumentera för att orsaken till dödsfallet utgjorde en naturlig följd av den förövade misshandeln. Följden (resultatet) var med andra ord inte påräknelig för skadevållaren (gärningsmannen) vid tidpunkten för den skadegörande handlingen (misshandeln). Ett annat sätt att med skadeståndsrättslig terminologi uttrycka detta är att säga att det inte låg i farans riktning att misshandeln skulle komma att leda till den skadelidandes död som ett direkt resultat av en sjukhusbrand. Adekvanskravet är således inte uppfyllt i det här fallet varför den skadelidande (eller rättare sagt de efterlevande) sannolikt blir helt utan ersättning för det fall erforderligt försäkringsskydd saknas.
Bedömningen i förevarande fall - Vad gäller?
Det verkar inte röra sig om något uppsåtligt handlande, men mycket tyder på att bilisten ändå har varit vårdslös. Utifrån din ärendebeskrivning och med tanke på den information som finns tillgänglig i skrivande stund finns flertalet omständigheter som, i vart fall såvitt jag kan bedöma, med styrka talar för att din hustru bör vara berättigad till ett skadestånd. Och ersättningen ska naturligtvis den aktuella bilisten stå för. Den bristande sikten och det faktumet att det dessutom var fråga om både en korsning och ett övergångsställe gjorde sammantaget att väsentlig försiktighet var påkallad. Detta verkar bilisten genom den höga farten inte ha levt upp till och dennes agerande borde (objektiv bedömning) ha fått honom eller henne att förstå att det kunde ”ligga i farans riktning”, dvs. att det förelåg en överhängande risk (för), att allvarliga personskador skulle kunnat uppstå som ett direkt resultat av dennes sätt att framföra fordonet. Existensen av övergångsställen utgör enligt min mening att viss försiktighet alltid är påkallad. Kravet på adekvat kausalitet borde således vara uppfyllt.
Det kan inte heller argumenteras för att din hustru har varit medvållande och att ett eventuellt skadestånd därmed och på den grunden skulle riskera att bli jämkat. Enligt den s.k. förtroendegrundsatsen (vilken egentligen är en princip som brukar aktualiseras på straffrättens område) hade din hustru goda skäl att utgå ifrån ett rationellt agerande från övriga i trafiken eftersom det vara fråga om både en korsning och ett övergångsställe. Förtroendegrundsatsen innebär att det vid bedömningen av om en gärning innefattar ett sådant risktagande att den ska betraktas som oaktsam (vårdslös) måste hänsyn också tas till att det ofta är rimligt att utgå ifrån att omgivningen, dvs. andra människor, handlar någorlunda rationellt, exempelvis genom att inte köra för fort när så är önskvärt.
Vad är ersättningsgillt vid uppkomsten av personskador?
I 5 kap. 1 § 1 st. SkL sägs att skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för 1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära, 2. inkomstförlust, 3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan.
I bestämmelsens andra stycke uttalas att ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han eller hon icke hade skadats, och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som han eller hon kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller henne med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.
Och av tredje stycket följer slutligen att med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet. Med inkomst likställs även värdet av hushållsarbete i hemmet.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig i de kommande samtalen med din hustrus motpart, dvs. skadevållaren (bilisten), föra hennes talan och agera ombud och/eller upprätta all nödvändig dokumentation, exempelvis ett formellt kravbrev adresserat till bilisten. Om så önskas, låt mig bara få veta genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
