Har företagsabonnemanget köpts i egenskap av konsument eller näringsidkare?

2018-09-30 i KÖPRÄTT
FRÅGA
Hej, Jag och min fru har ett litet AB, vi har inga företagsabonnemang för mobiltelefon då det inte är lönande för oss. I veckan blev min fru uppringd på sin privata mobil, med privat abonnemang av ett företag som tillhandahåller bl.a. företagsabonnemang för mobil tel.Min fru är typ 1 diabetiker och var inte riktigt i balans, och de får henne att föra över sitt privata abonnemang till deras tjänster för företagsabonnemang.När hon fått upp blodsockernivån och förstår vad hon precis gjort, ringer hon företaget för att häva avtalet, får till svar att det inte är möjligt då detta är ett avtal mellan två företag och hon som juridisk person inte har ångerrätt..Jag vet vilka regler som gäller mellan två företag men i detta fall hävdar vi att avtalet är mellan min fru, som har ett privat abonnemang och detta företag.Enligt oss skall ångerrätten gälla och dessutom känner vi att vi har stöd av den nya lagen som trädde i kraft 3/9-2018, där endast skriftliga avtal gäller mellan, i det här fallet min fru (privatperson) och det nämnda företaget.Har varit i kontakt via mail med det berörda företaget två gånger men de pratar bara om juridisk person och vägrar nämna att abonnemanget var ett privat abonnemang och hävdar sin rätt.Hur ser er bedömning ut?
SVAR

Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Din fråga kan egentligen besvaras genom avgörandet av en enda juridisk fråga. Nämligen frågan huruvida din fru vid ingåendet av detta avtal agerat i egenskap av näringsidkare eller konsument. Detta avgör nämligen vilken lag som är tillämplig och därmed vilka rättigheter hon som köpare kan göra gällande gentemot säljaren.

Den avgörande frågan är således huruvida din fru vid ingåendet av köpeavtalet ska anses ha varit en konsument eller näringsidkare. Detta avgör om den så kallade distansavtalslagen och konsumentköplagen (KköpL) ska tillämpas, eller om det istället blir den vanliga köplagen (KöpL) som ska tillämpas.

Vad spelar det för roll huruvida hon var konsument eller inte?
Distansavtalslagen är tillämplig då en näringsidkare och en konsument ingår ett köpeavtal och konsumenten befinner sig någon annanstans än i näringsidkarens affärslokal. Lagen ger rätt till 14 dagars ångerrätt och har, precis som ni noterat, nyligen ändrats så att avtal som ingås över telefon måste ingås av konsumenten skriftligen. Detta innebär att din fru får ett konsumentskydd om hon agerat som konsument, vilket ger henne möjlighet att helt ta sig ur avtalet. I detta fall skulle avtalet anses ogiltigt då jag förmodar att inget skriftligt avtal ingåtts såsom lagen kräver.

Om din fru inte anses ha handlat i egenskap av konsument blir det istället köpeavtalet och köplagen som tillämpas. Detta innebär att hon går miste om konsumentskyddet och det blir istället köpeavtalet som i första hand tillämpas, och i andra hand köplagen. Detta innebär att hon i princip inte kan ta sig ur avtalet såvida inte avtalet tillåter det, eller att det föreligger någon hävningsgrund enligt köplagen (såsom till exempel att säljaren inte levererar i tid eller att tjänsten är felaktig).

Konsument eller inte?
Jag ska nu gå in på bedömningen som görs för att avgöra huruvida någon anses ha köpt en tjänst eller vara i egenskap av konsument.

Definitionen av konsument finns i både konsumentköplagen (1 §) och distansavtalslagen (1 kap 2 §), och den har samma innebörd i båda lagarna. Den stadgar följande.

"konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet".

Det som är avgörande för huruvida din fru ska anses ha handlat som konsument är således hennes avsikt med köpet. Jag förstår att det i detta fall inte fanns någon särskild avsikt då avtalet ingicks i ett för henne svagt tillstånd, i princip av misstag. Detta skulle egentligen kunna utgöra en grund för att avtalet inte ingåtts över huvud taget. Däremot är det viktigaste vad som kan bevisas och vad som uttryckts utåt. Vid den här typen av köp brukar försäljaren spela in samtalet som bevis på att avtal ingåtts, och det inspelade samtalet utgör då det starkaste beviset för vad som hände vid ingående av avtalet. Det kan därmed vara svårt för er att få gehör om ni påstår att din fru menat något som talar tvärt emot vad som sades under telefonsamtalet.

Detta gör att ni kan få en viss uppförsbacke att visa att hon handlade i egenskap av konsument om hon uttryckt sig på ett sätt som talar för motsatsen. Det är dock inte avgörande vad hon uttryckt vid samtalet. Det är också av vikt huruvida hon ingått avtalet i bolagets firma eller i sitt eget namn. Det är dock som sagt hennes avsikt med köpet som är avgörande för frågan om hon ska anses ha varit konsument.

I förarbetena till konsumentköplagen diskuteras begreppet konsument. Där framgår att en person ska anses vara konsument om den vara som avtalet gäller är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Även följande framgår av förarbetena. Lagen (KköpL och distansavtalslagen) ska gälla även om varan är avsedd att till viss del, dock jämförelsevis mindre väsentlig, användas till annat än enskilt ändamål. Skall varan användas både för enskilt ändamål och i näringsverksamhet blir det i princip avgörande vilken användning som är den huvudsakliga. I händelse av tvist ska utgångspunkten vara att avsikten hos den som ingår avtalet – den vars egenskap av konsument sätts i fråga – är avgörande. Avser hen att agera för ändamål som ligger utanför näringsverksamhet, är hen således normalt att anse som konsument.

I ert fall är det svårt att göra en närmare bedömning av utsikterna. Jag vet varken vad som närmare sagts vid telefonsamtalet eller vad ni faktiskt har för ändamål med och användning av era telefonabonnemang.

Utifrån dessa uttalanden i förarbetena kan dock följande sägas. Det som har betydelse för bedömningen är hur hon har tänkt att abonnemanget ska användas. I detta fall är det ett företagsabonnemang som tjänsten gäller, och detta talar för att det är för näringsverksamhet som avtalet om telefonabonnemang ingåtts. Det som talar emot detta, och för att din fru ska anses ha varit konsument vid köpet, är att ni utifrån vad jag förstått inte använder era abonnemang huvudsakligen för näringsverksamhet. Vidare har ni hela tiden haft privata konsumentabonnemang utan inblandning av ert AB och utan att ha något företagsabonnemang. Hänsyn kan alltså tas till hur ni använt ert abonnemang fram tills nu och att detta varit endast till viss del för näringsverksamhet, men huvudsakligen för enskilt ändamål. Detta talar starkt för att avtalet ingåtts huvudsakligen för enskilt ändamål och därmed i egenskap av konsument.

Det är heller inte avgörande om din fru har ingått avtalet i ert AB:s firma eller sitt egna namn. Detta utgör endast ett bevis för det ena eller det andra. Även om avtalet har ingåtts i AB:s namn kan hon alltså ha handlat som konsument. Detta framgår av ett uttalande i förarbetena som lyder "[e]genskapen av konsument behöver i princip inte vara synbar för näringsidkaren". Det sägs dock att om en vara beställs i ett företags namn torde beställaren normalt inte vara att anse som konsument. Det är dock inte uteslutet att handlandet sker i egenskap av konsument, eftersom ändamålet med köpet är avgörande. Motsatsvis talar det starkt för att din fru handlat i egenskap av konsument om hon ingått avtalet i sitt egna namn och för sin egen räkning. Det kan även ha betydelse att försäljaren måste ha vetat om att ni hade privata abonnemang i egenskap av konsumenter, eftersom hen överförde era abonnemang till deras egna tjänst.

Att det säljande företaget pratar om juridisk person har att göra med att juridiska personer aldrig kan utgöra konsumenter i konsumenträttslig mening. De menar då förmodligen att distansavtalslagen inte ska tillämpas eftersom din fru enligt dem ingått avtalet för ert aktiebolag, som ju är en juridisk person. Ni menar istället att avtalet inte ingåtts för aktiebolagets räkning, utan för din frus enskilda räkning, som är en fysisk person, och att distansavtalslagen därför ska tillämpas. Det är i detta själva tvisten ligger.

Sammanfattning om begreppet konsument
Sammanfattningsvis är det alltså av avgörande vikt vad ändamålet var med köpet av tjänsten. Jag kan tyvärr inte ge er ett klart svar på huruvida ni har rätt eller inte. Bedömningen i detta fall kan vara ganska svår och beror mycket på omständigheterna i ert fall. Här kommer en uppräkning av omständigheter av betydelse i bedömningen.

1. Det absolut avgörande är ändamålet med köpet av tjänsten. Detta uttalande avgör gränsen: "Skall varan/tjänsten användas både för enskilt ändamål och i näringsverksamhet blir det i princip avgörande vilken användning som är den huvudsakliga".

2. Vad som sagts under telefonsamtalet. Det är viktigt att ni på något sätt kan visa att avtalet ingåtts för din frus privata räkning och inte för aktiebolagets räkning. Aktiebolaget kan som sagt inte utgöra en konsument i konsumenträttslig mening, medan din fru som privatperson kan utgöra en konsument.

3. Övriga omständigheter. Såsom att ni fram tills nu haft privata konsumentabonnemang och inte företagsabonnemang. Även att din fru inte hade för avsikt att binda upp bolaget på något företagsabonnemang bör ha betydelse. Utöver detta har innehållet i det inspelade samtalet säkerligen stor betydelse för bedömningen mot bakgrund av allt som sagts, särskilt i bevishänseende.

Vad bör ni göra?
Här kommer en punktlista på hur ni kan agera.

1. Jag anser att ni återigen bör konfrontera företaget med ståndpunkten att din fru handlat som konsument och att avtalet därmed är ogiltigt med hänvisning till distansavtalslagen.

2. Ni kan kontakta er kommunala konsumentvägledare. Från denna kan ni få ytterligare råd av en professionell konsumentjurist. På hallåkonsuments hemsida kan ni hitta konsumentvägledaren för er kommun.

3. Om företaget fortfarande vägrar samarbeta kan ni gå med detta till allmänna reklamationsnämnden (ARN) som löser tvister mellan konsumenter och näringsidkare. På deras hemsida finns information om hur man får sitt ärende upptaget av dem.

4. Ett möjligt handlande för er skulle kunna vara att bestrida fakturorna ni får från företaget. Ni kan göra detta i samband med att ni vägrar använda deras tjänst och för att ni bestrider att ett giltigt avtal existerar. Detta skulle göra att företaget antingen får släppa kraven eller gå vidare med dem till domstol genom att stämma er. Om de skulle vinna blir ni dock skyldiga att betala både för avtalet och vissa andra utgifter som hänger samband med rättegången. Detta kan vara ett riskfyllt agerande eftersom det fungerar om företaget släpper kraven eller stämmer er och förlorar i domstol, men inte om företaget vinner framgång i domstol. Fördelen med detta är att det är företaget som måste ta initiativet och förmodligen inte kommer att stämma er om de inte är någorlunda säkra på att de kan vinna, och ni kan inte bli tvingade att betala för något förrän de faktiskt har vunnit i domstol.

5. Ett annat möjligt agerande är att ni tar initiativet och ansöker om stämning i domstolen i form av en så kallad negativ fastställelsetalan. Detta innebär att ni ber domstolen fastställa att köpeavtalet är ogiltigt på grund av att din fru handlat som konsument enligt distansavtalslagen eftersom det aldrig upprättades skriftligen. Båda dessa två sista alternativ är dock inte att föredra såvida ni inte vet någorlunda säkert om ni har rätt, eftersom de endast är lönsamma om ni faktiskt vinner och för att de kräver en del resurser och arbete.

6. Om ni skulle hamna i en rättslig tvist i domstol eller liknande eller vilja ta detta vidare rekommenderar jag att ni tar hjälp av en professionell jurist på Lawlines juristbyrå. I ni skulle vara intresserade av det kan ni kontakta mig via min mail nedan.

Sammanfattning
Ni har nu fått de huvudsakliga utgångspunkterna för bedömningen i denna situationen. Tyvärr har jag inte kunnat ge ett tydligt svar på om ni har rätt eller inte. Detta har som sagt att göra både med att bedömningen är svår och skiljer sig från fall till fall och för att jag inte vet de närmare omständigheterna i fallet.

Jag hoppas dock att ni har fått en bättre överblick av situationen och era handlingsalternativ. Jag hoppas även att denna situation löser sig smidigt och att ni lyckas få företaget att släppa sin ståndpunkt. Om ni har några följdfrågor angående mitt svar kan ni maila mig på Joel.Herrault@Lawline.se.

Med vänliga hälsningar,

Joel Herrault
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Övrigt (682)
2018-11-07 Köp av bil från privatperson som var behäftad med skuld/återtagandeförbehåll
2018-11-01 Fel i vara - säljaren vill inte ta tillbaka varan
2018-10-31 När är en säljare i dröjsmål och vilka rättigheter har en köpare då?
2018-10-31 När anses en vara som avlämnad?

Alla besvarade frågor (61715)