Har jag blivit utsatt för ärekränkningsbrott på arbetsplatsen, och vad kan jag göra?
Hej! Jag har blivit utsatt under 1,5 år ärekränkning, förolämpning och nu också förtal av min medarbetare och också av min f.d. chef. Jag har försökt fortsätta arbeta ett metodisk sätt och överleva påhopp, förföljelse med ord och annat sätt. Ständig hackande, ifrågasättande, ärekränkande, baktalande till chefen, motarbetande sätt varje dag. Jag har sökt stöd av kommunal, hos min chef men ingenting har hjälpt. Mina vittnesmål är mina dag gäster på en dagverksamhet. Och trots allt har det eskalerat nu också till förtal om mitt arbetssätt, fel fakta, hantering av pengar, helt utan grund. Mina enda vittnen säger att de ser att jag blir kränkt, påhoppad, mobbad. Första gången i mitt arbetsliv, jag som alltid varit stark, rättvis, snäll. Det handlar om en misstänkt sjuk person som vill skada mig, göra mig galen, förminska mig och förstöra mina sista arbetsår före pension. Jag älskar mitt jobb, har inte fått respons av arbetsgivare som enligt min bedömning vet ej hur den situationen ska hanteras. En säregen och komplicerad arbetsmiljö problematik med grova kommunikationssvårigheter. Arbetsgivaren diskriminerar mig genom att lägga oss i samma fack. Detta är orättvist och åldersdiskriminering. Mina utbildningar, kunskap, kvalitet och egenskaper förlöjligas helt olagligt. Mina tidigare arbetskamrater, föreningsmedlemmar och vänner säger att jag ska kontakta en jurist. Jag nu har blivit varnad att det kan bli uppsägning. Jag behöver hjälp. Jag har blivit utsatt för förtal.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Jag tolkar det som att du under en tid har blivit utsatt för uttalanden och särbehandling på din arbetsplats, och du undrar om detta beteende kan vara brottsligt.
Inledningsvis vill jag såklart beklaga hur du blivit behandlad. Jag kommer först gå igenom lite förutsättningar för att det du beskriver skulle kunna bedömas som brottsligt, och sedan arbetsrättsliga förutsättningar för att hantera situationen.
Kan det du beskrivit vara brottsligt?
Först vill jag betona att i Sverige råden en stark rätt till yttrandefrihet, vilket innebär att var och en har rätt att yttra sig fritt i tal, skrift eller på annat sätt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1§ 1p. regeringsformen). Dock finns det en gräns för när yttrandefriheten inkräktar på andra människors rättigheter, då yttrandefriheten inte får övergå till att skada eller kränka andra i viss utsträckning. Brotten förtal och förolämpning är undantag från yttrandefriheten, och ska redan i egenskap av undantag tillämpas just undantagsvis. Jag vill också betona att dessa brott är förhållandevis ovanligt i rättspraxis, och därmed finns inte särskilt mycket vägledning. Men jag ska försöka gå igenom dessa brott och vad som krävs för att dömas för dessa.
Brottet förtal
Den om utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller på annat sätt lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, kan göra sig skyldig till brottet förtal (5 kap. 1§ 1st brottsbalken).
För det första, måste en alltså utpeka någon annan. Det krävs alltså att det av de kränkande uppgifterna måste kunna framgå att det är dig som uppgifterna avser.
För det andra, måste det vara en uppgift av viss karaktär, alltså en anklagelse om brottslighet, klandervärdhet eller annars ägnad att utsätta den utpekade för annans missaktning. Det är här det blir lite vanskligt för mig att göra en säker bedömning om omtalandena har varit av förtalskaraktär, eftersom din fråga inte innehåller konkreta uppgifter om vad som exakt har sagts om dig.
Det är här utan betydelse om uppgiften är sann eller inte, och bedömningen görs mot om en sådan uppgift typiskt sett är ägnad att utsätta den utpekade för annans missaktning. Bedömningen ska också göras utifrån den utpekades utgångspunkt och utifrån den sociala kontext som denne förekommer i. I vissa delar av din fråga, exempelvis där du utpekas som eventuellt brottslig angående hantering av pengar på arbetsplatsen eller liknande, kan detta anses vara förtalsenliga uppgifter om man sprider sådant. I övrigt, ligger ribban för vad som kan vara förtalsenliga uppgifter ganska högt. Personer tillåts inom yttrandefriheten i ganska vid utsträckning att lämna rena värdeomdömen om andra. Att endast uttala hur du är, beter dig eller uppfattas, räknas vanligen inte som en förtalsenlig uppfattning. Att exempelvis säga till din chef eller kollegor att du är dålig på ditt jobb eller gör en viss åtgärd dåligt, torde inte vara förtalsenliga uppgifter. Däremot ska bedömningen göras mot den sociala situation som du befinner dig i, vilket ger visst utrymme för att uppgifter som framkallar annans missaktning på just din arbetsplats, exempelvis om det rör dåliga egenskaper eller handlingar som är särskilt dåliga på just ditt jobb, kan bedömas som förtalsenliga. Men kravet på att uppgiftslämnandet måste vara ägnat att utsätta en för annans missaktning gallrar också bort uttalanden om en persons personliga egenskaper eller liknande. Kort sagt torde rent ”skitsnack” tyvärr vanligen inte vara förtalsenliga uppgifter, utan det måste avse uppgifter som faktiskt är ägnade att få andra att missakta dig.
För det tredje krävs det att uppgiften sprids till annan än den som uppgiften avser. Det innebär att det inte är förtal när uppgifterna lämnats enbart till dig, utan det krävs att en annan person har till en tredje person eller fler, spridit förtalsenliga uppgifter om dig. Spridningen kan ske antingen i skrift eller i tal.
Sammantaget finns det vissa saker i din beskrivning som talar för att vissa uppgifter kan vara förtalsenliga, men utan en mer konkret beskrivning av de uppgifter som lämnats angående dig, kan jag dock inte säga så mycket mer i denna del tyvärr.
Även om man sprider förtalsenliga uppgifter, kan man undgå straffansvar om uppgiftslämnaren varit skyldig att uttala sig eller om uppgiftslämnandet varit försvarligt och det kan visas att uppgifterna var sanna eller att man hade skälig grund för att tro att de var sanna (5 kap. 1§ 2st brottsbalken).
Det finns alltså ett utrymme, att trots uppgifter förvisso skulle anses förtalsenliga, måste man i vissa sammanhang få lov att lämna sådana uppgifter, om lämnandet är försvarligt. Det kan anses försvarligt att lämna vissa förtalsenliga uppgifter till sin chef exempelvis, för att chefer ska få reda på eventuella brister eller problem i verksamheten. Utöver att lämnandet måste vara försvarligt, måste uppgifterna också ha visst mått av sanningsenlighet. Det räcker här att den som lämnar uppgifterna åtminstone har haft skälig grund för att tro att det är sant. Om det är rena lögner går man såklart inte fri från ansvar, men gränsen för vad man kan rimligen tro är sant är ganska låg i sammanhanget.
Förolämpning
Det andra brottet som kan bli aktuellt givet dina beskrivningar här, är brottet förolämpning. Det innebär att den som riktar beskyllning, nedsättande uttalanden eller förödmjukande beteende mot någon annan, kan dömas för förolämpning, om det är ägnat att kränka den andres självkänsla eller värdighet (5 kap. 3§ brottsbalken).
Det krävs inte att kränkning uppstått i det enskilda fallet, utan det räcker vanligen att gärningen typiskt sett kan orsaka kränkning. Bedömningen här görs utifrån offrets perspektiv, och måste träffa på ett personligt plan och inte bara allmänt anses förargande. Till skillnad från förtal krävs det här att uppgifterna lämnats direkt till den som uppgifterna avser, alltså direkt till dig, och inte till tredje person. Syftet generellt med uppgiftslämnandet ska vara att kränka annans känslor, och beaktas ska då själva uttalandets innehåll, parternas relation och normala språkbruk dem emellan, samt om agerandet framstått som ett opåkallat angrepp. Utan att veta mer om vad som sagts i dina exempel, är det inte omöjligt att om kollegor har direkt till dig uttalat nedsättande och kränkande kommentarer som riktar sig direkt till dig och syftar att kränka dina känslor, utan att du gjort något för att påkalla sådant beteende, kan sådana uttalanden utgöra brottet förolämpning.
Särskilt om straffprocessen vid ärekränkningsbrott
Vidare vill jag även säga något kort om hur brotten förtal och förolämpning utreds av rättsväsendet, då det är lite speciellt. Brotten faller, jämfört med många andra brott, under kategorin enskilda åtal, vilket innebär att det som utgångspunkt är målsäganden själv som måste utreda och föra talan om brotten i domstol. Polisen utreder alltså som utgångspunkt inte ärekränkningsbrott, och åklagaren för inte heller som utgångspunkt talan mot en misstänkt person i domstol, utan det måste målsägande göra själv, då det anses vara något för den enskilda själv att avgöra om denne vill driva. Av denna anledning är praxis kring förtalsbrott förhållandevis skral, då det sällan går till domstol.
Det finns undantag för denna huvudregel vad gäller förtal och vissa särskilda former av förolämpningar (innehållande förolämpningar med anspelning på annans myndighetsutövning, ras, hudfärg, nationalitet, etniska ursprung, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck) och om omständigheterna är sådana att det kan anses påkallat ur allmän synpunkt att det är rättsväsendet som ska utreder gärningen (5 kap. 5§ brottsbalken). Det ska alltså ganska allvarliga uttalanden till, med viss karaktär eller spridning, för att rättsväsendet ska driva processen. Det ska göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring gärningen, för att avgöra om polis och åklagare ska driva utredningen eller inte.
Preskription
Jag vill även säga något kort om preskriptionstiden för dessa brott. För förtal och förolämpningar av normalgraden kan man få böter. För den typen av brottslighet är preskriptionstiden 2 år (35 kap. 1§ brottsbalken). Det innebär att man inte kan döma någon för dessa brott om de begåtts för mer än 2 år sedan. Du beskriver i din fråga att dessa gärningar har pågått i åtminstone 1,5 år. Av den anledningen vill jag betona att om det är gärningar som ligger så långt tillbaka i tiden, så behöver de åtalas för och delges motparten inom 2 år för att inte preskriberas. Preskriptionstiden avbryts när en motpart av domstol delges stämningsansökan.
Arbetsrättsliga aspekter
Avslutningsvis vill jag lyfta de arbetsrättsliga aspekterna kring din situation, då jag misstänker att det kommer vara svårt att nå någon större framgång på straffrättslig väg.
Det viktigaste att göra när man blir utsatt för trakasserier eller mobbning på sin arbetsplats, är att man dokumenterar händelserna väl, både om du får ta emot trakasserier skriftligen, men även kontakter med eventuella chefer och skyddsombud på din arbetsplats. Att bli utsatt för sådant kränkande beteende är ett arbetsmiljöproblem som arbetsgivaren är skyldig att se över (3 kap. 2§ arbetsmiljölagen). Arbetsgivaren är skyldig att förebygga och hantera kränkande särbehandling, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:4). Kränkande särbehandling definieras i sammanhanget som handlingar som riktas mot en arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att arbetstagaren ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. Arbetsgivaren ska undersöka, förebygga och vidta åtgärder mot risker för att sådant uppstår på arbetsplatsen, klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras och se till så att det finns rutiner hur man hanterar sådana situationer när de uppstår (se även AFS 2001:1, bland annat 9§). Sådana skyldigheter innebär att arbetsgivaren måste aktivt arbeta mot sådan behandling på arbetsplatsen.
För att diskriminering i lagens mening ska aktualiseras, krävs att man träffas av någon av lagens definitioner av diskriminering. Det kan vara att man missgynnas direkt eller indirekt, på grund av ens kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (1 kap. 4§ 1p. diskrimineringslagen). Trakasserier i detta sammanhang innebär att man kränker annans värdighet i samband med någon av ovan angivna förutsättningar (1 kap. 4§ 4p diskrimineringslagen). En arbetsgivare får som utgångspunkt inte diskriminera sina anställda utifrån dessa förutsättningar, med vissa undantag gällande ex. pensionsregler och liknande (se mer i 2 kap. 1-2§ diskrimineringslagen). Arbetsgivaren är skyldig att utreda omständigheterna kring trakasserierna och vidta åtgärder som skäligen an krävas för att förhindra trakasserierna i framtiden (2 kap. 3§ diskrimineringslagen), och är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förebygga sådan diskriminering (3 kap. diskrimineringslagen).
Vanligen ska det finnas ett skyddsombud på arbetsplatsen, som ska företräda arbetstagare i arbetsmiljöfrågor (6 kap. 4§ arbetsmiljölagen). Arbetsmiljöverket utreder tyvärr inte individärenden om kränkande särbehandling, utan för att få hjälp med detta behöver du vända dig till ditt skyddsombud eller din fackförening, om chefen inte hjälper dig, eller även chefens chef om sådan finns.
Sammanfattning och råd
Sammanfattningsvis är det svårt för mig att med någon större säkerhet säga om du blivit utsatt för brott i form av förtal eller förolämpning, dels då bedömningen ska göras i det enskilda fallet mot samtliga omständigheter i dessa situationer, dels då jag inte känner till varken kontext eller vilka de konkreta omständigheterna eller uttalandena är. Det du kan göra är såklart att försöka polisanmäla personen/personerna, och se om de inleder förundersökning. Jag skulle tyvärr tro att de inte kommer göra det främst på grund av att det krävs vanligen att det är ganska grova omständigheter för att rättsväsendet ska driva en sådan process överhuvudtaget. Du är fri annars att själv stämma de aktuella personerna i domstol om du utifrån min beskrivning kan se att du blivit utsatt för dessa brott. Du bör kanske dock först prata med en advokat som arbetar med brottmål för rådgivning gällande om och hur du skulle föra en sådan talan. Men du har bara två år på dig fån det att gärningen begicks, sedan preskriberas brottet.
Arbetsrättsligt låter det som att din chef inte tagit dig och dina upplevelser på allvar. Det är väldigt dåligt att du ska behöva må så här på din arbetsplats. Utöver de straffrättsliga möjligheterna, har du också möjlighet att arbetsrättsligt kräva åtgärder från chefen, eller kontakta din chefs chef om din närmaste chef inte lyssnar på dig. Jag rekommenderar dig i denna del att prata med ditt lokala skyddsombud eller direkt med din fackliga organisation, som kan hjälpa dig vidare här. Du kan ha rätt till diskrimineringsersättning för kränkningen du utsatts för, om du kränkts på grund an någon av diskrimineringsgrunderna, om din chef inte utreder problemet (5 kap. 1§ diskrimineringslagen). Du kan i sådana fall försöka göra en anmälan hos Diskrimineringsombudsmannen, som ska granska arbetsgivaren.
Jag beklagar återigen din situation på din arbetsplats. Trivs man med sitt jobb är det såklart väldigt svårt och tråkigt att lämna, men ibland om inget hjälper kan det vara den sista utvägen, och då får man försöka att inte se det som att man ”låter de vinna”, utan att man sätter sin egen lycka och hälsa före andras småaktigheter.
Om du önskar vidare vägledning från vår juristbyrå, kan du återkomma till mig så kan jag sätta dig i kontakt med dem. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se
I övrigt hoppas jag att du fått någon vägledning i dina frågor!
Bästa hälsningar,
